Doc Martin

Jag har börjat (eller ja det var ett par veckor sedan) se en annan tv-serie, den här gången på Viaply. Doc Martin (2004), en brittisk dramakomedi med Martin Clunes i huvudrollen som Dr Martin Ellingham. Ellingham kommer till en liten hamnby som bybornas nya läkare då han inte längre kan praktisera kirurgi, hans ursprungliga profession, eftersom han utvecklat en fobi för blod. Det ska finnas en film med samma roll och rollinnehavare som handlar om Ellingham innan han kommer till byn och då lär orsaken vara att hans fru varit otrogen med ett antal av hans vänner, men det är inget som någonsin nämns i serien.

Ellingham har inte bara fobi för blod han har i stort sett noll sociala förmågor. Han är otrevlig, alldeles för rakt på sak och saknar till synes, åtminstone inledningsvis, empati för andra människor (och för hundar). Inte helt olik en Sheldon Cooper, men mer åt det bryska hållet, däremot lika kompetent i sitt område.

Har man arbetat alls inom vården så kommer man antagligen precis som jag få mindre hjärnblödningar över den totala bristen på sekretess i den här byn, men efter ett tag kunde jag släppa det. Det finns en massa tokigheter i serien, men det som vunnit mig är den lite charmiga känsla som framför allt samtliga andra roller förmedlar i serien. Det är rätt mycket mys, naivitet och klassiskt budgetdrama. Och jag gillar det. Periodvis går det lite för långsamt men över lag är det en mysserie.

Ett stort plus är säsongerna då Katherine Parkinson, ni vet Jen från It Crowd, är med och spelar rollen som Ellingtons receptionist Pauline. Jag blev på riktigt lite ledsen i ögat när jag just upptäckte att hon inte är med från säsong 5 och framåt. Och fellow It Crowd-fans lär lägga märke till en annan kändis därifrån, Chris O'Dowd, gör en rätt skojig men galen (och i min oskolade expertis feldiagnostiserad) gästroll ett avsnitt.

Serien visas fortfarande, senaste säsongen avslutades just i början av november. Efter drygt 4 säsonger blir betyget för min del 3,5/5; en klar mysserie att rekommendera!