Det blödiga kattpersonalhjärtat blev alldeles till sig då M försökte kela med vår lilla grinch-katt Rosa i soffan och hon gick iväg, för att några sekunder senare kalla på honom i sovrummet. Hon har inte hoppat upp i sängen på åtskilliga veckor så det var som en liten seger i den här familjen. M skyndade dit, la sig under täcket med en hand på hennes mage och så sov de så i flera timmar tidigare idag. Jag kikade in på dem flera gånger och har inte känt mig så nöjd på länge. Fånigt va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar