Produktiva söndag

När internet ligger nere i 12 timmar då blir jag visst produktiv! Jag hoppas inte att det är så, jag hade faktiskt planerat att få en massa gjort idag oavsett. Och tiden gick fort när jag grejade så jag hade inte en tanke på att nätet fortfarande var borta förrän fram emot kvällen när jag var klar med grejandet. Jag tror faktiskt snarare att det var för att jag var själv hemma och dessutom hade lite kli fingrarna som det blev gjort.

Jag har röjt lite i trädgården, fast det märks väl knappt. Det ser eländigt ut med de stora jordsåren i gräsmattan efter avloppsäventyret och så är det i övrigt barrkaderat med blandade byggsaker som såg, ställning, stegar, virkeshögar etc etc. Så ingen vacker syn. Därtill då rabatterna som blivit osnällt behandlade den här sommaren och en gräsmatta som borde ha klippts (men som har en del sten på sig efter grävningen). Trots det har jag rensat lite i rabatterna och planterat ner lökar inför våren. Jag har samlat ihop krukorna och plockat in grejer som jag inte tror behövs till byggandet längre.

Inne har jag rensat ur köket och hallen på saker som inte borde vara där. Högen med panel tex, som ställdes in för att köksrenoveringen skulle påbörjas. Den lär vänta på sig eftersom vi behöver assistans att dra el innan det kan göras, och den assistansen är just nu fullt upptagen med fasadbytet, vilket förstås går först nu när det börjar bli kallt. Så jag balanserade och trixade ut de långa högarna ut i carporten istället. Verktyg som inte rörts på ett tag fick gå tillbaka till förrådet och verktygshyllorna, longboarden fick bo i förrådet och en hel del andra grejer följde samma väg. Och så sorterade jag iordning lite i nämnda förråd också så det blev lite snyggare på hyllorna.

Därefter har det städats och fejats. Det känns otroligt skönt med nytorkade golv som inte längre har en massa grejer ståendes lite överallt. Speciellt nu när vi har vår lilla urinspridare i farten. Det blir lättare att se och hålla efter. Och så trivs jag så mycket bättre i rent ostök.

Så den här helgen känns det som att jag kan vara lite nöjd med min insats. Till veckan ska jag försöka få in utemöblerna för vinterförvaring också men det behöver jag lite bärhjälp till så det får bli en kväll när vi båda är hemma. Och så ska M få röja lite bland alla teknikprylar på övervåningen så att det blir lite mer ordning där också.

Inte diabetes

Det här håller på att bli en riktig crazy-cat-lady-blogg, men just nu är det ganska mycket det som upptar min tankeverksamhet. Jag fick ett mejl från veterinären igår (min mobil tycks ju fortfarande inte vilja släppa fram samtal om man inte ringer två gånger, tätt inpå varann) där han berättade att långtidssockerprovet visade att hon inte har diabetes. M tyckte att det var en jättebra nyhet och gladdes åt det hela kvällen när han låg bredvid henne i soffan.

Självklart vill inte jag heller att hon ska ha diabetes, det hade kunnat bli hemskt besvärligt för både henne och oss med sprutor och återkommande veterinärbesök. Men jag börjar känna att jag vill veta vad som är fel. Få en diagnos eller en tänkbar lösning. I förrgår såg hon så hängig och håglös ut att mattehjärtat nästan gick sönder. Igår var det kanske något mer liv i ögonen på henne. Hon är inte särskilt intresserad av att busa och leka, hon vill antingen bara ligga nära eller så gömmer hon sig under sängen eller soffan. Det är de två lägena som mest.

Och det har varit sjöar av kiss när vi kommit från jobbet hela veckan. I badrummet mest, som tur är, men även i hallen och nån gång i köket. Det känns ju ego att beklaga sig över att trägolvet tar skada, men så är det, även om det är en parentes till att hon faktiskt mår dåligt vilket såklart är huvudbekymret. Golvet går att byta (och måste ändå bytas av olika skäl). Vi kan aldrig byta ut henne.

