Riktiga vänner växer inte på träd

Det finns helt klart personer som liksom nästan känner på sig när det är bra läge att göra sig påmind. Finns det nåt finare att få en dag då man känner sig lite halvusel, lite ifrågasatt, lite för duktig, lite ensam, lite för allt-möjligt, ganska ful och framför allt rätt trött? Det damp ner igår kväll i precis rätt tid, på nåt vis. Nästan så att den här vetgiriga gamla häxan blev lite tårögd en stund.

Mera bus

Gårdagens "busande" har kanske till sist gett lite resultat. Eller kanske snarare de tre omgångarna tillsammans. Den ska ju fortsätta verka under 48 timmar efter påstrykning så det är säkert en samlad kraft av alla försöken. Jag skulle dock inte säga att jag har en solbränna att reagera på direkt. Men jag ser skillnad från områden jag inte smörjt in (medvetet just av den anledningen).

Googlade lite och hittade recensioner på inköpsställen lite här och var som sa liknande saker. Den stora massan är supernöjda, men så sticker det in en och annan person med, liksom jag, väldigt ljus hy som säger sig knappt fått nån effekt alls trots flera försök på kort tid. Så det är kanske inte bara jag. Märkligt är bara förnamnet. Typiskt en sån sak som jag skulle vilja orsaken till. Bara för att förstå och veta.

Funderar på att beställa en annan från samma märke och se om den funkar bättre. De har en som heter Winter Skin, eller nåt liknande, som ska vara speciellt för ljus hy.

Mammas (och katternas) dag

Då min egen mamma är lite för långt bort för att göra något med idag så föreslog jag M att vi skulle ta med hans mamma och pappa ut och äta nåt spännande. De bjuder alltid oss på mat då vi är där och hjälper till med alla möjliga och omöjliga saker. Så det kändes som ett bra läge. De har ju helt snöat in (och jag menar det på ett bra sätt) i släktforskning och nyligen hittade ett släktträd på svärmors sida som gick ner till Baskien. De har sedan dess pratat om att fara till San Sebastian (vilket jag hoppas de gör). Så jag föreslog Tonkas helgbuffé då den består av en mängd olika baskiska pinxtos och andra godsaker som jag trodde de skulle gilla.

Jag vet inte riktigt vad M hade sagt innan men vi hämtade upp två snofsigt klädda personer som inte visste vart de skulle alls. Och det blev trevligt och bra. Kanske lite stökigt då det var mycket folk, men jag tror att de blev nöjda. De fick cava till sina pixtos och vi åt oss alla mätta och nöjda. De icke-baskiska belgiska våfflorna med limegrädde och hallon var för övrigt smått fantastiska...

Vi promenerade en sväng genom stan och sen fortsatte vi till Smultronstället som både säljer träd och växter och har fikaförsäljning. Det blev en trevlig uppföljning på maten.

Hoppas jag får göra något liknande för mamma också nån gång snart. Jag ska, lite sent, skicka henne ett foto jag hållit på från vår resa förra året. Ni vet ett sånt där turistfoto där man får ett kort med en färdig bakgrund på, som vi tog på La Pedrera/Casa Milá med mamma, Bea och mig. Kanske minns hon vår resa lite extra igen då.

Ikväll har vi firat kattens dag, vilket är alla dagar enligt Smilla (och hon har ju alltid rätt). Jag trodde att det bara var lördagar (Caturday) men tydligt gäller det jämnt. Så fem utspridda katter med fullmatade fiskmagar ligger på lite olika håll och kanter i huset nu ikväll. Sötnosarna.

Bus bus bus

Och så tog jag mig an det eländiga ”bus:et” igen. Jag var en sväng till stan och då jag letade efter en bra spf (kladdfri!) trillade på nån slags handske man kan ha till att applicera bus med. Köpte den och testade ikväll. Handsken var ju bra oavsett, sådär att den skulle underlätta vid vanlig lotion tom. Men om det hjälper resultatet är oklart, jag slipper dock mer färg på händerna. 

