Forever young

Hittills har jag inte hört någon version av Bob Dylan's Forever Young som jag inte tyckt jättemycket om. Trots att de varit ganska olika. Således fastnade jag direkt för Audra Mae's version som spelades i ett avsnitt av SoA som vi såg igår. Otroligt bra, och så väldigt passande. 

Det finns lite andra inspelningar av Audra Mae också, även på youtube (men ledsamt nog inte på Spotify?), som alla är väldigt bra. Men Mae i all ära; den största favoriten är kanske ändå versionen som utgör ledmotivet till min favvo-favvo-serie Parenthood.

In retrospect

Och jo, jag hade visst tänkt skriva lite om den där händelsen i Umeå förra helgen. När några frustrerade unga män med tillhyggen vandrade genom Umeå med fanor och riktigt dåliga budskap. Det där som vi fick lite rapporter om medan vi var på vår ikea-resa. Men jag var för trött, i dubbel bemärkelse, och framför allt för arg för att få ner något vettigt. Och sen kom måndagen då hela Umeå (ungefär) samlades på ena torget för att berätta att det där inte är välkommet här. Och då blev jag så stolt och glad att det inte gick för det. 

Mycket skit har hänt i Umeå det här året, men det går inte att mucka med Umebor hursomhelst.

Hur man spenderar en ledig dag kvalitativt

En ledig dag har gått och typ inget av vikt har skett. Vi har sett alldeles för många SoA-avsnitt, druckit alldeles för mycket te, ätit way för lite, varit griniga en bit för mycket och liksom där slutar det. End of story för idag. 

M hade semester för att segla idag men har istället känt sig febrig och fått gubbsmärta i ett knä. Eller vad det nu är, det där har kommit och gått ett par gånger i sommar. Och jag tänker fortsätta fråga "vad sa läkaren?" tills dess att han faktiskt går dit, eller tills det går över.

Imorgon har jag förhoppningsvis, om alla är friska nog att stå på benen, en lite date med bästtjejerna i stan. Jag ska äntligen besöka bondens marknad och sen står en loppis modell större (gissar jag?) på schemat. Kanske en lunch också. Efter det (eller kanske redan före) ska jag hijacka Lil'sis (som har varit sjuk) för annan shopping och för ett ev helgbesök.

Och helgen måste jag nu definitivt göra något vettigt av. Som att sätta upp den sista lilla ynka panelen i trappen. Och definitivt inte bli sjuk som alla andra.

Kulturtorsdag (eller kunde ha varit)

Ganska nyligt hemkommen, trött som en gnu efter en rätt hektisk dag på jobbet. Fast jag har varit tröttare idag än vad jag tycker att jag borde vara egentligen. Lite oklart varför. Men det har ju varit ett par småhektiska veckor iofs. Dagen avslutades i vart fall på ett väldigt trevligt sätt; AW med bästtjejerna och lite familj/extended family till dem. Vi åt på Norrlandsoperan och även om det kanske inte var världens bästa vegetariska utbud på buffén så var det absolut helt okej. Vi blev mätta med råge.

En stund in i vår middag började det trilla in folk till själva operan. Symfoniorkestern hade föreställning och den verkade välbesökt. Jag blev lite sugen på att gå på något liknande själv och tycktes få resten av gänget på samma tankar. Så kanske det blir en happening under hösten, det vore kul! Opera är väl något man borde gå på åtminstone en gång i livet, inte minst när det finns en operahall i ens egna stad. Oavsett om jag skulle gilla det eller inte så tror jag att det vore en mäktig upplevelse. Sen blev jag, liksom M, lite sugna på att bara gå och lyssna på symfoniorkestern någon gång. Det måste vi absolut ta och göra.

Som av en händelse lyssnade jag både igår och idag på min "klassiska" playlist på Spotify på jobbet. Symfoniorkestrar och pianister av hög rang samlas i den listan. Både "riktig" klassisk musik och filmmusik av mer modern touch. Den passar bra när huvudet behöver lite lugn och sådär lagomt behaglig distraktion. Jag tror att jag ska skaffa hörlurar till jobbet så att jag kan lyssna lite högre och mer stänga in mig i det. Det blir inte riktigt så när man delar kontor med tre andra.

Imorgon är det ledig fredag igen. Det ska bli riktigt skönt, jag hoppas att jag kan sovmorna mig lite.

Äntligen!

Vi har fått en tid till Uppsala!

Tillbaka i sjukhusmiljö

Flyttprojekt på hemmaplan brukar ju vara sådär lagomt rörigt, även om ena halvan är en hyfsat planerad och organiserad typ. Försök då istället med en hyfsat oplanerad flytt där ett 15-tal personer med ganska vitt skilda vanor och ordningsuppfattning ska flytta från två ställen och enas i en och samma kontorsmiljö. På samma förmiddag.

Men det gick! Idag skedde det och alla kom med (tror jag), inga saker försvann (tror jag) och nästan alla blev nog sådär lagomt nöjda åtminstone. Jättefina lokaler har vi flyttat in i! Förvisso ett stenkast längre från centrum, men med betydligt trivsammare utemiljö (både nya broparken och älvpromenaden alldeles inpå nästan) och kanske mer lagomt avstånd till Ica än tidigare. Istället för att dela kontor med en person delar jag nu med tre personer och det kommer säkerligen både ha sina för- och nackdelar, men jag tror att det kommer att bli ganska skojigt.

Och så är jag åter i gammal sjukhusmiljö, nämligen ett av landets äldsta bevarade lasarettshus. Tidigare jobbade jag i lokalerna som inhyst Umeås mentalsjukhus så det är kanske bara riktigt att jag åter är i liknande byggnad. På väggarna hänger gamla fotografier med uppradade barn bredvid sjuksköterskor, samtliga ser ut som att de både sålt smöret och tappat pengarna, men det är lite charmigt med såna där historiska bilder, tycker jag. Den åsikten delas dock inte av alla mina kollegor; vissa tycks tro stenhårt på ryktena om att gamla barnpatienter 'går igen' i huset. Ja, det skulle ju onekligen liva upp vardagen, säger jag.

SoA-debuten är gjord!

Så, finally, efter många påtryckningar har jag börjat se Sons of Anarchy. I brist på annat har vi plöjt de första avsnitten ikväll. Och jag börjar nog så smått bli fast. Ingen serie som var klockren redan från början, men å andra sidan är det just de serierna som brukar bli som bäst, de som växer sig bättre och bättre under första säsongen.

Vi får väl se.