Film 13/10: The Lovely Bones (Flickan från ovan)

Susie Salmon (Saoirse Ronan) är en ganska vanlig tjej i tidig tonår som just fått upp ögonen för vad som skulle kunnat bli hennes första kärlek när hon mördas av en man i närområdet. Hennes kropp hittas inte och föräldrarna (Mark Wahlberg och Rachel Weisz) fortsätter hålla hoppet uppe om att hon fortfarande lever. När polisen efter ett tag ger upp sökandet efter Susie fortsätter hennes pappa Jack att nästan hysteriskt söka trådar för att lösa gåtan vad som hände Susie. Familjen slås sönder av sorgen och ovissheten och det blir inte bättre av att den alkoholiserade mormodern (Susan Sarandon) flyttar in för att hjälpa den trasiga familjen att fungera igen.

Parallellt med familjens kamp får vi följa Susie från "andra sidan", varifrån hon sporadiskt kan följa sin familj och försöker skicka ledtrådar för att hjälpa dem. Och det är just här i den parallella handlingen som regissören Peter Jacksom tappar mig som mest. Övergången är drömsk och vacker och lovar mycket, men sen stannar det hela av och de båda världarna möts inte på det sätt man kan tro av filmens trailer. Det blir mer segt och lite konstigt. Det är absolut vackert, fantasifullt och stundtals lite skrämmande men det är också lite för mycket. Jag tappar intresset och vill nästan spola i filmen. Försöket att mixa fantasy med mördarjakt misslyckas nästan helt, skulle jag vilja säga.

Fotot är det annars inget fel på. Möjligen har Jackson skruvat på lite för mycket färg här och var. I övrigt är det klart godkända rollprestationer, även om ingen direkt briljerar. Det är en (bokstavligt talat) färgstark och vacker film som lyfter en intressant tanke, men det blir tyvärr inte mer än så. Det blir för mycket tyst fantasy och för lite dramathriller. Idén och bitar av storyn lyfter iallafall filmen från enbart godkänt till 3/5.

Edit: Nu har det kommit recensioner av filmen och de är högst blandade. AB (Emma Grey Munthe) samt SvD tycks ganska eniga med mig medan Tv4 (Ronny Svensson) och GP ger filmen en fyra respektive en etta.

Segtanten behöver tantlura!

Blä, jag har en dålig dag idag. Inte minst på hälsofronten. Inte så att jag är sjuk men jag är sjukt seg. Åkte till gymmet och först en dryg halvtimme på crosstrainern. Och det tog emot. Mer än det brukar. Och inte hjälpte den sega musiken på den inbygda musikkanalen till heller. Därefter en halvtimme i gymmet med fortsatt seg kropp. Märkligt seg. Inte att tänka på att pressa särskilt mycket, det kändes så tydligt att det var stopp idag. Men en timmes träning är väl ok trots allt.

Väl hemma åt jag en slarvig lunch (precis som frukosten var) och kunde sen dessvärre inte motstå den undangömda godisburken som är tänkt att svullas med i helgen.

Dålig dag helt enkelt. Och massor med saker som jag borde göra. Just nu skriver jag mail i raketfart samtidigt som jag plitar ner formuleringar till en text så snart de kommer upp, blandat med lite sporadiskt plockande i den röra som uppstått här hemma.

Blä-dag! Jag behöver nån som klappar mig på huvudet och låter mig sova en stund innan nattpasset ikväll.

Färdigheter jag saknar; skaka rumpa

Lite seg idag. Men inget över det vanliga. Helgen sitter i ett tag. Träningspasset igår var tufft, tuffare än det i torsdags och jag tror inte att det bara berodde på att jag var trött. Ledaren var definitivt mer taggad än sist. Men kul var det, även om jag mot slutet funderade på om jag skulle kräkas eller dö samtidigt som kroppen fortsatte att göra alla rörelser hyfsat rätt trots att huvudet inte längre mindes ordningen.

