Tantsmärta och Idol

Idol började igår. Jag såg som bekant det för första gången i stort sett i sin helhet först förra året. I år ser juryn lite annorlunda ut och hittills känns det som att min favorit från förra året, Nikki Amini, har fått en lite mer nedtonad roll i år. Synd. Jag gillar henne. Hon är vass men i stort sett alltid på ett respektfullt och underbyggt sätt. Proffsigt på nåt vis.

De här första programmen är inte mina favoritavsnitt så jag har haft dem på i bakgrunden mer medan jag pysslat med annat. Ikväll hade jag det på medan jag läste ikapp lite bloggar (jag har läst lika dåligt som jag skrivit i sommar nämligen), det var ganska lagom. Jag såg det dessutom på cmore en stund efter att det startat för att missa reklamen och ibland fick jag faktiskt lov att spola tillbaka lite för att det dök upp nåt intressant. Men ja, jag ser fram emot när det är talanger kvar som faktiskt åstadkommer något och levererar lite intressant. Det är då det är kul, inte då man förväntas skratta åt omedvetna dåliga talanger. 

Och så försöker jag ignorera att jag har märkligt molande ont i ena vaden. Jag tror förstås att det är en blodpropp som kommer att krypa uppåt och ta livet av mig inatt, men jag försöker alltså ignorera den känslan. Mer troligt kanske det kommer av att återgått till mitt stående vid ett skrivbord och då hängt för mycket på ena benet. Och haft strumpor med lite för hård resår i (jag hatar strumpor) som stasat till tantbenen lite. Ja, om inte annat så "I told you so"....

På temat; orelaterat och märkligt.