Så var det med det. Jag undrar vad vi kommer att hamna på slutgiltigt. Det kan väl i vart fall inte bli under en procent?
Jag måste erkänna att 1% är jag lite besviken över. Jag hade faktiskt haft mina förhoppningar (och trodde faktiskt stenhårt) på 2-2,5% iaf. En del av vårt fall var såklart att det var så jämnt mellan blocken och att media spydde ut: "Varje röst kan betyda mycket nu!" etc. Klart att folk fegade lite. Jag förstår det. Borgarna röstade för att befästa sitt försprång från lördagens opinionssiffor och sossarnan för att komma ifatt. Och kanske gjorde vi några missar på vägen också, vad vet jag. Just nu har jag ingen bra överskådlig bild över läget. Jag vill inte tro att "Könskriget" (dokumentären på svt) kom att betyda så mycket för feminismen. Eller mot feminismen.
Oavsett så sörjer och räds jag lite den nya makten. För familjepolitiken med vårdnadsbidrag/subventionerade hemmafruar á la 50-talet. För miljö- och djurrättspolitikens kommande fall. För jämställdhetens kommande fall och för slaget mot de som redan har så lite. Nu ska här bli språktest så att vi kan skilja ut de språkbegåvade från de icke språkbegåvade, säga att de senare inte har medborgerliga rättigheter och skapa än större grupperingar i samhället. Vi tar bort djurskyddsmyndigheten så att inte så många bönder behöver få näringsförbud när de missköter djuren. Vi ser till att invandrare städar hemma hos de som har 3-4000 kronor över till det varje månad, och när de sedan är utslitna och sjukrivna så tar vi från deras sjukpenning. Det är ju inte mer än rätt? Vi ser till att kvinnorna är hemma med barnen tills de fyller 6 år och sen när de har svårt att komma tillbaka in på arbetsmarknaden så sänker vi deras a-kassa efter 200 dagar. För längre än så kan ju ingen behöva gå arbetslös. När det sedan är dags för pension gäller det att kvinnan har sin man kvar bredvid sig och kan få hjälp med försörjningen, för 6 år från arbetsmarknaden plus en del arbetslöshet det ger då ingen hög pension. Lovely.
Ja lite besviken är jag kanske, men samtidigt full av energi igen och lite jävlaranamma. Vi måste mobilisera oss nu och visa vad vi går för. Det kommer att bli en backlash för jämställdheten i den svenska politiken, men då får vi väl se till att trycka fram den utomparlamentariskt.
Imorgon ska jag till P1 och diskutera detta. Då är jag åter på banan igen full av feministisk envishet. Tro mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar