Godmorgon!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Jag vill inte sova!

Skulle ju vända på dygnet och gjorde det med besked. Sov kanske fem timmar inatt och har nu suttit uppe som en trotsig unge trots att jag egentligen behövt tändstickor för att hålla upp ögonen sedan kanske niotiden ikväll. Jag kommer inte ens orka vara vaken så att jag kan få mitt första obligatoriska 'grattis på födelsedagen' direkt efter midnatt! Är inte det fail så vet inte jag!

Bah!

Harry Potter VII: 2

Så var det till ända ändå, med Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011) slutade så sagan om Harry och hans modiga vänner. Jag ska inte gå in så mycket på handlingen eftersom alla säkert inte sett de tidigare filmerna, men låt oss säga att det mest löser sig, med väldigt mycket dramatik. Kära karaktärer dör, andra visar sig kanske inte vara så genomgoda som man först trodde och vilka som är vänner och fiender är lite oklart filmen igenom. Och det är absolut en av själva historiens fördelar, i mitt tycke; att ingen riktigt någonsin är antingen helt god eller ond. Fienderna ändrar skepnad och hjältarna står, serien igenom, ibland inför moraliska dilemman där besluten kanske inte alltid är de bästa.

Det här är en snygg, spännande, välgjord och fartfylld film som absolut gör sig bäst på bio (som säkert flera av de tidigare). Den är mörk och dyster men ljusglimtarna finns och lyckas ibland lysa upp hela biosalongen. Framför allt är den välspelad. Trion (Radcliffe, Watson och Grint) känns bättre tillsammans än någonsin (även om jag fortfarande saknar den lite mer barntrotsiga Hermoine ibland), men utöver dem är det framför allt Maggie Smith, Alan Rickman och Robbie Coltran (främst då i tidigare filmer) som jag kommer att minnas. Ralph Fiennes är dessutom som skuren som Voldemort och bli

r nästan än läskigare då hans mer mänskliga sidor blottas.

Jag är nöjd över att det där tonårsromantiska strulandet inte tog en så stor de av den här filmen, det får sin förtjänta plats lite i bakgrunden utan att försvinna helt. Charmen och humorn finns där också och det känns över lag som att regissören David Yates liksom höll inne på en massa inför den här sista filmen. Synd att han inte släppte på lite tidigare.

Oavsett är det en värdig avslutning på en historia som både skådespelare och fans har vuxit upp i. Jag skulle tro att de absolut flesta lämnar biosalongen fullt nöjda. Jag ser nu mycket fram emot vad den fortfarande unga trion kan göra på vita duken framöver. Betyget blir en stark 4/5.

Harry Potter VII:1

Jag har just sett Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010) och den var lite svårbedömd i jämförelse med de andra. Visserligen är den, precis som förra, något av en transportsträcka inför den stora uppgörelsen, men å andra sidan så var den ganska spännande och gav både svar på gamla frågor i samma stund som den ställde nya.

Jag blir också allt mer sugen på att läsa böckerna för att förhoppningsvis få svar på sådant som det nu känns som att filmerna lämnar utanför. Just i den här filmen kändes det som att trions uppbrott och återförening saknade en del information, det gick (precis som just deras personliga relationsproblem tidigare i filmserien) väldigt fort mellan trubbel och 'lösning', så att säga. Trion känns annars mer välspelad än någonsin, det finns verkligen nån form av kemi mellan Radcliffe, Grint och Watson. Om det sen bara är på duken låter jag vara osagt, men jag gillar dynamiken. Det var även kul att se Ryhs Ifans i rollen som pappa Lovegood. Han har verkligen utvecklats i en riktning jag inte såg komma när jag först la märke till honom i Notting Hill som den oförglömlige Spike. Han är definitivt inte typecastad utan tycks snarare vara ovanligt mångfacetterad i sitt skådespel.

Den sjunde filmen var om möjligt ännu lite snyggare än de tidigare. Effekterna är precis lagom utan att ta över filmen och miljöerna väldigt vackra. Sorgen över de karaktärer som en efter en försvinner, och mörkret, ligger som en mantel över filmen men bär den ändå framåt. Ser fram emot upplösningen även om det blir lite ledsamt att resan då är över (väl?). Betyget blir en svag 4/5.

Dagens insikt...

...från och med fredag* är jag närmare 40 än 25. Vet inte ännu riktigt vad jag ska göra med den insikten. Jag vill ärligt inte vara 25 igen men man kunde väl fått vara 30-32 i ett par extra år om man velat?

*Eg om man ska vara noga var det väl ett halvår sedan som den riktiga tidpunkten för det passerade, men man räknar ju inte halvår när man är över...8år?

Klippt!

Sådär. Nästan två decimeter kortare hår och än så länge känns det helt ok. Lite nättare, inte så tungt och därmed också lite lockigare. Jag kommer kanske vara less om en vecka igen så vi får se om det blir nåt mer vågat nästa gång. Som alltid när jag går till frisören fick jag lyssna till en stunds smicker för min hårfärg. Nu är det väl inte direkt jag som är upphov till den utan generna snarare, men jag suger ändå åt mig som en svamp och blir lite längre där i frisörstolen.

Trevlig och bra frisör fick jag också som kom med bra råd. Hon var väldigt pratsam till en början men när den här halvt osociala nattsuddaren hummat till svar några gånger så gav hon nog upp det här med svar och pratade lite själv. Helt okej för min del.

On display

Då var jag ledig igen i några nätter. Det känns helt okej det. Men det är mycket som ska hinnas med. Jag ska klippa mig om mindre än en halvtimme och har ännu inte riktigt nån plan för hur det ska bli. Jag bävar mest för att vara halvt nyvaken, blek och sliten när jag sätter mig i frisörstolen och kikar in i spegeln där varje skavank blir som en Broadway-skylt. Ogillar speglarna och belysningen på frisörsalonger, de är verkligen skoningslösa. Frisörerna ser dessutom utan undantag alltid überfräscha och snygga ut och själv vill jag mest gömma mig under hög med skvallertidningar.

Men sen när jag kommer ut i det vanliga ljuset och kan hålla mig på lagomt avstånd från speglar igen, då brukar det kännas bra, med ny (förhoppningsvis) snygg frisyr. Ser fram emot det en massa just nu.