Inte diabetes

Det här håller på att bli en riktig crazy-cat-lady-blogg, men just nu är det ganska mycket det som upptar min tankeverksamhet. Jag fick ett mejl från veterinären igår (min mobil tycks ju fortfarande inte vilja släppa fram samtal om man inte ringer två gånger, tätt inpå varann) där han berättade att långtidssockerprovet visade att hon inte har diabetes. M tyckte att det var en jättebra nyhet och gladdes åt det hela kvällen när han låg bredvid henne i soffan.

Självklart vill inte jag heller att hon ska ha diabetes, det hade kunnat bli hemskt besvärligt för både henne och oss med sprutor och återkommande veterinärbesök. Men jag börjar känna att jag vill veta vad som är fel. Få en diagnos eller en tänkbar lösning. I förrgår såg hon så hängig och håglös ut att mattehjärtat nästan gick sönder. Igår var det kanske något mer liv i ögonen på henne. Hon är inte särskilt intresserad av att busa och leka, hon vill antingen bara ligga nära eller så gömmer hon sig under sängen eller soffan. Det är de två lägena som mest.

Och det har varit sjöar av kiss när vi kommit från jobbet hela veckan. I badrummet mest, som tur är, men även i hallen och nån gång i köket. Det känns ju ego att beklaga sig över att trägolvet tar skada, men så är det, även om det är en parentes till att hon faktiskt mår dåligt vilket såklart är huvudbekymret. Golvet går att byta (och måste ändå bytas av olika skäl). Vi kan aldrig byta ut henne.