Oscargalan 2015

Jag har inte kommenterat Oscargalan som var men jag vet inte om det var så mycket att kommentera? Det var en trevlig men inte fantastiskt rolig gala med få överraskningar. Både vad gäller vinnare, tal, eller själva showen. Hade kanske förväntat mer av just det, show, när det ändå var Neil Patrick Harris som höll i det hela. Roligast var förstås presentationen (och paybacken) av John Travolta, vilken förstås filmvärldens mest kända felsägning Idina Menzel stod för. Men vad var det med all face touching? Han blir bara märkligare och märkligare...

Allt som allt hade jag en hel del fel på mina gissningar, framför allt vad gällde kortfilmer, dokumentärer och animerat. Men det var jag väldigt opåläst om innan också. De andra prickade jag in det mesta på. Bästa felgissningen var dock kategorin Bästa manliga huvudroll där jag tippat Michael Keaton men där min personliga favorit vann och blev just såhär glad:

Den där ohämmade glädjen är inte så vanlig som man kan tro på en gala som Oscars. Och jag blev nästan lika glad, Eddie Redmayne är så värd uppmärksamheten.

En bra, kort sammanfattning ges annars i klippet nedan. Lite mer politiskt var det, men ganska tillrättalagt ändå. Till och med Lady Gaga var slätstruken, men jag gillade det. Hade dock gärna sett fler av skådisarna från 50-årsjubilerande Sound of Music, det hade varit skojigt. Godkänd gala alltså, men inte fantastisk. eller så var det jag som inte var på fantastiskt Oscarshumör, så kan det säkert ha varit också.

Oscargalan 2015 -gissningar

Inatt är det så dags för Oscargalan! Det hade gärna fått gå en vecka till för min del, jag har hunnit se alldeles för få filmer i år för att det ska kännas okej. Bortsett kortfilmer, dokumentärer osv (som jag såklart också vill se men vilka oftast är råsvåra att få tag på) hade jag 30 filmer på listan att se. 16 av dem har jag hunnit pricka av. Drygt hälften, knappt godkänt.

Jag brukar ju göra en gissning på vilka som vinner, men i år känns det lite svårt. Ganska öppet fält ändå, även om det är ett par filmer som lär kännas som stora vinnare inatt. Såvida nu inte den ena av dem plockar hem allt, men det vore inte rättvist. Jag pratar förstås om Boyhood och Birdman.

Men sure, jag gör ett försök och listar här de större kategorierna:

Bästa film

Vinner: Birdman

Borde vinna: svårt, ingen jättefavorit. Men jag gillade både Boyhood, The Theory of Everything, The Imitation Game och The Grand Budapest Hotel bättre faktiskt.

Bästa manliga huvudroll

Vinner: Michael Keaton

Borde vinna: Eddie Redmayne. Men samtliga i kategorin är välförtjänta av sina nomineringar i år.

Bästa kvinnliga huvudroll

Vinner: Julianne Moore

Borde vinna: trots att jag bara sett trailern så tycker jag att Moore förtjänar den. För så mycket.

Bästa manliga biroll

Vinner: J.K Simmons

Borde vinna: Ethan Hawke blir nog mitt förstaval, även om Simmons är bra.

Bästa kvinnliga biroll

Vinner: Patricia Arquette

Borde vinna: det vore kul om Emma Stone tog hem den, men en vinst till Arquette gör mig på intet sätt ledsen.

Bästa regi

Vinner: Alejandro G. Inárritu

Borde vinna: värdiga alternativ är Richard Linklater och Wes Anderson.

Bästa animerade

Vinner: How to Train Your Dragon 2

Borde vinna: ingen aning egentligen, men ser fram emot att se Big Hero 6.

Bästa manus efter förlaga

Vinner: Anthony McCarten, The Theory of Everything

Borde vinna: svårtippad kategori, de flesta känns värdiga vinnare. Damien Chazelle för Whiplash vore lite kul.

Bästa originalmanus

Vinner: Birdman

Borde vinna: The Grand Budapest Hotel.

