-Marco? -Polo!

Veterinärbesöket gick inte så smidigt som hoppats. Eller själva besöket gjorde väl det, det var ju bara in och raka tassen och ta ett blodprov (under vilket hon alltid är snäll och lugn och låter dem hållas). Men resan in var hon orolig under. Jag skulle väl säga att det gick bättre än första besöket men något sämre än andra. Hem var det bara hon och jag i bilen och då var hon lugnare, i vart fall sedan vi kommit ut på E4:an och jag kunde köra så jämnt som möjligt. Då blev det mer "Marco Polo"-lek av det hela. Hennes bur satt fast på platsen bakom förarsätet så nån gång ibland gjorde hon nåt ljud som för att kolla att jag var kvar, som jag fick svara på. Sötmojen min.

Svaren har vi inte fått än, men det kanske dröjer några dagar. Jag hoppas att det blivit ännu lite lägre värden än sist, men jag vet inte om jag tror det.

Återbesök

Idag är det återbesök hos veterinären som gäller. Det är bara ett blodprov som ska tas så på ett sätt känns det lite overkill att behöva utsätta vår inte så reseglada tjej för så mycket påfrestning, men de vill ha ett nytt blodvärde för remissen till Uppsala som vi nu bett om. Inför förra återbesöket hade jag preppat buren med feliwell, vilket jag tyckte hade åtminstone lite effekt. M var mer tveksam och menade att det likväl kunde vara att det var tätt inpå förra besöket och inte riktigt lika läskigt den gången. Kan så vara.

Den här gången har vi även efter råd av veterinären lagt till Zyclene, en receptfri långtidsverkande tablett som ska verka lugnande. Vi började i söndags kväll, vilket kan vara lite sent, men förhoppningsvis får det någon effekt. Nu på morgonen har hon fått dubbel dos av det i hopp om att det ska hjälpa lite. Just nu sitter hon här bredvid och gäspar och mjauar som lite förstrött och undrar varför personalen inte förstår att det sedan länge är dags att öppna kattluckan så att hon får gå ut...

Det guldiga i det hela var att det gick så bra att ge henne tabletterna. Vi såg skrämt på varann när vi insåg att det var väldigt stora kapslar det handlade om. En av våra vänner på kalaset i förrgår tipsade om att det kanske kunde vara lättare att röra ut innehållet i vatten och försiktigt hälla i henne än att få ner en så stor kapsel. Hon äter ju bara sitt dietfoder och vi hade inget annat att blanda med. Så jag rörde ut första kapseln i söndags på en matsked med vatten och skulle bara visa henne för att få henne med på banan. Då började hon försiktigt lapa i sig direkt från skeden! Försiktigt antagligen för att hon numera är så medveten om att hon inte får lov till mer än vanligt vatten och det där tråktorrfodret, men när jag berömde så fortsatte hon dricka. Nu fick hon något extra och då var det en bra grej.

Låt oss hoppas att själva äventyret idag också går lika smidigt.

35

Som om inte gårdagen var god nog så har dagen, födelsedagen, fortsatt lika bra. Frukost på sängen, lite födelsedagsshopping till mig själv (en efterlängtad ssd-disk), middag på Båten med M, Lil'sis, Anna, Tor och Ulrika, följt av efterrättsglass på Café Göteborg med M och syrran.

Litet moln på den annars klarblåa himlen uppstod när jag vid bytet till ssd-disken på min älskade MacBook upptäckte att dess batteri inte verkar vilja vara med och leka längre. Helt dött. 100$ på nätet, verkar det vara som gäller för ett nytt men det får nog bli en annan månad. Planen var ju att den nya disken skulle hotta upp datorn tillräckligt för att den skulle få fortsätta som favorit nåt eller ett par år till. Vi får väl se.

Nu sitter jag i vart fall uppkrupen i soffan med ett kallt glas vitt på bordet och har en lugn och trivsam avslutning på födelsedagen. Imorgon är jag närmare 40 än 30 och det känns nästan...okej. Eller nä, det gör det inte alls men vad ska jag göra? Tills nån uppfunnit tidsmaskinen på riktigt får jag jag väl helt enkelt finna mig i det och försöka göra lite av allt det där jag tänker att jag borde ha gjort. Så får det bli.

Tack igen alla som fått mig att känna mig lite bortskämd de här dagarna. Ni är bäst!

Fint!

Jag tror vi måste ha fler såna här tillställningar hemma för oj vad vi har städat och fejat och haft oss i helgen. Nu har vi inte längre nåt virke liggandes rakt över hela vardagsrummet utan det är ommöblerat och jättefint. Visst är inte allt klart än, men det hindrar ju inte att man får det lite hemtrevligt? M jobbade hårt på det igår och resultatet blev väldigt bra. Städat, rent, logiskt möblerat och öppet blev det. Ett nytt soffbord och (längre fram) en kamin på det så blir det toppen.

Och Lil'sis har varit en klippa i köket. Hon både städade det och bakade sen allt fikat till idag. Jag stod för recept (sort of, utifrån egna varianter som vanligt) och support, men i övrigt var det mest hon som gjorde allt. Smörgåstårtorna hjälptes vi åt med, men jag var så tacksam för hennes hjälp där. Det där med att dekorera saker är kanske inte min starka sida, men tillsammans fick vi till ett bra resultat. Hon är guld värd min lillsyrra, så är det.

Nu är det förvisso lite lugnet före stormen. Tanken är att vi ska ta fram kofoten och riva ut bröstpanelen i köket nu i veckan och sen sätta upp ny, heltäckande panel. Då lär det inte längre se lika fint och städat ut, men på sikt lär det bli bättre igen. Jag är väldigt taggad på det kan jag säga.

Men att ha ett vardagsrum utan virkeshögar eller halvtrasiga datorer i, det är inte fy skam det heller. Tänk så mycket man vänjer sig vid och tittar bortom ändå efter ett tag. 

Sicken dag!

När M frågade mig för en tid sedan vad jag önskade mig till födelsedagen svarade jag att jag allra helst ville ha ett riktigt kalas med goda vänner hemma i huset. Och så blev det!

Tanken var att ha nån form av öppet hus under dagen och till en början lät det som att alla gäster skulle komma med lite lagom tidsavstånd. Men så ville sig saker så annorlunda att alla nästan kom på en och samma gång ändå. Så det blev verkligen fullt hus! M:s syster med familj, Ulrika-vännen, Anna med familj, Iréne med familj och Veronika med sambo dök alla upp vilket innebar att vi hade 15 gäster plus oss tre 'ordinarie' i det här lilla huset. Jag tror att alla fick en plats att sitta på till sist.

Vegetariska smörgåstårtor som Lil'sis och jag la ner en del
energi på. Men de verkade gå hem, även om vi har en hel
kvar i kylen. Mycket mat blev det. Och så fikat på det då...

Enda nackdelen med så fullt hus är att det nästan är omöjligt att hinna sitta och prata med alla så mycket som man önskar. M och jag delade upp oss på varsin våning så jag hann helt enkelt inte riktigt med alla. Och då hann jag ändå knappt fika själv ens, så jag gjorde allt mitt bästa. Men trevligt hade jag och det tror jag att de övriga hade med. Några av oss hann dessutom med en liten promenad och sightseeing ner till hamnen efter att ungefär halva gänget åkt hem.

Känner mig bortskämd efter så fina presenter. Nya vantar,
en vacker ljusstake med ljus, en mini-kånken (!) och en jättestor
lavendel (en trädgårdsfavorit!)

Lite extra roligt (om man får säga så) var det att Iréne och hennes make och barn kom förbi. Som av en händelse var de på besök här uppe i Norrland just idag. Vi konstaterade att det var 12-13 år sedan vi sågs sist. De tillhör så att säga en tidigare del av mitt liv men har hakat på (eller kommit åter kanske) och det är jag väldigt glad för. Det var så roligt att se dem, att få se deras små tjejer också. Kul också att Iréne kom ihåg att jag nämnde för henne i vintras att mina favoritvantar som hon virkade till mig för ännu lite längre sedan just hade börjat gå hål på (imponerande bara det, de är flitigt använda). Nu fick jag ett par alldeles nya igen, bättre kunde det inte bli!

Lil'sis mindes att jag hållt i det där fina fotoalbumet och velat ha.
Nu har jag all anledning i världen att börja framkalla lite foton.

En fantastisk dag, finfina presenter och precis just en sån födelsedag jag ville ha. Och då har jag inte ens hunnit fylla år än! Tack snälla ni för en jättefin dag!

Sherlock!

Jag vill minnas att säsong 3 inte drar igång förrän i slutet av oktober i UK men redan nu börjar BBC One ge oss teasers för att bygga upp förväntningarna inför kommande avsnitten av Sherlock (2010). Jag har inte kollat så mycket på vad som komma skall under hösten än, men det här är definitivt en av de säsongsstarter som jag ser fram emot mest. Så synd att det liksom tidigare säsonger bara erbjuds tre avsnitt, jag hade gärna haft den som en längre följetong när höstmörkret kryper närmare.

Några solhälsningar kanske gör susen?

Och så bara för att jag bjudit ut vänner till landet imorgon med tanken att vi ska sitta ute i trädgården och ha trevligt så börjar vädret se ostadigt ut. Typiskt! Men det får bli som det blir, inomhus får vi inte riktigt plats oavsett. Det såg ju ut att bli fint enligt rapporter tidigare i veckan men så var det väl nån vädergud som hörde mig tänka ut mina planer och så blev det ändring på det. Det verkar inte ska bli regn, men inte heller så väldigt varmt.

Jaja, det blir nog bra oavsett. Jag ser fram emot att ta emot lite gäster här ute, vi har ju i stort sett aldrig det. Jag tror att M hade velat ha allt klart först, men han liksom jag inser att vi inte lär vara där på ett bra tag, så vi suckade typ i kör och sa "kör". Så de vännerna som fixar att besöka en stökig byggarbetsplats och ett icke renoverat badrum får komma ut och hälsa på ändå.

Så idag ska här städas, klippas gräs och göras smörgåstårta. Och så ska vi möblera om i vardagsrummet, få upp tv:n på väggen till exempel. Jag ska bara hitta den där arbetsledarorken i mig så kör jag igång. Jag blev lite senare i starten idag än vad jag tänkt, men dagen är lång, inte sant?