En varm känsla...

Och katten Mina är det alltså sisådär med. Hon vill fortfarande inte kissa på lådan om vi inte lyfter dit henne när vi tror att det börjar bli dags för det. Hon håller sig dock mest till att kissa på golvet i badrummet och i hallen utanför, så det verkar inte vara som att hon kissar överallt som förut. Men det verkar ändå vara nåt galet. Imorse vaknade jag tidigt av att hon hoppade upp i sängen hos mig, lite som hon brukar. Bara det att när hon skulle lägga sig blev det plötsligt alldeles varmt på mig och jag flög upp och fick med mig henne nerför trappan och in i badrummet. Lite sent. Jag tror inte att det var medvetet av henne att kissa i sängen/på mig, det såg inte så ut. Men varför? Vad är tokigt? Jag tror inte det är missnöje.

Alla tips och idéer mottages förstås varmt. Förutom såna som handlar om att ta livet av en snart 13 år gammal vän. För det beslutet tar vi tillsammans med en veterinär när inget kvarstår och saker blivit alltför omöjliga att få bukt på. Det är absolut sista utvägen, en utväg jag inte ens vill tänka på. Innan dess gör vi allt vi kan så kom gärna med tips som sagt. Eller fortsätt bara hålla tummarna, det är bra det också.

Vi ransonerar maten bäst vi vågar och försöker aktivera henne. Hon är intresserad av att vara ute så länge hon slipper ta vägen in via kattluckan efter att hon fastnat i den som inte är helt förankrad i dörren och släpat den med sig in ett par gånger... (låter förstås roligt men jag gissar att hon varit ganska panikslagen). Iallafall tror jag att vi kan få bukt med vikten, bara det här andra löser sig.

Jag hoppas att vi får lite klarhet från blodproverna till veckan.

3,5 av 5 är väl godkänt?

Det har varit en fin helg och jag hade som plan att städa, tvätta, plantera höstlökar, mysa med mannen och överösa mina fyrbenta med så mycket kärlek att inte en enda av dem hade ork över att vara ofrisk. Vi kan väl säga att jag lyckades delvis.

Det är hyfsat städat (golven skulle behöva torkas men ryggen strejkade efter dammsugandet, vilket tydligen är en riktig ryggdödare för min del i vanlig ordning), tvättunnan är inte tom men halvtom åtminstone, jag har myst med mannen bäst vi hunnit/orkat och jag har försökt ägna kattorna så mycket tid och omsorg jag kunnat. Inte för att de varit alldeles intresserade hela tiden. Dessvärre har det inte räckt för att fixa det där med hälsan. Men de två äldre är pigga och nöjda i vart fall.

Det där med höstlökarna gick det sämre med. Simon kom förbi vid lunch idag och ville ha sällskap in till stan för att handla så jag gjorde det istället. Jag handlade dessutom än fler lökar än vad jag redan hade så nu måste jag ju se till att få ner dem i veckan.

Och höst verkar det vara. Sensommarvärmen förbyttes i eftermiddags mot regn och stormande. Riktigt mysigt att se tv-serie i soffan med M med te och tända ljus. Något av det bästa med hösten.

Torsdag

Snart slut på veckan och vad bättre än att spendera torsdagskvällen med bästbrudarna? Vi gick ut och åt mat ikväll och pratade i vanlig ordning en massa. Det känns som att vi träffas allt mer sällan, men det går ju att råda bot på. Och har man trevligt så spelar det mindre roll att maten inte var fantastisk, för det var den faktiskt inte. Väluppfostrad som jag tydligen är (fast egentligen är det väl mest dumt och oärligt) så svarade jag ändå jakande när den obligatoriska frågan om det smakade bra kom. Det var inte dåligt men inte heller särskilt bra. Efterrätten vägde dock upp. Det gjorde inte servitrisen som antingen tyckte vi var besvärliga (vi kom inte direkt samtidigt alla tre, vilket kanske störde, men vi uppehöll inte direkt det sista bordet) alt inte fina nog för att vara där. Jag vet inte och det spelar mindre roll, hon älskade kanske bara inte sitt jobb just ikväll.

