Kaxigt!

And I like it!

Jag har bara sett valda delar av Mitt Romney's tal igår men nog läst desto mer av det, tydligen, väldigt förvirrande tal som Clint Eastwood gjorde på republikanernas konvent igår. Jag ska nog kika efter det på youtube lite senare. Det känns oavsett som att det kan bli ett ganska intressant val i USA.

Fredag

Första dagen tillbaka på jobbet idag. Under förmiddagen kändes det fler än en gång som att det kanske var lite väl tidigt, men framåt eftermiddagen gick det bättre. Huvudet var inte riktigt med och jag hade inte samma fart som vanligt, men som tur var hade jag inte bordet fullt heller. Mina snälla kollegor hade delat upp lite jobb mellan sig de här dagarna som serviceenheten varit helstängt pga sjukdom.

Men det var skönt att få reka lite inför helgen. Jag har ju helgjouren och då känns det alltid bra att ha lite koll på vad som kan tänkas komma. Och som det ser ut nu, peppar peppar, kan det bli en lugn helg. Låt oss hoppas så.

På vägen hem var det hällregn, så pass att det knappt gick att se något av vägen. Lite sådär panikframkallande, men jag tog mig allt hem. Fascinerande att det tycks vara maxhastighet som gäller för väldigt många oavsett vilket väglag, sikt och väder som råder. Är det bara jag som fortfarande skräms av tanken på vattenplaning? Själv hade jag en ganska lätt fot på gaspedalen och var mer än lättad när jag svängde in på garageuppfarten. Hoppas det regnar av sig tills imorgon bitti.

Kvällens tv-tips

Det går flera intressanta filmer på tv ikväll, några som jag inte sett än, men jag vill ändå främst tipsa om en romantisk komedi. TV3 visar med start kl 20 ikväll Definitely, Maybe (2008), en väldigt charmig film med berättarteknik lite som i tv-serien How I Met Your Mother (2005). Ryan Reynolds spelar Will som, mitt under en pågående skilsmässa, berättar för sin lilla dotter (Abigail Breslin) om hur han träffade hennes mamma. Med Isla Fisher, Elizabeth Banks och Rachel Weisz.

Rolig söt och väldigt charmig (och Ryan Reynolds!!) alltså.

Men jag uppskattar sällskapet

Gruvar mig lite för att gå tillbaka till jobbet imorgon. Gissar att det efter två dagar av stängt kommer att vara en hel del att göra. Det kommer säkerligen gå fint, men det känns just nu som en lite fel uppgift att ha telefonjour när jag stundvis hostar upp lungorna. Så jag hoppas att det är ännu lite bättre imorgon. Jag över lag väldigt less på att vara sjuk, mest less på att inte kunna andas utan att det ska rassla och låta.

M är också hemma idag, med feber. Får se om han drabbas av samma influensa (eller vad jag nu har) eller om han bara har "sympatifeber". Oavsett vilket har jag idag haft konkurrens om fjärrkontrollen... Han är en "zappare" av sällan skådade mått, vilket fungerar än sämre när det bara finns 5 kanaler (varav två hade sändningsuppehåll fram till lunch). Istället för att, som i stan där vi har betydligt fler kanaler, bara hinna se kortkorta delar av program man antagligen ändå inte vill se, hinner man nu istället precis uppmana intresse av det som står på innan han ledsnar och zappar. För att sen återgå till samma program i kanske 6-7 omgångar om några minuter var. Man får t.ex en massa halvfärdig kunskap om en blandning av djur efter att ha zappat sig igenom ett naturprogram på en timme.

Så jag har sovit bort mesta delen av dagen idag. 

Status

Mår för övrigt lite bättre idag. Feberfri under dagen i vart fall, just nu är det kanske lite tveksamt om det fortfarande är så. Luftrören är annars det som varit allra mest besvärligt idag. Det raspar och lever om ganska långt ner och stundvis har jag den där känslan av att någon trycker ner bröstkorgen lite för hårt på mig. 

Jag fick veta att även min andra kollega på serviceenheten ligger hemma i feber och att vi därför haft "stängt pga sjukdom" idag. Det motiverade mig lite extra att tänka att jag ska åter till jobbet imorgon. Men efter några hostattacker med blodsmak, tårar och andnöd efter att M kommit hem, fick jag veta att jag inte alls ska det. Och jag vet att han har rätt, jag vill bara väldigt gärna tillbaka till jobbet. Så jag får halvsitta här i soffan som en hösäck med en varm katt på magen imorgon också. Buhu.

Brothers & Sisters

Idag har jag och mina väldigt raspiga luftvägar spenderat merparten av dagen halvsittande (för att få luft) i soffan framför lite för många avsnitt av Brothers & Sisters (2006). Har sett det då och då på tv och varje gång känt ett visst intresse. Och så råkade jag se ett par avsnitt i rad så nu började jag helt galet att se just efter dem, dvs i slutet av säsong 3. Ingen ordning på något!

Det är bra, det är det absolut. Det är förvisso inte i närheten av mitt favvo storfamiljdrama; Parenthood (2010) men det funkar bra som substitut nu i väntan på att det ska börja igen.

Handlingen cirkulerar kring en vuxen storfamilj varav den ena svärsonen är en republikansk senator. Kanske är jag lite fördomsfull, men med homoäktenskap, surrogatmödrar osv vet jag inte riktigt om det känns så representativt för just en sådan. Men jag kan ju ha fel. Det finns säkert stor spännvidd.

Iallafall är det ungefär vad jag har haft ork till idag. Det har absolut inte gått någon nöd på mig men jag hoppas ni haft det lite mer spännande. Och lite mer irl.

Alla i familjen är inte vegetarianer

Ända sen kattorna fick permanent boende här på landet för x antal år sedan hr vi småfnissat åt att de visserligen varit duktiga och fångat möss, men alltid bara lagt dem i köket för att sen gå till matskålarna. Våra stadskattor. Idag fick jag äta upp det där småfnissandet.

Äldsta katten kom upp till mig på övervåningen och satt och hulkade som om hon skulle kräkas. Förutseende gick jag ner för att hämta papper (som inte var mitt mjuka snytpapper). Där sitter minsta katten innanför kattluckan och tuggar på något som knastrar märkligt. Går dit, böjer mig ner och får se en halv liten muskropp hänga ut från hennes mun. Uäää! När hon var nöjd låg det kvar ett bakben och en svans på golvet. Trots att jag inte brukar ha svårt att bära ut de stackars dödade mössen annars fixade jag inte att samla ihop resterna av hennes bisarra måltid.

Så, tydligen börjar de nu sent omsider greppa det här med landet fullt ut? Den äldsta katten sågs oengagerat tugga lite på en mus för några veckor sen (men åt aldrig upp den, vi såg det som en demonstration mot vår matransonering som vi gjort under sommaren för att minska magomfånget på vår älskade kattfamilj) och nu detta. 

Jag vet inte om jag riktigt gillar utvecklingen...