I morse fick Rosa smärtstillande blandat med maten och det gick bara bra. Men det bakteriedödande medlet som hon skulle skölja munnen med ikväll blev katastrof. Jag fick hålla fast henne (hon vill aldrig bli hållen) och försöka spruta in det i munnen och så skulle hon spotta ut det då det smakar illa. Och det gjorde hon allt men hon fick typ panik samtidigt, skrek, rev mig och fällde öronen. När jag släppte henne sprang hon upp och gömde sig och ett par minuter senare hittade jag henne sittandes i ett hörn med segt slem forsande ut från munnen, precis som då hon åker bil och är rädd. Jag ringde M och sa att jag vägrar fortsätta göra så mot henne. Jag kan bara inte, hon blir så rädd. Vi enades om att jag hör av mig till veterinären imorgon och frågar om alternativ.
På instruktionen jag fick med hem stod det att behandlingen "rekommenderades" vilket jag tolkar som att jag nog kan strunta i den. Hoppas jag. Bara hennes läkning nu inte blir lidande. Men att tvinga lär väl inte heller vara bra?
Jag vill bara att det ska vara bra snart, att jag ska slippa oroa mig och att vi ska återgå till våra vanliga rutiner. Hon hoppade upp på pallen där hon sitter på kvällarna och vill bli borstad så det var som vanligt och hon ligger nu här bredvid mig i sängen och snarkar. Hon låter lite raspig men det stod på följebrevet att hon kunde vara det efter att ha haft en andningstub i halsen, så jag försöker att inte noja över det.
I helgen ska jag försöka vara hemma mycket. Jag ska försöka ordna med gran (och julgransfot, vilket jag trodde vi hade en men jag hittar den förstås inte), städa lite, kanske göra knäck och bara ta det lugnt. Och ja, besöka min fina vän Ulrika som fyller 40 förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar