Rutiner (who's the boss?)

Familjens VD Rosa har anpassat sin/allas sovrutiner efter den allt mer ljusnande tillvaron. Eller så är det min trötthet och svårighet att motstå ett par tv-serieavsnitt i sängen som gett henne idén. Hursom går den ut på att hennes "tapto" börjar ljuda ungefär kring 21 (just nu har hon uppehåll i sin första tapto-omgång...). Det blandas med menande blickar, övertydligt gäspande och råkar jag gå mot sovrummet så skyndar hon sig förbi och upp i sängen.

När jag väl gå och borstar tänderna så intar hon sin plats (på en av M:s tröjor han lämnat åt henne på sängen) och sen ligger hon oftast där hela natten. Smilla däremot, hon springer lite fram och åter. Går om jag rör mig för mycket, kommer tillbaka, går när det blir för varmt, kommer tillbaka, provar att nästan lägga sig på Rosa, går surt iväg när hon blir nitad osv. På morgonen ligger hon oftast i soffan och sover men hon kommer ett antal gånger under natten med sitt överljudliga spinnande. Mys.

Det jobbiga i kattsången är att Rosas tidiga kvällar, alternativt de allt ljusare mornarna (fantastiskt f.ö), innebär att hon tycker att det är revelj-dags sisådär strax efter kl 5. Ibland tom före. Ibland är hon övertalningsbar med kel, men rätt ofta är jag för vaken för att somna om när övertalningen är i hamn. 

Att nästanvakna av katterna är mest mysigt och jag somnar som oftast om direkt på nätterna bara jag får ha en hand i nåns päls och höra lite spinnande. Att vakna av att jag i drömmen trott mig höra nån i huset är inte lika mysigt. Eller att vakna halvvägs kvar i en dröm där jag glömt spisen på och nedervåningen brinner. Inte mysigt. De alternativen har jag provat ett par gånger den här veckan.

Så ikväll ska jag ge vika tidigt, se något komiskt/brittiskt på youtube på tv:n och försöka sova tidigt. Kanske får jag en guldstjärna av min hemmachef.

Tisdag

Att vara borta en måndag på utbildning leder tydligen till att hela tisdagen känns som måndag. Och viss förvirring i samtal uppstår. Vardagsspänning light!

Utbildningsdagen igår var trevlig och bra. Förvisso hade vi som varit på ett föredrag alldeles nyligen redan fått de flesta dragningarna, men lite upprepning skadar väl inte och  det var hursom ett bra tillfälle att få ett namn och ett ansikte på de som vi ska utbildas tillsammans med under det kommande året (be mig dock inte para ihop namn och ansikten....än). Brandlarmet gick efter lunch vilket skapade lite mindre rabalder men framför allt ett avbrott i schemat för de som planerat det. Men det löste sig det med.

Efter själva utbildningen blev vi bjudna på middag och även om huvudet då var ganska trött så var det väldigt trevligt. Nu satt jag förvisso nästan bara med mina två kollegor, men lite nya kontakter gjordes. Och skönt att slippa åka hem och laga mat (vilket jag varit underkänd på det sista ändå, alldeles för mycket "nåt snabbt, litet bara, det räcker").

Imorgon har jag bara ett möte vilket är bra då jag har en hel del administrativt att ta tag i. Som sommarplaneringen som jag inte kommit långt alls med. Det saknas fortfarande en del besked men jag ska ändå försöka få till åtminstone preliminär översiktsplanering imorgon så jag kan ha ett hum om antalet som behöver rekryteras.

Så en jobb-blogg plötsligt! Ja det är väl ett bra avbrott på gnäll-bloggandet. Och jobb är ganska effektivt för att sakta ner eller trycka bort annat grubblande. När det inte finns plats så finns det inte. Och jag vet att det inte låter helt sunt, men ibland är det rätt skönt. Jag är ganska bra på att jobba och ibland behöver man/jag känna sig bra på något också.

Nä, nu dags för dusch och sen i säng. Katten Rosa har redan varit här och gäspat och jamat och tydligt visat att det är dags att lägga sig. Bäst att följa hennes råd.

Långt om ingenting

Det är årsmötessäsong, vilket märks tydligt den här veckan. Nu har jag inte längre några platser i styrelser, inga politiska uppdrag (knappt tydliga sympatier längre ens, vad har hänt?) eller annat som gör att just det kräver så mycket av min ansträngning, men jag är inbjuden till några. Nu i eftermiddags var jag på årsmöte för bygdegårdsföreningen här i byn, på onsdag är det årsmöte för själva byaföreningen och nästa söndag är det den roliga avloppsföreningens tur. Lokala möten alltså, vilket är bra eftersom det innebär gångavstånd.

Mötet idag var trevligt men jag kände mig lite ensam. Det är ju annars en sak (av så många) som jag och M brukar göra tillsammans och han efterfrågas förstås då jag kommer själv. Sen umgås jag inte med någon i byn, det är mest artighetsfraser med några som man möter ofta och kanske lite mer samtal och utbyten med de närmaste grannarna. I övrigt är jag inte med i någon större gemenskap. Mestadels skulle jag säga att det beror på att vi är det enda (vad jag vet iaf) "yngre" paret i byn utan barn. För barn skapar ju en hel massa gemenskap, det har jag förstått. Inget jag lider av, men ibland märks det mer än annars kanske.

Så ja, jag får se hur jag gör med de andra två mötena. På söndag är M med via skype eftersom han sitter i den styrelsen, så rent tekniskt skulle vi ju vara där båda i så fall... Idag gick jag när själva mötet var klart och skippade fikat. Jag kände inte riktigt för det. Som sagt; det där med att vara i huvudet. Jag satt med M via skype före mötet i ett par timmar och hjälpte till med en ekonomiredovisning han ska göra och sen efter mötet kändes det som att orken var lite slut. 

Jag kommer väl förr eller senare fram till nåt vettigt med alla grubblerier, eller så försvinner det bara för att fokus ändras av nån anledning. Så brukar det vara. Och det är som oftast samma bryderier som upptar tid. Just nu är det en blandning av jobb och privat, med mycket fokus på hur jag uppfattas och vad andra tycker, något jag kanske borde styra om lite till att gälla 'hur jag själv vill ha det', förstås. Det känns ibland som att jag ges roller jag inte egentligen vare sig bett om eller vill ha, och nästan alltid för att jag har en märklig (o)förmåga att säga vad jag tycker och kanske lite för ofta sitta med svar på saker (för att jag tänker före eller tar reda på saker jag inte vet helt enkelt; inte alltid bra egenskaper kanske). Det innebär förstås nån form av ansvar men jag tycker inte att det fråntar alla andra ett ansvar för att föra fram deras åsikter. Bl.a har jag fått höra att eftersom jag kommer påläst till möten så måste jag backa och låta andra som inte är det "tänka klart". Det tycker jag är lite märkligt sätt att se på det.

Ja, det är lite sånt där som gör att jag funderar mycket just nu. Om och hur jag ska ta ett steg tillbaka utan att förlora mig själv för mycket. Vart jag (annars) kan passa in. Plus att andra saker som framtid (sånt där oviktigt ni vet...), möjligen viss åldersstress och livet i allmänhet, processas i min arma hjärna för tillfället. Till viss del är det för mycket ensamtid som är orsaken och jag måste säga att jag saknar M och då inte minst det intellektuella utbyte vi ändå har. Vi pratar ändå så pass mycket om saker, det finns ett utbyte där som nog är viktigt för mig. Möjligheten att prata av sig på väg hem från jobbet för att sedan lämna det där och bara ha vardag. Det där saknar jag. Lite egoistiskt, gissar jag?

Så ja, det går snart över. Jag önskar ibland att jag kunde vara mer specifik här och skriva av mig, men det passar inte riktigt längre. Jag får väl skaffa en skrivbok eller nåt.

Söndag

Helgerna är ju på riktigt alldeles för korta? Imorgon är det vardag igen och då väntar en heldag chefsutbildning. Det är något som kommer att återkomma i hel- och halvdagar utspritt över hela det kommande året. Det ska absolut bli roligt och lärorikt, speciellt andra terminen där fokus ligger på ledarutveckling. Den första terminen tror jag att jag kommer att ha rätt mycket koll redan då kommunen som organisation ska vara åtminstone en del av kursen. Egentligen är det som tänkt att man ska genomgå utbildningen ganska tidigt i sitt chefsskap, men olika saker har legat i vägen för min del så det är först nu det blev.

Egentligen hade jag kanske just imorgon önskat en tyst dag på kontoret, lite osocialt sådär. Jag är fortsatt mycket i mitt eget huvud och grubblar och då är det lite svårt att få mer extroverta krav. Men det ska säkert funka bara jag väl är där. Jag brukar vara bra på att gå in i jobbrollen när så krävs, det är mest att det känns lite tungt innan.

Mellokväll!

Hemma och nerkrupen i sängen bredvid mina två stjärnor efter en jättekul kväll hos Simon & Philip med vänner. Vi var ett lagomt litet gäng på 7 personer som samlades i huset på landet för att se Melodifestivalen tillsammans. Vi hade först en mello-quiz som jag tror att jag och Emil kan ha vunnit (det blev aningens rörigt där på slutet...) och sen satt vi som så många andra svenska ikväll och hade blandade åsikter om det som rörde sig på tv-skärmen.

Lite halvtråkig show, kan jag tycka. Eller i vart fall inte jätterolig. Och kanske tröttsamt att det var så väldigt ungt. Det kändes som att vi såg ett avsnitt av lilla melodifestivalen nästan. Jag tycker att en blandning är det bästa i de flesta fall och så även här. Nu var både artister och programledare knappt (många på riktigt inte) gamla nog för att få lov att rösta. Och då blir förstås även resten lite samma sak. Och det kan jag tycka är trist. När scenarbetare eller låtskrivare syntes så kändes det som att de var förmyndarna i kulisserna...

Nu ska jag inte vara en grinig gammal 37-årig tant, för nog hade jag kul också. Sarah Dawn Finders figur var fantastiskt rolig i vanlig ordning och jag tycker att vår lokalkändis William Spetz skötte sig helt okej (även om han var lite blek i sin framtoning?). Gina Dirawi har gjort det bra de gånger jag sett och Jonas Gardell kändes snudd på gubbrolig men jag skrattade högt!

Och ja, jag tycker nog att rätt låt vann. Inte för att Frans har en fantastisk röst på något sätt men det är en bra om än enkel låt och hans charm gick helt klart hem. 

Men kul sällskap och roligt att göra nåt annorlunda, det har varit lite väl många hemmakvällar det sista kanske. Inte undra på att jag håller på att förvandlas till en grinig tant... Men nu ser jag fram emot Eurovision, det är ju ändå höjdpunkten i mellokarusellen.

Torsdag

En trött Sara ska snart dimpa ner i sängen. Jag stämplade ut lite tidigare idag och har fått lite extra tid för mig själv och mina bästa pälsdjur vilket varit skönt och behövligt. Jag har också varit lite extra duktig och dubblerat tiden på bandet. Jag hade ju möjligheten att ägna en halvtimme kring lunch såväl som nu på kvällen till det. Otränad och eländig som jag är blev jag lite snurrig mot slutet av kvällspasset, men nu känns det bra. Kanske var det för att jag ökat på hastigheten en del i jämförelse med tidigare i veckan, men det känns bra att bli riktigt trött och svettig. Nu får det nog vara såhär ett tag, bättre att öka på tiden då kanske.

Jag försöker notera mitt matintag igen på vv-appen och en morot är att få mata in aktiviteter och få poäng för det också. Sedan i måndags har jag nu jobbat in 2/3 av det antal poäng jag får/ska äta under en dag. Imorgon är det den jobbiga invägningsdagen; jag tror inte det hunnit vända så mycket på trenden (att stå till) än, men det vore ju fint med ett litet litet minus för motivationens skull. Jag får väl se.

En fin vårvinterdag har det varit, jag önskar att det håller i sig över helgen. Det vore tjusigt med lite sol i ansiktet om jag får för mig att gå ut och pyssla eller promenera.

You win some, you lose some

Två dagar kvar av arbetsveckan, varav en jag kommer att spendera i hemmakontoret (dvs mest troligt köksbordet med havsutsikt, kan det bli bättre?) med buntarna av papper som jag tagit med mig hem. Det ska bli lite uträknande av assistanstimmar, en första överblick över semesterplaneringen i mina sju arbetsgrupper och förhoppningsvis lite bra schemalösningar. Saker som gör sig väldigt bra hemma i lugn och ro vid köksbordet.

Jag har för tredje kvällen i rad spenderat en halvtimme på bandet (win) framför House of Cards på Netflix (win, säsongen håller fortfarande bra klass) men idag följt av en tallrik efterlängtad och väldigt god glass (lose). Det känns ändå ganska bra. 

Idag vaknade jag dock med väldigt stel nacke och ömma axlar vilket resulterade i migrän under förmiddagen (under ett personalmöte, mycket lämpligt) så jag försökte att inte hålla i handtagen på bandet ikväll. Får se om det hjälper, jag tror nämligen att jag drog upp axlarna lite lite av att hålla i dem och med den här hyperkänsliga ryggen så räcker det så för att det ska göra ont sen. Jag är ju inte beroende av att kunna se pulsen (vilket jag kan om jag håller händerna på handtagen), huvudsaken är ju att jag rör på mig. Vi får väl se om det sätter lite skjuts på mitt sedan ett tag snudd på orörliga viktprojekt. Jag skulle verkligen behöva lite extra motivation och medvind nu.

Kattorna tittar dock mycket skeptiskt på mig då jag är på bandet. Som att jag kan se på dem hur de funderar över vad det där ska vara bra för...