För evigt tar också slut

Så tycks det då bekräftat att Per Oscarsson och hans hustru faktiskt dog i den tragiska branden vid nyår. Bortsett från att brand är något av det otäckaste jag vet så känns det såklart tragiskt att en stor svensk skådespelare gick ur tiden på det viset.

Per Oscarsson tillhörde dessutom de som i mina ögon alltid har funnits och som också alltid skulle finnas. Jag funderade lite över det där häromdagen och jag tror att nyckeln ligger i det faktum att han alltid varit gammal, lite som en morfar. När han gjorde rollen som Borka i Ronja Rövardotter var han förvisso bara 54 år vilket inte kvalar in som 'gammalt' i mina ögon idag men för den 6-åriga Sara var det såklart så. Han har varit gammal i nästan 30 år och då är man lite 'för evigt', tror jag.

Det känns helt enkelt väldigt märkligt att Per Oscarsson inte längre finns. Denna stora, lite egensinniga person som kunde ha de elakaste och snällaste ögonen samtidigt.

Nä?

Sorgligt slut på årets första avsnitt av HIMYM?

Men nu är tv-serierna tillbaka i tablåerna igen i vart fall. Inatt visas Parenthood i USA. Som jag längtat!

Watch the Guild!

Jag har också, sent omsider, sett om de första och sett färdigt den senaste säsongen av The Guild. Makalöst skojig och bra webbserie, inte minst med tanke på att det är just en webbserie. Perfekt som pausunderhållning också då varje avsnitt bara är 6-8 minuter långt. Men alltid lika spännande.

Från säsong 2-dvd:n

Nu kanske den bara är riktigt kul för oss MMORPG-nerdar, men jag tror man kan ha lite glädje av den annars också.

Gråa vardag, kom tillbaka!

Gissa om jag längtar efter 'vanliga kläder', mina vanliga rutiner, min vanliga ork och mitt vanliga humör! Att vara sjuk är verkligen urtrist. Det kan på nåt weirdo sätt vara skönt att få lov att sakta ner och 'bara vara sjuk' men efter ett par, tre dagar så är i vart fall jag väldigt less och nu är jag inne på dag åtta.

Idag har dock varit en framgångsdag. Jag har t.om varit ute en kort stund. Bara för att hämta in ved och mata fåglarna förvisso, men ändå. Frisk luft! Jag har också lyckats tvätta några maskiner tvätt (inkl mina ombyten med ligga-i-sängen-och-vara-sjuk-kläder) och hängt dem. Skapligt anfådd vid det laget, men jag gjorde det.

Och så har jag flyttat ner datorn, kopplat in den stora skärmen och suttit på riktigt vid köksbordet och skrivit idag. Stooort framsteg!

Svinalängorna Guldbaggegalans stora vinnare?

Nu börjar det kännas att det vankas högtid för alla filmfantaster. Nomineringar till blandade filmgalor börjar rada upp sig och spekulationerna kring vad dessa nomineringar betyder för de kommande Oscarsnomineringarna är många.

Idag släpptes nomineringarna till Sveriges filmpris Guldbaggen och samtliga svenska tidningar utser Pernilla August som den stora vinnaren. Av nomineringar, måste tilläggas. Vad det betyder i slutet vet vi ju inte än.

Ni som brukar hänga med här vet att jag inte är en storkonsument av svenska film över lag, men jag har nog mjuknat lite de sista åren och börjat erkänna att det finns mer än det överpretentiösa som jag ofta uppfattar i svensk film, inte minst när det kommer till svenskt drama. I årets lista över guldbaggenomineringar återfinns en rad filmer som jag faktiskt har varit och är sugen på att se. Så jag får väl försöka ta tag i det helt enkelt, innan den 24 januari då Guldbaggegalan äger rum. Och efter att ha sett Svinalängorna (som fanns med på min årsbästalista i förrgår) så är jag glad att det är just Pernilla August det skrivs om idag.

Kan det vara en glimma ljus i tunneln där borta ändå?

Jag är egentligen inget stort fan av mediciner, brukar snarare tänka att feber osv uppstår av en anledning och hjälper mig bli av med skräp i kroppen*, men efter ett sömnlöst dygn med enorm hosta och smärta i halsen och bröstkorgen (och då jag mer eller mindre vädjat till M att av barmhärtighet ta mig ur daga) kör jag nu till fullo på vårdcentralens samtliga råd från imorse. Så jag har fyra förpackningar receptfria mediciner framför mig som får gå tills dess att jag är människa på riktigt igen.

Jag hostar fortfarande galet mycket och det känns ungefär som att jag svalt en clementin hel som sen fastnat nånstans vid bröstbenets början, men nu är det nästan uthärdligt i vart fall.

En riktig skitvecka har det varit över lag men nu är det snart över och då är allt som vanligt igen...med allt vad det betyder. Jag misslyckades lite med mitt mål och det ligger helt på mig själv, men det betyder inte att jag har gett upp. Sådetså.

*Inom rimliga gränser, såklart, I'm not stupid. Migrän/spänningsvärk är dessutom omöjligt att samexistera med varför det trots allt försöks medicineras bort även av mig

Filmåret som var...

Så en liten summering av filmåret som jag såg det. Som vanligt inte nödvändigtvis bara filmer som hade 2010 som produktionsår men över lag. Här kommer den, bättre sent än aldrig:

Bästa film: (utan ordning)
The Social Network
Kick-Ass
Up in the Air
Svinalängorna


Sämsta film: (utan ordning)
Killers
My Life in Ruins
Vampires Suck
(m.fl)

Märkligaste:
How to Be
Humpday
Charmigaste:
Away We Go
Up in the Air
Guilty Pleasure:
Eclipse


Psyko:
Exam
Moon
Mindtricks:
Inception
Pannkaka:
I'm Still Here (bluffen avslöjades för snabbt)

Kostymdrama:
Young Victoria
An Education
Socialrealism:
Harry Brown
Precious
Dolda pärla:
Peacock


Kunde ha blivit så bra:
The Box
Wolfman
Var det inte mer än så?:
Ghost Writer
Minibesvikelse:
Greenberg

3D:
Alice in Wonderland
Based on a true story:
The Runaways
Coco avant Chanel
Överraskande slut:
Remember Me


Hangup:
Brittiska vampysnubbar och Ryan Reynolds
(i år igen)
Comeback:
Leonardo DiCaprio växer sig starkare, inte sant?

Kvar att se:
Fish Tank
The Kids are Allright
You Will Meet a Tall Dark Stranger
A Single Man
Hämnden
A Prophet


Fler filmårslistor hittas t.ex. här,här, här och här.