Så, det var väl de största. Jag har tippat i samtliga men ids inte skriva alla. Det ser lite ut som att jag tror mer på Birdman än Boyhood, och det är nog känslan också. Hoppas dock på en lite blandad gala, att priserna sprids lite. Just för att det varit ett så jämnt startfält och lite för att jag inte varit riktigt lika knockad av stolen av Birdman som så många andra.

Återstår bara att se om jag håller mig vaken. Att stiga upp före klockan 8 en dag då man tänkt vara uppe hela natten var ju ingen smart idé. Jag hade tänkt sova en stund på dagen men det hanns inte med. Så natten kan bli spännande... 

Nya ögon

Jag valde efter mycket (men väntat) velande glasögon ('toppkandidaterna' som hälften av de tillfrågade föredrog och hälften ogillade, man ska ju inte vara alldeles till lags...), beställde dem i måndags och hämtade dem i tisdags. Det var service det. Och inte blev det riktigt lika mycket pengar som jag var rädd för en stund. Mycket pengar blev det allt, men faktiskt inte mer än det känns värt det. Jag ska ju ha dem ett tag, troligen och förhoppningsvis rätt många dagar.

Jag ska eventuellt lägga upp en bild. Ytterligare en sak jag måste öva lite på, tror jag. Att vara med på bild. Jag vill sluta bli ledsen av min spegelbild eller av foton av mig. Så öva. Och ändra saker, var sak i sin tid kanske. Men faktum är att jag faktiskt är ganska nöjd med glasögonen. Tillsammans med testandet av att platta håret så blev resultatet en lite ny känsla, något jag önskat. Vi får se hur länge det håller.

Annars är det inte mycket nytt. Lite smårörigt på jobbet, mycket att göra osv. Som vanligt ungefär alltså. Jag har valt ett yrke där det nästan ständigt är mycket att göra, listan tar som aldrig slut. Men det finns få saker som känns så bra som att stryka över grejer på fredagseftermiddagen och kunna konstatera att det faktiskt hänt rätt mycket under veckan, trots att det mest känns som att jag sprungit mellan möten och träffar. Så det är en bra metod, lite psykologi sådär, att synliggöra och påminna mig om att det visst händer en faslig massa saker.

Snart är det helg och jag är skapligt planlös. Det känns också ruggigt bra. Jag vill städa, vila, se Oscarsfilmer och förhoppningsvis blir det mindre halt och soligt så att jag kan få åtminstone en trivsam helgpromenad.

Förändring

"Fråga inte för många", sa optikern när hon skickade hem mig med fyra bågar att prova. Jag börjar inse varför. Alla jag frågat har i stort sett haft ganska vitt skilda åsikter. Och det har varit ärliga åsikter. Snudd på för ärliga kanske, men jag bad ju om det. Jag tror att jag har två favoriter och de har egentligen varit favoriter sedan start, även om jag velat en del. Det ena av de paren, trolig toppkandidat, har samtidigt varit det par med mest skillnader i åsikter från de närmast sörjande.

Idag följde jag för övrigt frisörens tips och plattångade håret. Förutom att det kanske blev väl platt (och kanske inte helt är klippt jämnt pga ostyriga lockar i vanliga fall) så blev jag ganska nöjd. Kändes kul med nåt halvnytt.

Glasögon, plattat hår, klänning i färg...det känns som att det finns lite kli efter förändring i den här kroppen. Om det bara vore lika enkelt ("enkelt") att ändra formen på själva jag också så hade det varit tacksamt. Jag hoppas att jag ska få till det under våren. Jag vill bli nöjd. Jag vill känna mig fin. Jag behöver det så mycket av någon anledning. Ytligt och eländigt på nåt sätt men sant.

Alla är hemma

Igår hämtade vi hem askan efter Mina. Vi tog halvdag båda och åkte tillsammans. Jag hade hårda kökar och migränkänning redan från morgonen. Vi hade inte bokat någon tid men ganska snart efter att vi gått in på veterinärstationen och ställt oss i hallen för att vänta på att någon skulle ha tid så kom 'vår' veterinär ut från ett rum. Jag såg hur han liksom hajade till, stannade upp och skyndade fram till oss. Han hämtade vår urna och frågade hur det var. På ett sätt var det trevligt att återse honom, att få tacka igen för allt han gjorde, å andra sidan var det en lite jobbig påminnelse också. Men jag blev glad att han mindes, det kändes fint.