Funderade för en stund sen om jag skulle duscha bort det men testar att göra som vloggarna jag såg. Det kanske blir hemskt eller inte alls. Förhoppningsvis nåt helt annat förstås. Men det stör mig att det klibbar i arm- och knäveck och kring halsen. Men nu får det vara. 

Sicken följetong det här blev...

Hemma!

Äventyrskatten kom hem till sist. Jag hade just kikat i grannens uthus och blivit uppringd av M som undrade om han kommit hem när jag hörde ett litet pip bakom mig. Där var han plötsligt! Med klet i pälsen (koda?) och med ett oerhört trött ansiktsuttryck. Jag gissar att han suttit skrämd i ett träd, stackaren. Han har varit hemskt tillgiven nu ikväll i vart fall. 

Katt-nytt från kollektivet

Först sent igår eftermiddag fick jag samtalet från veterinären som jag väntat på. Sedan besöket har Smilla varit än mindre intresserad av mat och känts trött och hängig så jag var ganska orolig. Tänkte att värdena måste vara åt fanders. Men inte. T4 (sköldkörtelvärdet) hade till och med gått ner lite. Fortfarande aningens förhöjt men inte nog för att förklara något. Detsamma med njurar och lever som hade lite förhöjda värden, vilket är att vänta hos en gammal katt. Så inget där som sa något. Jag fick tips om ett energirikt och skonsamt foder att testa; Royal Canins Intestinal. M for och handlade både torrfoder och blötmat och båda verkade gå hem bra när vi serverade det igår.

Fin-Smilla

Om hon inte blir piggare och slutar tappa vikt så verkar det som att åldern kanske håller på att ta ut sin rätt. Jag vet inte om vi kan göra så mycket mer då. Vilket känns fruktansvärt förstås. Jag vill verkligen inte att hon lämnar in än.

Saknad Noel-nos!

Samtidigt oroar jag mig för katten Noel som inte kommit hem sedan han gick ut igår morse. Katterna är alltid hemma på nätterna och dessutom brukar de alltid komma då de hör vår bil komma hem, även om de då inte alltid vill gå in. Nu var vi senare än vanligt igår eftersom jag var på AW med jobbet, men han borde ha kommit ändå. Alice kom men inte han. Jag var uppe inatt och ropade men han kom inte. Och nu är det lunchtid och fortfarande inget tecken på var han kan vara. Vi har gått runt ute och ropat, kollat träd och frågar grannar. Ena grannen är inte hemma än och det är ofta ditåt de går på dagarna så jag håller en tumme att han råkat bli instängd där nånstans.

Nemi Bus

Med opererade Nemi är det bra. Hon vill gärna gå ut och verkar lite frustrerad över att hon inte får det. Första dagarna stannade båda bröderna inne med henne, märkligt men fint nog. De ville inte gå ut då hon inte fick. Första natten låg de dessutom alldeles intill henne som för att ha koll. Fina syskon det där. Jag vet inte riktigt när jag ska våga släppa ut henne men snart hoppas jag. Bara inte hon också försvinner.

Fördömd vit/röd/fräknig

Tja, oron var rätt obefogad. Jag vaknade upp lika vit som tidigare, skulle jag säga. Med ett undantag; mina handflator är mer åt det gulbruna hållet än vad de brukar vara. Det ser, som tur är, inte sådär smutsigt och ojämnt ut, men självklart lite knepigt att resten inte har någon färg. Dessutom skrubbade jag händer efteråt med nagelborsten, så hur det kunde bli så är lite oklart.

Jag körde ett extra lager som fick sitta i en dryg timme i torsdags kväll men fortfarande inget resultat. Vad betyder det? Fastnar inte ens brun-utan-sol på mig? De ekologiska produkterna fäster på döda hudceller; har jag bara sådana i handflatorna? Weird.