Snart så..

Sista veckan med semester nu. Känslan av att jag varit ledig i en hel evighet har lite förbytts mot viss stresskänsla över att det snart är över. Jag både längtar lite efter att få rutin i vardagen och känner ett visst motstånd till att sticka in huvudet i ekorrhjulet igen. De vanliga två frågorna trillar runt i huvudet; 1) är det det här jag vill fortsätta göra och 2) minns jag hur jag gör?

Lite som vanligt faktiskt, det brukar se ut så efter längre ledighet för min del.

Jag saknar mina kollegor en del så jag ser fram emot att träffa dem. Och så har vi fått en ny chef från och med igår så det känns väldigt spännande att se vart det ska bära hän. Jag har stor förhoppning om utveckling och förbättring i vart fall, så mycket kan jag säga. Tror det kan vara en nyttig input med nya ögon på verksamheten. Och så ska vi byta kontor nån gång under hösten. Jag tycker egentligen om huset vi sitter i nu, det har en lång historia (gammal sjukhusbyggnad från 1700-talet) men är inte särskilt bra ur arbetsmiljösynpunkt. Jag hoppas på bättre lokal med färre att dela kontor med för lite behövlig arbetsro.

Många förhoppningar inför hösten alltså. Vi får väl se vad som behagar slå in...

Som ett födelsedagskort på posten

Som en liten extra påminnelse om att jag blir allt äldre kanske så har jag påbörjat mitt nya år med en mindre hälsokris. Dagen efter min födelsedag fick jag plötsligt lite problem med andningen, till en början inte särskilt farligt men utandningen blev pipig och ansträngd. Vi var i stan och skulle åka hemåt men då det inte blev bättre och jag till slut mest pep hela tiden och fick ett tryck över övre bröstkorgen så styrde M bilen mot akuten istället. Där blev jag väl omhändertagen men fick stanna i 5 timmar medan de tog en oändlig rad prover och kopplade upp mig på ett ekg. När jag sen äntligen fick dunderkur i form av tabletter och inhalationer så kände jag verkligen hur mycket jag tar för givet att det där med andning bara funkar av sig självt.

Dagen efter for jag enligt instruktionerna till apoteket och fick hämta ut en arsenal av mediciner. Jag tror att jag kan ha sett skeptisk ut för kvinnan bakom disken stannade upp, tittade på mig och sa "Att gå från inga mediciner alls till såhär mycket kan få en att känna sig väldigt sjuk." Jag vet inte om det skulle lugna men jag tror hon slog huvudet på spiken i vart fall med upplevelsen.

Under våren har jag återkommande haft känningar av svalget/halsen, som att jag haft svårt att svälja ibland och det har jag faktiskt varit duktig att fara till HC med. Läkaren kollade ner bakom näsan utan att se något, pratade om övervikt och sen var det inte så mycket mer. Nu efter i torsdags har den där känslan av att jag håller på att svälja något stort varit extremt återkommande och hysterin över att jag har nån form av obotlig cancer har blossat upp som ett paket på posten. Jag behöver kanske inte säga att jag fattar att det inte blir direkt bättre av ångest, ibland tänker jag att känslan är helt framkallad av det, men jag vet inte. Nu ska det finnas en remiss på grundlig genomgång iallafall och jag hoppas att min lite tveksamma HC kan leverera så att jag kan få positiva svar och adekvat hjälp.

Att ta hand om mig själv lite mer, skapa ett lugn och återgå till rutiner är vad jag ska försöka själv. Redan innan det här skedde så skrev jag in startdatum i kalendern på nybörjarkursen på mitt gamla yogaställe igen.

Födelsedag

Så var det födelsedag igår igen. Ett år äldre. Känns helt okej på ett sätt, lite stressande på ett annat. De stora siffrorna närmar sig. Jag hade en fin och lugn födelsedag. Spenderade den med M. Fick frukost på sängen och sen tog vi bilen och for iväg. Vi gillar vad vi kallar "roadtrips" så det fick bli en liten sådan. Jag har en förkärlek för forsar av någon anledning, jag lockas av kraften som både skrämmer och imponerar på samma gång, så vi for till Vindeln och Konst i kvarn, en utställningslokal i en gammal mjölkvar just utanför Vindeln. Vi har varit vid forsen tidigare men inte inne i kvarnen. Forsen dånade nästan öronbedövat och jag försökte ta bilder men ingen kunde riktigt göra kraften rättvisa.

Vad jag förstår är det kraftiga forsar i Mårdesele, en bit därifrån, men det hade jag inte riktigt koll på så det blev bara Vindeln just då. Men det var trevligt. Vi såg på lite konst och kollade in fiket, som inte hade så mycket för två senlunchhungriga vegetarianer så vi for in till själva Vindeln istället. Imponerande många pizzerior fanns där, inte så mycket annat vad vi kunde se. Så det fick bli det.

På vägen hem passerade vi godihuset, köpte alldeles för mycket godis och for sedan hem och spelade steamspel och såg på film hela kvällen. En riktig mysdag. Fullt nöjd alltså. Ja förutom det där med den accelerande ålderssiffran då kanske...

