Norrländsk morgonbild

Jag tog ju bilder härom morgonen när det var så vackert ute. Jag blev kanske inte jätenöjd med reslutatet, framför allt känns det som att det blev för mörka bilder. Jag borde egentligen föra över alla mina bilder till en stationär dator med bättre skärm, för det känns sällan som att bilden ser likadan ut på den här lappisen som på andra skärmar. Jag skulle också vilja bli bättre på efterbehandling så att bilderna blir så som jag tänkt mig. Jag utgår ju alltid ifrån att försöka få dem som jag vill ha dem nr jag faktiskt tar dem, men det är ju inte riktigt alltid som det fungerar. Just de här morgonbilderna skulle jag vilja gestalta precis så som jag upplevde det för stunden.

Samtidigt måste jag säga att det är trist att fotografi till så stor del faktiskt sker i datorn numera. Jag känner mig gammal och bakåtsträvande, men jag tycker faktiskt det är trist. Ofta ser man väldigt tydligt när någon gått lös på photoshop eller vad man nu använder, färgerna blir ibland nästan löjligt starka, ni vet himlar som ser ut som vattnet i söderhavet etc. Men jag får väl lära mig jag med, det är väl bara så. Måste helt enkelt sätta upp min stationära igen och börja jobba.



Ja, här kommer en av bilderna i vart fall. Precis då himlen som tidigare varit helt rosa fick besök av solen bakom träden på skäret här utanför. Jättesynd att det är så mycket luftledningar som stör bilden. Och att den är för mörk. På min skärm iaf.

Idag har jag ringt på ett jobb jag väldigt gärna skulle vilja ha. Ännu mer nu efter att ha pratat med hon som har den idag. Dessvärre är det bara ett gravvik för henne ett drygt halvår, men ändå. Det verkade ha varit ganska många som ringt och varit intresserade så jag får väl inte det här jobbet heller. Börjar verkligen tro att enda chansen för att få ett kvalificerat jobb är om jag är ensam om att söka det... Självförtroendet vad gäller mitt arbetsliv är inte på topp, känns alltid som att jag är underlägsen alla andra. Även om jag skulle komma på intervju för ett jobb så skulle de snart inse att jag inte har någon examen, att jag inte gjort färdigt min c-uppsats och att jag läst en massa som jag inte slutfört av olika anledningar. Ingen bra utbildningsbakgrund egentligen alltså.
Jag borde verkligen ta den här känslan som motivation att skriva min uppsats. Och jag lovar, jag har försökt att påbörja det genom att skriva ner preliminärt syfte, men det slutar varje gång i en prestationsångest. Känns som att jag inte kan skriva så längre. Som att jag skulle bli totalsågad om jag försökte. Men jag borde verkligen. Kanske skulle det kännas bättre då. En examen kanske skulle lyfta mig lite.