Väl hos bästa veterinären så visade det sig efter sövning och rakning att det var en utvändig skada på finkissen. Hon har fått ett bett eller vasst slag/riv från ett annat djur (jag kan göra en kvalificerad gissning, hon blev påhoppad av dumkatten senast förra veckan) som skapat en stor böld på kanske 6 cm i diameter som till slut blivit så vätskefylld att huden spruckit upp i ett stort hål just under bölden. Det såg ut som ett stort blåmärke och nästan som ett kulhål där det spruckit. Inte alls särskilt tjusigt.
Såret sköljdes ur ordentligt och vi blev instruerade hur man gör det. Det ska göras 2-3 gånger per dag med en spruta som man måste som in med i 'hålet', in under huden och spola rent. Det ska läka uppifrån inte underifrån har vi fått stränga order om. Jag hoppas att det gör det av sig själv och gärna så snabbt som möjligt. Hon ska få antibiotika och smärtstillande och måste ha tratt tills såret är okej. Inte roligt nu alltså. Hon ser fruktansvärt emlig ut... Och var hon än lägger sig lämnar hon ljusröda fläckar efter det blöta såret som ska luftas. Stackars liten.
På den braiga sidan så var det inga sjukdomar, vilket jag annars var rädd för med älskade Minas öde i bakhuvudet. På dåliga sidan så blir situationen med den besökande katten inte bättre på något vis. Snarare är det mer av attacker och mindre av schyssta fajter numera. Veterinären uttryckte väl att en katt som ger såna skador (dvs inte bara vanligt revirfajtande som låter mer än det känns) kanske borde hållas inne, men jag vet inte hur vi ska eller kan agera med det. Ägarna har antagligen ingen aning. Det känns å andra sidan bistert att våra katter inte ska kunna vistas i vår trädgård (de lämnar den bara för att gå några meter in till närmaste grannarna) utan att bli skadade. Dessutom har vi mött katten inne i huset flera gånger då den gått in genom kattluckan. Det trots att vi provat skrämma bort den.
Det problemet tror vi dock att vi hittat lösning på. Det finns kattluckor som känner av chipmärkning som man kan ställa in vilka chip som den ska öppna för. Så idag chipmärkte vi gammtjejen och bokade tid för att göra detsamma med hennes seniora kompis. Då har de åtminstone en plats att fly till om det behövs. Sen om de förstår det vet jag ju inte; då det inte funkat för dem tidigare kanske de inte räknar med att huset är säkert.
Tacksam i allt elände att jag har mina två bästa svansvänner kvar. Vad skulle jag göra utan dem? Det räcker att ha en kisse att sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar