Jag visste ju redan då jag slog upp ögonen i morse att det egentligen var för tidigt att gå tillbaka till jobbet. Men stresskänslan jag upplevt har inte heller varit bra (det är dock något jag reflekterar över för mig själv en del) och det kändes som att jag ville komma iväg och bara få lite koll på läget.
For förbi rummet på stadshuset där jag huserat i några veckor men som jag inte kunnat tömma efter mig eftersom jag blev sjuk, packade in allt i bilen och for till kontoret. En väldigt skön känsla att ha fått tillbaka kontoret, det måste jag säga. Att få ställa upp och i ordning mina grejer, ha min knirriga stol och ett korrekt inställt skrivbord. För att inte tala om kontorstelefon med headset, väldigt saknat.
Men det var tungt, speciellt före lunch. Bara att gå de två trapporna upp gjorde mig andfådd nånting och det kändes lite som att jag hasade mig runt och försökte hänga med i vad som diskuterades i fikarummet då vi satt där. Men det blev lite bättre och huvudet vaknade till. Ikväll känner jag mig dock inte så väldigt pigg utan snarare rätt urlakad.
Imorgon blir det en kort dag. Det sa jag förvisso idag också (och om väldigt många andra dagar, inte minst fredagar) men på riktigt borde jag försöka hålla det. En kort lista på morgonen över dagens måsten och när de är klara så ska jag försöka bege mig. Imorgon ska de också slå igång ventilationen har jag hört så då kanske luften blir behaglig att vistas i igen. Jag hoppas, hoppas att det inte blir nån huvudvärk mer nu när de är klara med saneringen.
 |
| En vanlig Sara-fras på arbetstid... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar