Söndag

Helgen är snart slut, sägs det. Det känns som att den just började. Men det har varit en bra helg. Igår körde vi tillbaka syrran till stan och hann med ett besök på Gandhi för lite indisk mat innan hon skulle på trevligheter. Oerhört god mat där som vanligt. Var så mätt att jag nästan rullade ut.

Idag har det varit bara jag och M. Vi har ätit brunch och vilat en massa. Jag såg ikapp en del tv-serier medan han middagslurade. Nu börjar det väl dock sprätta lite i de här rastlösa benen så något kul får vi väl hitta på. Om jag får loss honom från de jobbsaker han grejar med för tillfället. Försökte lägga fram biobesök på bordet, men det gick inte riktigt hem. Och på ett sätt känns det bara skönt; skönt att slippa en resa fram och åter till stan. Och det är inte som att det brister i osedda filmer hemma direkt. Så vi får väl se vad kvällen har att erbjuda.

Det där med nykläckingar

Alla ynglar av sig. Kompisar, gamla kompisar, arbetskompisar, numera-bara-på-facebook-kompisar, blogg-'kompisar' och det känns som att jag knappt kan slå på tv:n utan att det föds en unge eller två. Superfint varje gång. Jag blir sådär glad-sorgsen med tårar i ögonvrån. Vad är det med nykläckta ungar som är så fint? Sen lite panik i huvudet och käkbitande, men det....ja. 81 procent fint, fint som 'finchoklad' liksom.

Not: Tv-serie-nerd som jag är måste jag i ämnet nämna senaste (och kanske det bästa, den tar sig verkligen) avsnittet av Whitney. Fråga: kan man injicera känslan jag fick av det avsnittet i någon annan? Vore kanske bra. Eller kanske bara amputera bort det?

Lördag

Vegtacos, whiskeylikör, julmust, skumtomtar samt Jimmy Carrs stand up-dvd Making People Laugh (2010). Det var vår hemmafredag igår kväll. Inte tokigt alls. Och så lite film att somna i soffan till senare förstås...

Familjen sover men jag har varit vaken en timme. Är ganska skönt att sitta i källaren där bara akvariumets pump hörs. Annars helt stilla i huset. Nja, det kom just en Smilla-katt också och satte sig på stolen bredvid, ivrigt blinkande och undrade vad jag gjorde uppe. Jag vet annars inte riktigt vad lördagen har att bjuda på. 

Skulle egentligen ha behövt fara till stan och försökt hitta ett par långärmade tröjor, men jag vet inte om jag ids. Folkträngsel lockar inte direkt. Men jag insåg i veckan att det mesta jag har är t-shirts och det är kallt nu.

Här är ett klipp på Jimmy Carr när han besökte Jonathan Ross förra året:

Helgens tips

Whiskeylikör med kanel, sjukt gott. Ikväll lär det även bli pepparkakor med ädelost. Working on julstämning!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Återvinning

Bra uppåttjack; gamla avsnitt av The IT Crowd:

Annorlunda tradition

En företeelse som repriseras årligen torde inte vara en större överraskning ändå tar det varje år ett tag innan jag lyckas identifiera den. December-bluesen. För en sådär tre veckor sen bara konstaterade jag för mig själv att jag mådde riktigt bra och var hyfsat nöjd med tillvaron, även om allt var långt ifrån perfekt. Men sedan dess har jag tvärtom känt mig negativ, trött och less. Trodde det berodde på höstförkylningen, tungt på jobbet, mycket jobbande osv, men jag tror inte riktigt det. Igår när jag blivit ledig landade jag i nån slags dysterhet som hänger i lite.

Varje år är det så. Trots att jag gillar hösten, vintern och att kura i mörkret (men ogillar julen, förvisso). Varje år känns det lite tungt. Varje år börjar jag grotta i de där delarna som inte är riktigt som jag vill om det så är bitar av mig själv eller mer externa saker. Och jag får väl göra det ett tag då. Att motarbeta det brukar inte bli bra.

Jag behöver nåt kul att se fram emot. Nån liten pytteförändring nånstans. Jag vet inte vad.

Edit: Läser ikapp på blogrollen och inser att jag nog inte är alldeles ensam.

December it is

Trött och halvt uträknad misslyckades jag med att stiga upp tidigt för att vända rätt dygnet. Men jag tror att det kommer lösa sig för trots drygt 6h sömn idag är jag rätt sömnig. Ska försöka hitta ork att tanka raid ikväll som jag lovat. Hoppas de inte förväntar sig att jag ska vara mentalt närvarande också...

Det är 1 december och jag glömde helt bort att jag lovat mig själv en påse skumtomtar idag som säsongspremiär! Hur kunde jag missa det, jag var ju på affären och allt! Jag som varit så duktig och hållt mig, även förbi första advent. Oh well.

Jag glömde inte bort chokladkalendertraditionen i vart fall. Både M och syrran fick sina idag. Tur jag kom ihåg att köpa dem förra veckan innan hjärncellerna gick på långledigt.