Nu är det hög tid för sängen. Imorgon måste jag se till att komma iväg tidigt till jobbet då jag har en frukostföreläsning med start redan vid 7. Jag minns inte ens vad det skulle handla om (hrm) men jag vet att det var nåt intressant. Och vad är bättre än att kombinera ätande med intresserat lyssnande? Inte mycket.

Mina katt verkar lite piggare men än har det inte kommit några provsvar. Jag hoppas fortfarande på goda nyheter, naivt nog.

Sov gott!

Mer kisse-bekymmer

Återbesök hos veterinären idag. De hörde av sig och ville ta lite fler och nya tester. Jag for hem efter en nervös Mina katt direkt efter ledningsmötet idag och for dit. Vi fick träffa en ny veterinär, en absolut duktig och förtroendeingivande kille som gav oss lite ny info. Sedan i fredags har Minas njurvärden blivit marginellt bättre samtidigt som levervärdena har tickat just över vad som är normalt. Eftersom hon äter lite mindre mitt i allt det här menade han att hon drabbats av fettlever, något som kan leda till gulsot men som absolut är möjligt att backa tillbaka också. Så det hoppas vi på. Ordinationen är små portioner mat men ganska ofta över dagen.

Sen var det det där med glukosvärdet. Hon har socker i urinen och ganska högt blodsocker, vilket kan bero på att hon är stressad just nu så det togs även ett "långttidsvärde", alltså ett blodprov som på nåt magiskt vis ska visa hur sockret legat de senaste veckorna. Väldigt häftigt förstås men jag hoppas att det ligger på rätt sida strecket. Det kan ändå bli tal om att testa diabetesdieten istället men har hon för höga värden låter det som att insulinsprutor kan bli aktuellt. En god sak är att diabetes hos katter ganska ofta kan gå tillbaka.

Lite olycksaligt bara att vi inte kan dra ner för mycket på maten utan att levern reagerar, men samtidigt behöver dra ner på intaget så att hon får ner vikten och därmed minskar en del problem och/eller risker för problem. Men vi ska klara det här också. Hon ska bli bra och få sin utlovade pension.

Jag måste dock erkänna att det var med oro i magen och tårar i ögonen jag packade in min vackra svartkatt i bilen och for efter M på hans jobb. Tur att jag haft lite jobb att ta igen ikväll så att jag inte behövt grubbla så mycket. Håll en tumme för att provsvaren visar gott.

Kisse-bekymmer

Kattkissandet har förresten fått sin lösning, även om det ännu inte riktigt upphört. Det visade sig vara matneurotikern som börjat kissa inne. Men inte av det skäl vi trodde. Vi for till veterinären i fredags efter att ha torkat kisspöl med blod i på torsdag kväll. Veterinären trodde att stress över maten skapat blåskatarr och dessutom visade det sig att hon hade lite förhöjda njurvärden som antingen kunde vara bestående problem eller ett resultat av uttorkning efter allt kissande. Röntgen visade tack och lov inga urinstenar eller något annat läskigt (förutom en del övervikt). Så hem med lite smärtstillande för katarren och en njurdiet.

I lördags blev det plötsligt värre. Små kisspölar precis överallt och en väldigt stressad kisse. Till sist hittade vi henne sittande i kiss, flämtande med hängande tunga och till och från fräsande, troligen av smärta. Så det blev ett akut besök hos veterinären igen. Hon fick en stor påse dropp under nästan två timmars tid och efter mycket om och men lyckades vi få ur henne ett urinprov (inte det lättaste, plötsligt var kissandet som ett minne blott när vi väl kom dit...). Hon fick en spruta antibiotika och så for vi hem, inte så mycket klokare. Dagen efter kom ett sms från veterinären att provet visade på bakteriell urinvägsinfektion så efter allt valsedlande for vi och hämtade ut antibiotika. Redan den spruta hon fick dagen innan verkade dock ha resultat, en mer avslappnad och betydligt mindre kissande (och utan synbar smärta dessutom) katt hade vi.

Orolig kisse med dropp

Nu återstår en del frågor om det där med njurdieten osv. Jag tänker ju att njurarna påverkats av uvi:n, men jag fick inte tag i veterinären idag så jag vet inte hur de tänker att vi bör göra. Vi får se helt enkelt. Oavsett är hon mer nöjd, förvisso fortfarande ganska 'klängig' men mer välmående. Kissar utanför lådan gör hon dock fortfarande lite så vi är som tillbaka till stadiet där vi måste lyfta in henne i lådan då och då för att få henne att åter koppla att det är där hon ska vara när behovet kommer. Jag antar att det inte är nåt konstigt det heller, men jag hoppas att det ger resultat snart.

Glada och nöjda är vi att det inte verkar vara nåt allvarligt i vart fall. Alla reagerar lite skeptiskt när vi berättar att hon snart är 13 år, som om det vore kört eller nåt. Men vi har ju planerat att ha henne kvar i familjen i många år till. Så ska det bli!

Efterskalven

En ny vecka har startat, och vilken vecka sedan. Det var ju val igår och idag känns det som att landet är i någon slags orosfas. Jag orkar egentligen inte kommentera det mer men jag måste säga att jag mest av allt är bedrövad av att valets vinnare i Sverige blev ett parti med nazirötter som pratar i termer så nära rasbiologi man kan komma och ändå vägrar erkänna sig som ett rasistiskt parti. Vad värre är har jag ovilligt blivit medveten om att människor lite för nära mig bidrog till att göra dem till vinnare. Det är en verklig sorg och något jag definitivt bär med mig som en svart klump i magen. Människor man inte valt att ha i sitt liv kan jag ha överseende med betydligt längre än andra, men det finns en gräns och jag undrar om inte den har nåtts.

Anyway, det ska bli spännande att se vad som kommer ur den här regeringsbildningen. Kommer den ens att lyckas? Det börjar kännas som att ett nyval inte är en högoddsare längre. Hur skulle ett sådant valresultat se ut efter allt som bubblat det senaste dygnet?

Jag är stolt över det jag en gång var med och byggde upp från grunden och jag ser fram emot att följa hur "efterträdarna" förvaltar det förtroende de lyckats få i det här valet. Det gör mig glad och lite varm i själen, ett motgift mot det ovan beskrivna.

Och idag börjar det...!

Update

Och plötsligt gick det en vecka...

Så vad har hänt sedan sist? Tja, -låtsasmaken har jobbat nästan bokstavligen talat dygnet runt -jag har stigit upp mitt i natten ett par gånger för att hämta honom i stan på jobbet -jag har själv haft det rätt upptaget och lite halvstruligt på jobbet -katterna har känt sig (ganska rättmätigt) negligerade -en katt har fått dille på att kissa på badrumsgolvet (neurotikern Mina, vet vi nu efter att jag kom på henne imorse) -jag har antagligen lyckats göra mig inte-så-omtyckt bland sd-anhängare i min (alldeles för nära) närhet -jag har gått och blivit småparanoid -jag funderar alldeles för mycket -jag har börjat höra missljud från bilen som säkert inte ens existerar -jag har inte hunnit vara en så pass närvarande (samt renoveringsutförande) vän som jag hoppats -sista handen läggs på vårt nya avloppssystem as we speak -jag har en magkatarr som svider mer än på länge -jag har den bästa lillasystern (inga nyheter för just den här veckan förvisso) och -jag längtar lite efter ett glas vin och en myskväll med bästmannen omgärdad av kattkollektivet.

Och rätt mycket mer. Känns det som. Veckan har varit lång på nåt vis och det känns inte riktigt som att det var helg där emellan jobbveckorna. Men jag klagar inte, jag har det bra. Ikväll är låtsasmaken hemma, kattorna är lugna och jag dricker te i sängen framför Chuck (en serie jag började se och inte riktigt har ork att sluta se trots att det inte är särskilt bra) tillsammans med Smilla katt.

Kiss(e)bekymmer

Fast de där lurvtassarna har en liten tagg i sidan till sin personal just nu. När vår neurotiker Mina började få svårt att ta sig igenom kattluckan här i slutet av sommaren insåg vi att det där med att "springa av sig ute" inte riktigt gällde för henne just den här sommaren. Allt spikande och grävande och främmande människor i trädgården i sommar har gjort att hon mest velat vara inne, med vissa undantag på kvällarna när det började bli mörkt igen. 

Så ja, normalt sett brukar vi ha torrfoder framme mest hela dagen eftersom vi åker tidigt och kommer hem sent och det är svårt att riktigt ha bra mattider, men sedan nån dryg vecka har vi försökt ge dem mat på morgonen och sen på kvällarna. Det har inte mottagits väl. Det har gjorts inbrottsförsök i matburken och -påsarna  tex. Det har även högljutt protestätits möss bredvid sängen i sovrummet då jag sett på tv där (de brukar aldrig äta mössen de fångar). Men de sista dagarna har de tagit det ett steg längre; pölar av kiss har mött oss på badrumsgolvet och ibland tom ute i hallen. Vi har inte riktigt kommit på vem det är som är den skyldige, men mitt tips är "husses katt", som minsann aaaaldrig gör något tokigt (speciellt inte efter hennes sjukdomsepisod förra hösten). Smilla brukar nämligen ha för vana att kissa på saker, kläder osv, inte bara mitt på golvet och Mina blir så nervös av att någon annan kissar utanför lådan så det tror jag bara inte riktigt på. Så bestämde damen Rosa Luxemburg, gissar jag på, jag är dock inte säker på att övriga personalen vill hålla med.

Hursomhelst måste vi hitta ett sätt att kapitulera på utan att riskera diabetes och ledsjukdomar på lillkissen. Kanske det funkar att lämna bara lite mat framme? Mat som dessutom är lågkalori? Vi får väl se. Jag vill då inte ha några fler pölar att doppa sockarna i efter jobbet.

Virrpanna

Nog för att jag känner mig gammal stundvis, men kanske inte så gammal att det känns befogat med ett så pass sviktande minne som jag flashar med just nu. Känns som att jag inte lyckas minnas något. Halva förra veckan var jag utan nycklar för att jag inte mindes vart jag lagt dem. Till sist hittade jag dem av en slump i bilen i lördags. I måndag när jag skulle till jobbet var de borta igen, och är fortfarande borta.

Jag brukar dessutom alltid ha nya linser i badrumsskåpet men jag hittar nu inte igen dem. Jag tvivlade till sist på att jag faktiskt köpt nya i somras som jag fick för mig, men kontoutdraget säger att nya inhandlades för en dryg månad sedan. Vart de tagit vägen är mysterium nummer två.

På jobbet kör jag listor för glatta livet och det fungerar väl för det mesta. Men idag fick jag spel i säkert tre minuter idag när jag skulle kolla ekonomin och möttes av ilskna röda siffror, tills min vänliga kollega tittade förbi och snabbt informerade mig om att inga inkomster redovisats än (eftersom jag ska rapportera in underlaget imorgon, smart...), så inte undra på röda siffror. Det visste jag ju egentligen, jag har ju avsatt tid för ekonomin på fredag i kalendern och allt. Smart.

Så ja, lite disträ. Men det måste det bli ändring på. Fokus fokus. Lite yogaövningar kanske och försöka att fokusera på sånt som är bra, roligt och viktigt. På människor som tycker om mig och som gör mig glad. Eller varför inte på lurvtassarna som tycker om mig bara jag ser till att servera mat och inte gnälla när de lägger sig på sakerna jag just tänkte använda...