Många är de bra semesterdagarna

Igår hade vi en riktigt bra semesteraktivitet; vi var hemma hos bäst-Simon från tidig eftermiddag till sen kväll. Vi trädgårdsfilosoferade, pratade, grillade, åt alldeles för mycket, drack vin, spelade spel och skrattade. Det var hemskt roligt. Jag har verkligen saknat hans sällskap, som det varit mycket för lite av den sista tiden (alldeles mitt egna fel btw). M var med, syrran och hennes beau. Oerhört trevligt!

Och nu har vi bokat in loppisrundor min sista semestervecka och hans första. Ser fram emot det. Ska försöka samverka ihop nåt socialt med de andra saknade elementen i vänskapskretsen också nu bara så är det snart som det ska vara.

Framåt?

Slö dag idag, jag tror att semestern börjar sätta lite rot nu. Jag har tappat dagarna, vänt en del på dygnet och drömmer inte lika ofta stressdrömmar om jobbet. Just i morse dök det i och för sig upp ett par jobbfunderingar men jag försökte snabbt putta undan det med argumentet att mina kollegor säkerligen hör av sig om det är nåt jag behöver veta eller besluta.

Däremot tänker jag en del i större drag kring arbetet. Lite framåt, hur saker ska bli, vart det är på väg och om jag är på väg nånstans och hur målbilden i så fall ser ut? Jag har inte svar på något av det där men jag tror att det kan vara bra att reflektera i vart fall. Så länge det inte blir för mycket. Jag ska ju ha semester och koppla bort (inte av?) mig lite.

Ibland känns det lite som att jag närmar mig nån form av, jag vill inte skriva ålderkris för det känns inte som en kris, mer som nån form av summering eller reflektion. Det känns plötsligt så tydligt att jag är vuxen (hur galet det nu är av en soon-to-be 37-åring att skriva), att människor omkring mig är yngre och att våra funderingar inte alltid är de samma längre. Det känns som att jag står vid så många vägskäl ibland, att jag måste välja, och en viss panik över att jag inte vet vad jag kan välja. Men att tiden liksom håller på att ticka ut på sina håll. Jag vet inte om det låter helt galet, men det är bästa sättet jag kan förklara det på. Och det här med att välja har ju aldrig riktigt varit min tekopp. Det känns stressande och obekvämt.

Det låter väl konstigt och mest troligt så kommer allt vara som vanligt när jag ser tillbaka på det här om ett halvår eller år, men något i mig säger mig ändå att jag står inför en del förändringar. Och jag vet inte om det är önskvärda sådana eller inte.

Sara flum är tillbaka, blog readers beware....

Seglardag

Ikväll är jag helt slut verkligen, och det trots att jag egentligen inte gjort något särskilt idag. Vaknade strax efter nio (jag har börjat vända dygnet på riktigt semester-manér) av en ivrig låtsasmake som var full i färd med att ordna fikakorg för en seglingsdag. Han lovade perfekt väder och inte för mycket vind, Sara-seglingsväder alltså. Så vi gav oss iväg norrut med sikte att komma lite längre än vad vi brukar fara när vi är ute. Det blåste inte jättemycket men vi tog oss fram i 2-4 knop i vart fall. Mysigt. Oros-Sara oroade sig dock lite för de allt mörkare molnen som började synas över land norrut. "Ingen fara, sluta oroa dig nu", sas det ett par gånger tills det plötsligt brakade till i ett ordentligt åskmuller. "Ok, vi vänder", sa M snabbt och jag kontrade med ett "Jaha, nu kommer vi dö av åska också!".

Den tålmodiga fin-mannen. Med jacka utanpå flytvästen
sista biten då kallvindarna drog i lite

Det blev inte riktigt så förstås, ovädret var över land och gick norrut så det blev alltmer avlägset medan vi for tillbaka söderut. Vi kom inte riktigt så långt som vi tänkt men vi iallafall överens om att det var smart att vända när vi gjorde.

Fördelen med väderskiftet var att vinden började ta i och vi fick mer fart. Och mer vatten på oss... Men det var en mysig tur allt som allt. Vi fikade bullar och kaffe/te och lyssnade på P1 sommar på radion tills dess att det blev för mycket störningar för att höra. En riktig sommaraktivitet!

Och nu är jag alldeles lam i kroppen, utan att egentligen ha gjort något som sagt. Spänt mig en aning, möjligen, och andats in en massa extra havsluft. Då kanske jag behagar somna i vettig tid ikväll då...

Guldig kvällsfika

Vår sista kväll som hamn- och campingvärdar hjälpte vi ett gästande par som fått lite bekymmer med båten. De saknade nån mutter och vad det nu var så vi tog en kvällspromenad och lämnade lite saker åt dem i båten då de inte var där när vi gick förbi. Ikväll då vi kom hem stod en papperspåse med en fin tacknotering på, innehållande dessa guldklimpar:

Pga vädret så fick de stanna nån dag extra och hade då passat på och plocka svamp och lämnade en påse till oss, hur gulligt var inte det? Det blev en god men oväntad kvällsfika det! Jag hoppas det går bra för dem på sin fortsatta färd med nyinköpt segelbåt som skulle från Luleå till Stockholm.