Nu har vi en träurna som skramlar lite märkligt när man skakar på den. Jag vet inte än vad vi ska göra av den. Spara? Sprida ut? Gräva ner? Jag har ingen aning. egentligen spelar det inte så stor roll heller, Mina är inte kvar och jag har ingen tro som ger en känsla av att något av alternativen skulle spela någon som helst roll. Hon finns inte mer och minnet finns inte i urnan.

Mellankatten (numera yngstkatten) Rosa fortsätter att upplevas stressad, pratar uppmanande och ofta och det oroar oss lite. Skulle tro att vi är överkänsliga efter allt som var med Mina. Men det är samtidigt nästan ett år sedan vi hade ett återbesök med henne för att kolla T4-värdet efter behandlingen hon gjorde i Uppsala, så det är kanske ändå dags att åka. Lika bra att få det gjort. Vi ska be dem kolla tänder och allmän hälsostatus när vi ändå är där. Jag tror egentligen att hon mest är less på vintern och kanske att rollerna förändrats när de bara är två. Men lika bra att få säkerhet i det.

Att boosta utsidan

Så var det då äntligen dags för ett par nya glasögon. Jag har velat över det länge nu. Nu är förvisso inte velandet över, bara just det att ta tag i det, att välja glasögon (vilket är det värsta velandet av alla) är i allra högsta grad kvar.

Jag tog med mig låtsasmaken och Simon till optikern idag och fick hjälp av jättetrevlig kvinna som inte hade lust att låta mig gå hem med ett par bågar att smälta in i bakgrunden med. Det var precis vad jag behövde och efter en evighet av plågsamt provande (speglar och tre personer som tittar på mig och uppmanar mig att inte se så sur ut var fantastiskt påfrestande) hade jag till sist kokat ner de 7-8 bågarna ur "kanske-högen" till fyra som jag lånade med hem. De är, trots att det inte syns så bra på bilden, ganska olika och alla ganska långt ifrån mina gamla enkla, kantiga svarta. Jag kan inte ens säga med säkerhet att det blir någon av dem. Vi får väl se. Imorgon ska jag ta med dem till jobbet och plåga mig (och dem) för att få fler goda råd.

Jag lovar inte att återkomma med en bild när det hela är klart, men kanske...

Februari

Så blev det februari bara sådär. Hastigt flyger tiden förbi på nåt vis. Det positiva med det är att det tydligt blir ljusare ute. Inte längre nattmörker när vi far iväg på morgonen och det känns faktiskt som att det kommer in mer solljus genom kontorsfönstret under dagen.

Vi har fått brev om att askan efter vår finaste Mina är färdig att hämta hos veterinären. Vi drar oss lite för det, men det måste göras inom en månad så det är bara att ta tag i det. Möjligen har vi möjlighet att ta ut lite flex på fredag eftermiddag och hinna fara efter 'henne'.

Hon fattas förstås fortfarande. Jag glömmer ibland att hon är borta, tänker att jag hör henne. Imorse när jag vaknade före larmet och låg och vred mig lite i sängen funderade jag en kort sekund över om hon inte skulle komma upp i sängen. Det brukade inte dröja många sekunder efter första rörelsen innan hon var där bredvid mitt ansikte och nosade för att se om jag var vaken. Fin-Mina.

De andra är fortfarande mer sociala och de tar för sig mer vid mattider. Lite mer fajt om maten än innan då de lät Mina få första tallriken, alltid.

Bra är i vart fall att jag börjat minnas henne som levande igen, inte bara ser henne liggande död på bänken hos veterinären. Bilden finns kvar, men inte lika tydligt och inte bara. Jag hör hennes spinnande, minns dråpliga historier om henne och ser henne må bra och vara sitt friska, nära jag. Det känns riktigt bra.