Det här att rucka på fasaden ska vara bra, säger ni. Jag vet inte det jag. Idag, och kanske lite igår, har jag gjort det, mestadels ofrivilligt, och det känns på intet sätt bra alls. Sårbarhet och svaghet blottas och en massiv känsla av flyktönskan slår in. Det finns kanske nåt annat bra land som jag kan flytta till och vara bra i?
Jag brukar vara bra på att ha garden uppe, jag avskyr att känna mig svag, jag är bland de världsbästa på att bita ihop (bokstavligen), jag tål mer än många men när alla delar rör sig samtidigt, när tröttheten trycker på, då kan inte ens jag sitta stilla i båten till sist. Sånt jäkla misslyckande.
Sen är jag erkänt duktig på att förstora saker när det kommer till mig själv och mina misslyckanden. Imorgon känns det kanske bättre. Imorgon ska garden i vart fall vara tillbaka uppe igen.
Jag hävdar dock fortfarande att vi likväl kunde hoppat över det här året. Jag hoppas att jag blir överbevisad men tveksamheten är stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar