Paradiset

Den här förkylningen tar verkligen kraft ur mig. Känner mig helt mör. Inte febrig dock (vad jag vet, jag har egentligen inte kollat) men mer förkyld idag än igår. Idag ställde jag in en efterlängtad middag med tjejerna och for hem tidigt från jobbet och vilade en stund. Sen gjorde jag färdigt för fikat jag ska bjuda på imorgon på jobbet, ordnade middag och gömde mig under ett gäng filtar i soffan.

Förutom att ha tryckt igång diskmaskinen följt av tvättmaskinen har jag faktiskt inte gjort något mer. Jo, sett klart på The Paradise (2012) på Netflix. Började se den förra veckan, tror jag, och har nu kikat igenom de två säsonger som gjordes. Den började lite smårtråkigt, blev bättre och ganska spännande och kul mot slutet av första säsongen men sen tappade den och hämtade inte riktigt upp sig under säsong 2. Den blev lite för klaustrofobisk, på nåt vis. Att bygga en hel tv-serie på fyra personer (två par) blir liksom lite för lite och trångt. Vilket var synd då det fanns så många andra intressanta karaktärer att bygga mer på. Varför kunde inte de få lite spännande storylines? Så nja, till sist blev det för trist, helt enkelt. Men jag skulle inte kalla den dålig, bara inte riktigt bra.

Jag provade den nog lite i abstinensen efter Downton Abbey (som jag sett om ett par gånger vid det här laget), men där lyckades den inte alls. Min svägerska, som också är lite av en anglofil, nämnde den när vi var hos henne i somras. Minns inte vad hon tyckte om den, mer än att den var en i mängden av serier som hon slukat efter Downton.

Jag läste nånstans att The Paradise lades ner då den hade svårt att konkurrera med Mr Selfridge (2013), som gick ungefär samtidigt. Den har jag faktiskt bara sett första avsnittet av, men kände inte riktigt för att titta vidare på. Just innan hade jag sett en dokumentär om den riktiga Mr Selfridge och serien kändes (av döma av det första avsnittet bara då) inte riktigt som att det skulle leva upp till förväntningarna. Kanske jag provar den igen, för att få en ungefär samtida serie till att se.

Mitt-i-veckan-paus

Jag hade väl inte riktigt planerat att spendera min lediga dag i sängen, men än så länge har det faktiskt mest blivit så. Inte nedbäddad förvisso, men jag har suttit rätt mycket på sängen med datorn framför tv:n. Omgiven av snytpapper och återkommande te-med-honung-koppar. Och kattungar, då de inte försökt riva huset av sina racing-rundor. Men just för tillfället ligger de utsträckta i djup sömn nere vid mina fötter. Som om de bara har två lägen; av och på. Sötnosar.

Lugnet efter stormen

De äldre har för vana att sova mest hela dagarna så de är då lugna. Smilla har kommit och gått några gånger som hon brukar men sover nu gott ovanpå garderoben (a.k.a "sommarstugan"). Rosa ligger på soffarmstödet som alltid och Alice är förstås ute igen. Tror jag måste sätta kamera och gps på henne för att få veta vad hon hittar på om dagarna.

Men nåt av den planerade städningen har det inte direkt blivit. Ute har det mojnat ordentligt nu så jag ska gå ner till båten igen och kolla läget. Det blir gott med en liten promenad och frisk luft. Jag har lovat titta förbi Simon idag också för att ses en stund och sno lite äpplen av honom, men jag ska kolla att han är ok med att jag är lite halvsjuk först. Och så kommer Lil'sis och hjälper mig baka lite. Jag har dreglat mig igenom ett antal Roy Fares-recept och har en idé om vad vi ska göra. Eller ja, det blir nog mest hon som gör och jag som dirigerar. Det ska bli kul att få hänga lite i vart fall.

Vardagsspänning!

Sicken dag! Helt färdig ikväll. Det blåste ju så väldigt mycket hela natten att jag inte sov riktigt bra. Det plus att jag oroade mig för Alice som inte kom in. Jag var uppe och ute ett par gånger inatt och ropade efter henne, men ingen Alice. Inte på morgonen heller.

På morgonsidan regnade det dessutom och blåste så kraftigt att jag knappt fick upp ytterdörren. Allt löst bara for omkring. På väg till jobbet kom jag på att jag skulle kika förbi båten nere i hamnen, bara för att. Och det var väl tur. Fendrarna hade som hamnat lite under relingen och båten knuffades in i kajväggen. Nu stoppade de lite, men inte alls som de borde. Jag ringde M och berättade, lite för att nån skulle vänta på att jag hörde av mig (dvs sakna mig om jag trillat i och inte ringde tillbaka) sen la jag mig platt på mage på kanten för att minska risken för att bli en vindflöjel och försökte putta till båten (grymt misslyckat) men fick helt enkelt vänta mellan knuffarna på att försöka få till fendrarna. Allt annat än enkelt, kan jag meddela. Och helt fel klädd för tillfället; i strumpbyxor, klänning och tunn kappa. Men det var bara att köra. Och jag lyckades få till det till sist.

Hjälpligt tillfixat i vart fall

Märkligt nog avtog vindarna ordentligt redan vid nästa by några kilometer inåt landet. Betydlig skillnad när jag väl kom till stan.

Eftersom jag inte hittade igen Alice och jag dessutom hade ett inställt möte på eftermiddagen så planerade jag att försöka åka hem tidigt. Det blev lite tvärtom. Men saker tog längre tid än beräknat. Jag har ju en praktikant från socionomprogrammet med mig och jag ville ju låta henne göra det rätt viktiga steg i administrationen som stod på schemat idag. Att titta på mig ger ju inte så mycket. Så jag ville låta det ta sin tid (som det gör i början). Jag kunde ju småpyssla med annat under tiden när hon var igång, så länge jag var inom rophåll, så jag gick säkert plus med tiden i slutet ändå. Men det tog hela dagen, plus en timme extra då jag fick greja till slutet, istället för några timmar på förmiddagen. Men det var det nog värt.

Hungrig bus-Alice

Och Alice kom till sist. Men inte direkt då jag kom hem. Eller när jag var ute och ropade de två första gångerna. Och jag hann sms:a grannen som inte heller sett henne. Efter ytterligare en tur ute, med en dålig ficklampa nervöst sökande i dikena längs med byvägen, så mötte jag henne på uppfarten. Med kroksvans och gladare än jag sett henne på ett tag. Jag undrar om hon inte blivit skrämd av vädret och gömt sig i nåt uthus hos nån granne ändå. Hon hörde mig nog när jag vände och valde att gå norrut sista svängen. Bråk-Alice. Alldeles blöt och lite tufsad i pälsen. Nu har hon ätit gott, blivit tvättad av alla kattungarna och ligger och sover gott på sängen.

Det ska jag med försöka göra strax. Imorgon är jag ledig! Då ska jag försöka kurera min förkylning som jag dragit på mig och som inte blev bättre av dagens strapatser i rusket.

Badmintonpremiär!

Och jo, vi testade spela badminton idag efter jobbet. Det gick bra och var jättekul. Men rätt jobbigt, vilket var bra. Vi måste få lite koll på regler och så, men vi spelade efter bästa förmåga och var ganska jämna faktiskt, vilket var lite extra kul. Så vi lär göra om det fler gånger. Jag tror tricket kan vara att spela lite tidigare på eftermiddagen om möjligt. Hallen var alldeles tom då vi kom men innan vi var klara så var hallen välbefolkad med rätt många unga föreningsmedlemmar men också med ett flertal till synes superduktiga motionärer. Men det är väl bara att låtsas att man hör hemma och köra på!

Snart lyfter vi väl

Sitter invirad i filt med tjocksockar på ikväll. Det blåser halv storm ute (eller ca 13m/s) och det drar allt lite i det här trähuset. I sovrummet hade ett fönster rent av gått upp en bit tidigare ikväll, trots att det från utsidan är täckt i plast i väntan på att det ska renoveras klart. Det har bara en fungerande haspel och den hade släppt så det kom kall luft in och det stackars elementets auto-termostat gjorde sitt bästa för att hänga med.

Rosa katt känns lite orolig, som hon brukar vid ljudligt väder, och håller sig i närheten av mig. Kattungarna reagerar bara då det smäller till nånstans men verkar i övrigt ha vant sig vid att vinden tar tag i huset. Smilla som inte hör så mycket var tom ute och blev lite halvskrämd av det och fick skynda sig in. Envisa Alice däremot, är ute. Hon var inte så sugen på att vara ute i morse, då vinden var mildare, utan var inne idag men sprang ut då jag kom hem. Jag har sett henne då jag varit ute och ropat, men när jag kommer nära springer hon iväg som om vi busade. Busade gjorde också kattungen Noel som tog sats och sprang ut vid ett obevakat ögonblick då jag kallade på Alice. Jag försökte få in honom förgäves tills jag kom på den briljanta idén att hämta laserpekaren. Den är ju alltid spännande. Så jag kunde fånga in honom och kände hans snabba hjärtslag då jag bar honom nära mig in igen. Lite läskigt var det nog allt ute.

Höstväder på riktigt, med andra ord. Ruskigt men lite mysigt. Längtar efter en hel mysdag i soffan under filt tillsammans med kärleken. Det hade varit supermysigt. Det kommer väl det med. Ev får vi en längre helg om ett par veckor då M ska försöka komma hem tidigt för att besöka en fest på sitt gamla jobb och jag var snabb och sökte (och fick) ledigt på fredagen direkt. Kommer han inte så kan jag roa mig ändå. Men nåt att se fram emot. 

Jag har också tagit ledigt nu på onsdag för att tillbringa en dag hemma med Lil'sis. Det var länge sen och jag kände att jag ville lägga tid på det. Förhoppningen är att hinna städa lite på förmiddagen innan hon kommer. Skojigt på ledig dag, va? Det känns bra i vart fall, det behövs verkligen.

Bästa partnern!

Jag hann hänga en stund med Lil'sis idag efter att M farit. Det var henne jag hörde av mig till då det kändes ledsamt att ha vinkat av honom vid stationen. Fin-systern. Hon hade som tur var tid så vi for och införskaffade oss badmintonracketar och fjäderbollar inför vår nya motionsgren som vi hoppas kunna ta tag i nu i veckan.

Jag har slarvat alldeles för mycket med motionerandet veckan som gick. Tänk att det kostar så mycket att ens sparringpartner är hemma förkyld/sjuk. Så otroligt mycket svårare att ta sig iväg. Men nu är hon alltså frisk igen så då kör vi. Badminton och simning och kanske en eller annan powerwalk är planen. Nu måste jag speeda på det redan alldeles för mycket försenade viktdelmålet.

Det chockerande med skumbad

Söndag kväll, helgen är strax över och jag sitter sömnlös i sängen med kliande hals. Inte konstigt; förkylda människor har befunnit sig runt omkring mig som i flockar den senaste tiden. Jag har nästan väntat på att det ska dyka upp.

Helgen gick snabbare än snabbast; M tog dessutom ett tidigt tåg idag för att hinna med lite annat före kvällen så det kändes extra besvärligt att se tåget swisha iväg idag. Men jag tycker om att han åker tåg och inte kör bil. Det känns säkrare och han slipper bli så trött. Klart att jag gillar att han kan åka sent (ibland snarare tidigt på måndags morgonen) men det brukar göra oss båda väldigt måndagströtta så...klokt val idag. Men jag saknar honom. Vi hann inte få så mycket tid den här helgen.

Men vi hann fira M:s mamma som fyllde år och montera min led-ramp som jag köpte till bilen för några veckor sedan. Kvar nu är att koppla den. Idag så sattes den fast av M och min svärfar (jag tittade mest på) och då min bil är ganska plastig framtill så hade förstås far och son listiga idéer för hur den skulle sättas fast utan att vobbla så mycket.

Säsongens första badkarsvistelse blev igår då huvudet höll på att gå i bitar då vi for hem från födelsedagsfirandet. Axlarna uppe vid öronen. Det som hjälpte eller åtminstone lindrade var ett varmt skumbad. Två av kattungarna tittade chockade på hur länge som helst. Som om jag gjorde något helgalet. Det trots att en utav dem är storbadaren själv; alltid tassarna i vattenskålar eller i pölar ute, skvättandes tills han är alldeles genomvåt. Märkligt kattbeteende, men han gillar det. Men matte i skumbad; alltför chockerande.

Skumbad är en av höstens och vinterns höjdare, det stämmer fortfarande bra. Dags att investera i lite nytt badsalt och -skum bara.

Hoppas ni med haft en fin helg!