"Ut med bröstet, spänn magen, skaka rumpa, höga knän, upp på tå, nu kör vi!" För en halvstel förvirrad person som jag kunde det lika gärna vara cirkus cirkör jag var på. Men det är som sagt skitkul och även om jag ville dö i slutet så är det en befriande känsla att bli så svettig och trött. Ny upptäckt, helt klart.

Min inre Hans Landa är tuff idag

Som vanligt efter en lite tung jobbhelg vill jag bara sitta och stirra rakt fram och inte göra någonting. Men eftersom det tydligen är påsk till veckan (jag hade helt missat att det var på gång redan) är nästan alla träningspass utom de idag inställda på simhallen. Så jag måste verkligen försöka dra mig iväg till mitt bokade kvällspass, även om det nästan är det sista jag har lust med just nu. Sen får det bli träning på egen hand resten av veckan, men det blir nog bra.

Nu ska jag försöka improvisera ihop en hyfsat nyttig toksen lunch från mitt ekande kylskåp så att jag nåt i magen före träningen.

Helgen är över...

...prisa någon!

Ungefär så har min helg varit. I synnerhet den sista jobbnatten. Hur har din helg varit?

Borta bäst för svensk film?

På min resa hem från Stockholm i veckan läste jag favvo-filmtidningen Empire. Och jag får erkänna att också jag blev ungefär såhär förvånad över Kim Newmans femma till The Girl With the Dragon Tattoo*. Jag tror, om jag får lov att gissa efter att ha läst recensionen, att Newman blev lite kär i Salander och lät sig dras med. För det finns väl ingen filmrecensent i världen som kan anse att filmen är en femma? Eller gör den sig kanske bättre för icke-svensktalande? Kanske.

I samma tidning fanns en ovanligt öppen intervju med Noomi Rapace. Eller i vart fall var det så jag reagerade på den. Men idag fick jag indikationer på att det kanske sänds en lika öppen intervju med Rapace (eller snarare makarna Rapace, det är lite skillnad förstås) i Skavlan ikväll. Jag lär ska spana in SvtPlay när jag vaknat imorgon.

Empire har förresten en videointervju med Noomi Rapace på sin sida. Den ska jag se nu.

*I recensionen i Empire får jag förresten tom utländskt stöd för att den engelska titeln på triologin är ologisk och inte i närheten så bra som Larssons egna titlar.

Bjästa finns överallt

Läser vad Ann Heberlein skriver om manlighet angående det i Bjästa som nu flitigt debatteras överallt och tänker att jag delat funderingar med henne. Inte är det här något nytt eller speciellt för Bjästa?

Som jag minns det från min tonårstid blev det aldrig några större uppslutningar kring tjejer som anklagade killar för att ha "gått över gränsen för vad de velat" (jag minns inte att man talade direkt om våldtäkt utan snarare i just de termerna). Möjligen tisslades det lite mellan tjejer att man kanske skulle passa sig lite för killen i fråga "ifall det stämde" men över lag var det tjejen som anklagades för att ljuga, överdriva, ha ångrat sig, som antagligen t.om var den pådrivande och därmed fick skylla sig själv. Klassiskt slamprykte. De närmaste kompisarna kanske fanns där men något större stöd uttrycktes aldrig som jag minns det. Snarare fanns där ett rätt stort stöd för killen som både var kool och behövde tröstas av andra tjejer på en och samma gång.

Nu fanns det ju förvisso inga facebook-grupper som kunde samla 4000 till stöd för en anklagad/dömd kille heller, men hade det gjort det kan jag ge min arm på att samma sak skulle kunna ha skett där och då också. Inte bara i Bjästa.

Nu vet inte jag hur Uppdrag Granskning fick nys om fallet men nånstans har väl jag i min naiva tillvaro ändå tänkt att företeelser som just facebook och andra sociala medier skulle kunna se och reagera mot när grupper av sådant slag bildas. Men tydligen inte. Gruppen fanns och drog till sig 4000 anhängare. Det är knappast den enda gruppen på fb där man undrar hur de som sluter upp tänkte när de gjorde det. Tyvärr.