Allsång i mitt huvud

Kvällen har spenderats hos M:s föräldrar, sista dryga timmen med Allsång på Skansen så att tv-högtalarna dignade (det gör de oavsett program) så jag har ett skönt ringande i huvudet och "Stockholm i mitt hjärta" på repeat nu.

För att väga upp det stannade vi på en mack på vägen hem och köpte oss galna med chips, jordnötsringar, ostbågar och läsk. Jag skulle gissa att mer än hälften är kvar imorgon. Men det ska inmundigas framför film, kanske de två sista Star Wars-filmerna.

Lön i natura, så att säga...

En fin, hyfsat produktiv dag är snart slut. Skulle egentligen ha farit till stan och städat min nu igensunkade lägenhet men så jobbade M hemifrån och jag kände mig inte sugen att fara iväg miltals för att städa. Istället läste jag ut Manson-boken (ska försöka skriva om den sen) och tog tag i lite trädgårdsland och rabatter som växte igen. Ogräset har mått bra av regnet, kan man säga.

Fördelen med att rensa jordgubbsland är att den som rensar får äta (så måste det väl vara?)...

Det är hur man använder sin överordnade intelligens som är grejen, inte att man har den

Läser artikelserien på SVD om att våra "matdjur" trots allt (surprice) är ganska smarta. Intelligenta, till och med. Klart att jag hoppas att det ska få någon att fundera över det de har på tallriken, men trots allt har jag nog för liten tilltro till människans egen intelligens. De flesta skulle nog inte få för sig att äta sina husdjur och jag vet många som skaffat grisar eller andra matdjur och sen inte kunnat med att äta upp dem när det blivit dags. Därmed inte sagt att de blivit plötsliga vegetarianer; istället väljer man bara ett annat, anonymt exemplar medan det egna blir sålt till någon som inte hunnit med att ge det ett personligt namn.

För det är väl grejen? Scans grisar har inga namn, inget individuellt ansikte. På älgfarmen utanför Umeå kan du makabert nog både klappa och kela med tama älgar ute på gården för att sen gå in på restaurangen och äta upp nån av dess polare eller köpa med dig korv som gjorts på någon av deras besläktade individer. Och uppenbarligen gör man det utan att blinka. Kopplingen att den fina älgen på gården är, förvisso inte exakt samma individ men, samma sak som det man stoppar i sig tycks vara information som vi med vår intelligens sållar bort. Selektiv intelligens, om man så vill.

Och visst, det finns de som överlagt förstår och väljer att se hela kopplingen och ändå äter djur, jag vet, men faktum är att de flesta nog ändå inte vill veta särskilt mycket om det exemplar man just la på grillen. Man duckar som man duckar för andra hemskheter. Afrika ligger väldigt långt bort och kött är ju så gott.

Fasaden som tappades bort

Ja, som synes var det en trevlig lördag. Myggbiten är jag dock, men det var det värt. Som ett undantag blev det av någon anledning mer alkohol i den här kroppen än vad som är vanligt. Jag fann mig nästan ständigt med ett glas i handen. Mycket märkligt, jag brukar verkligen ha stenkoll och alltid sluta duktigt i god tid osv. Men jag sköljdes väl med av den trevliga stämningen. Inte så att jag var för full på nåt vis, men ja, de som känner mig vet hur det vanligtvis är; stenkoll på antal glas och stopp i rätt tid för att må bra dagen efter.

Hela dagen igår späkte jag dock mig själv för att jag inte varit mitt vanliga kontrollerande jag och mådde väl lite därefter också. Säkert nyttigt för ett kontrollfreak att ibland tappa den kontrollerande ytan, men jag är inte riktigt där än. Men det var bara att bita ihop och fara på jobbet och sen försvann den mesta ångesten över det och vardagen infann sig igen.

Nu är jag ledig ända till fredag kväll och hade tänkt ägna dessa lediga dagar åt förhoppningsvis bra läsväder ute, städa min lägenhet, fylla år, fika med Anna (och ev Samuel som ryktas vara på Ume-besök) och annat nyttigt, nödvändigt och/eller trevligt.

Bröllopsfest i bilder

Lite bilder blev det allt, även om ganska många led av rejäl suckyness, delvis orsakade av fotografens tilltagande alkoholintag (inte så farligt, men tillräckligt för att tappa lite fokus kanske).

Tillställningens huvudpersoner, Jon & Emma

Ingen perfekt bild fotomässigt, men lite charmig på de fina två.

Dukningen var väldigt fin och genomtänkt, med både sånghäfte (till höger) och blandade klurigheter att lösa under kvällens gång.

Efter middagen öppnade baren. Här Mattias i nån klurig diskussion med den tf bartendern, tillika 50% av värdparet, Björn (vill jag minnas att han hette).

Jenny, en av få som verkligen klär i rosa band i håret, skålar med ett tomt glas efter middagen.

Björn, glad kompis till M som satt snett mittemot under middagen.

Det blev en väldigt vacker kväll, mycket passande för en bröllopsfest alldeles vid älven.

I'm back!

Det har varit tyst eftersom jag inte varit på samma plats som min dator särskilt många minuter sedan i lördags. Och det har varit frustrerande och skönt på en och samma gång.

Är lite trött efter både bröllopsfest och sen en jobbnatt, men nu sitter jag här igen och läser ikapp nyheter och mejl, dricker te och gosar tre väldigt understimulerade kattdamer. Rapport från min helg kommer.

Jag heter Sara, vad heter du?

Den här bloggen har ingen styrsel längre. Var är jag på väg? Och vilka är ni som läser? Jag brukar normalt inte vilja veta, men nyfikenheten tilltar då jag ser en stadig besöksstatistik vecka efter vecka. Men det är ganska tyst här. Vem är du?