Vuxenpoäng

Få saker känns väl så vuxet som att förnya sitt elavtal? Räkna kWh hit och dit och beräkna vad som blir mest gynnsamt (både för mig och för miljön förstås) i längden. Ikväll har jag då gjort det så då plingade det kanske inte några poäng till. Frågan är bara vad jag ska använda alla poäng till?

Snart är det fredag...

Förra veckan rusade iväg men denna segar sig på. En riktig mötesvecka (hur tänkte jag där?) vilket tar lite extra på krafterna när reserverna inte riktigt finns. Kollade kalendern framöver idag och kunde konstatera att det väntar några kortveckor ett tag framöver nu. Nästa vecka är det påsk, veckan efter det både lite fortsatt påsk och sen en ledig fredag för Stockholmsresa som jag nästan helt glömt att vi bokat in. Veckan efter det fortsätter resan in på måndagen så den blir också kort. Ska bli ganska skönt. Och behövligt. Batterierna behöver definitivt laddas.

Imorgon håller jag i utbildning av ett par av mina och ännu fler av andras medarbetare. Sisådär ett 30-tal personer totalt. Bemötande och förhållningssätt är temat och det ska inte bli nåt mässande från mig utan ganska mycket gruppdiskussioner. Förhoppningsvis blir det givande och trevligt för alla.

Och på fredag ska jag klippa mig! Ny frisör dessutom då min ordinarie är på föräldraledigt. Jag tror säkert att det blir bra, men fånigt nog är jag lite lite nervös. Vet som vanligt inte heller riktigt vad jag vill göra, mer än att jag fastnat lite för att platta håret. Med resultatet att jag lyckats bränna av en del av luggen. Smart. I gengäld känns det som att jag ser mindre 'tantig' ut än i lockar, en känsla jag bråkat lite med sedan jag klippte håret kort. Före dess var jag ganska till freds med lockarna faktiskt (och jag saknar fortfarande det långa lockiga håret ibland). Så ja, vi får väl se vad det blir. Spännande och kul att se fram emot.

Sväng om till ytligt

Bättre dag idag. Blev påmind om flera tokfina människor omkring mig och så kändes svackan lite mindre vass. Eller så var det alla värktabletter jag stoppade i mig för att äntligen mota bort migränvärken jag haft sedan i måndags.... Nejdå, det förstnämnda såklart (även om tabletterna till sist gjorde susen, sweet feeling of ingen huvudvärk)!

Försöker idag istället fokusera på ilandsproblemet att jag tycks ha bränt av en del hårstrån i luggen av mitt nya friserande med varm plattång. Inte jättesmart kanske. Eller snyggt. Jag har haft fem strån hängande ner i ögonen hela dagen, de stunder de inte stått rakt upp i nån slags elektrisk givakt. Nästa vecka ska jag till frisören, en ny sådan dessutom då min ordinarie gissningsvis är i sista veckorna som bebiskuvös. Jag hoppas att jag ska känna mig lika väl omhändertagen av den nya.

Och snart är det helg!

(Och ja garden är tillbaka uppe, om än något tilltufsad)

Run, Forrest, Run!

Det här att rucka på fasaden ska vara bra, säger ni. Jag vet inte det jag. Idag, och kanske lite igår, har jag gjort det, mestadels ofrivilligt, och det känns på intet sätt bra alls. Sårbarhet och svaghet blottas och en massiv känsla av flyktönskan slår in. Det finns kanske nåt annat bra land som jag kan flytta till och vara bra i?

Jag brukar vara bra på att ha garden uppe, jag avskyr att känna mig svag, jag är bland de världsbästa på att bita ihop (bokstavligen), jag tål mer än många men när alla delar rör sig samtidigt, när tröttheten trycker på, då kan inte ens jag sitta stilla i båten till sist. Sånt jäkla misslyckande.

Sen är jag erkänt duktig på att förstora saker när det kommer till mig själv och mina misslyckanden. Imorgon känns det kanske bättre. Imorgon ska garden i vart fall vara tillbaka uppe igen.

Jag hävdar dock fortfarande att vi likväl kunde hoppat över det här året. Jag hoppas att jag blir överbevisad men tveksamheten är stor.

Helg

I helgen har jag mestadels gjort saker som fått mig på bra humör. Inklusive storstädning, hur det än nu låter. Jag älskar känslan av nystädat. Av ordning i kaoset. Det lugnar själen på nåt vis. Jag såg en dokumentär om OCD för nån vecka sedan och insåg att jag bär en del drag av det. Den där strävan efter ordning, även i kaos som inte syns, den verkar passa in där. Jag är långt ifrån besvärad eller sjuk och jag tror att vi är många som bär drag av det, men det var lite som att det gav en viss förståelse och lugn inför en del, enligt mig, udda känslor eller strävan jag upplever mig ha. Alltid något.

Utöver städ och tvätt så har jag hunnit umgås med både ett par vännen och Lil'sis. Hon och hennes R bjöd in till melodifestivalkväll i lägenheten. Det var roligt faktiskt. Jag tycker nog musiken var plattare än på länge, men som grej tycker jag faktiskt att det hela spektaklet är ganska roligt. Det blir vad man gör det till kanske.

Jag har sett en del serier också. Framför allt en. Jag började se sista säsongen av Dexter (2006) äntligen (som nu lika äntligen kommit till netflix). Jag vet inte varför jag väntat så länge, det bara blev så. Det var inte, den här gången, som att jag inte ville att det skulle ta slut, utan jag bara tappade bort det mellan säsongerna. Det tappade både lite i fart och historia de senaste säsongerna, enligt mitt tycke. Och efter att nyss ha sett det allra sista avsnittet är jag lite kluven till om jag tyckte det var ett bra slut eller inte. Kanske ändå. Det uppenbara hade ändå varit för lättsamt och enkelt kanske. Men ibland gillar jag sådana slut.

Jag, eller vi i det fallet, har också sett klart andra säsongen av Broadchurch (2013) och där är jag nog mer skeptisk till slutet. Eller snarare; slutet gjorde mig skeptisk till hela den andra säsongen. Vad var egentligen meningen med säsongen? För mig blev det lite svårt att greppa faktiskt. Nyskapande på ett sätt att inte bara lämna alla när ett case är uppklarat, men gjordes det något av det? Och det där parallella caset, det blev aldrig mer än en sidohistoria för min del. Det blev aldrig intressant nog. Så nja, jag är nog inte nöjd. Första säsongen var långt mycket bättre i vart fall.

Nu ska jag snart krypa till sängs med lite 8 Out of 10 Cats (2005) via yotube (tips) på atv:n. Det blir ett bra slut på helgen.

Back

Jag fick höra att jag slagit rekord i tystnad här. True story. Hälften av mina kanske två läsare saknar mig visst lite. Humor i det :)

Det har ju aldrig varit det som varit syftet. Så jag finns här allt. Lite mysigt att det ekar på nåt vis. Eller hur jag nu ska förklara det.

Hursom så har det kanske inte hänt så stora saker. Jag har inte världens bästa år hittills men jag ska inte heller klaga. Lite grått känns det dock, därav tystnaden tror jag. Men ingen fara, jag kan trampa vatten ett tag till.