Nytt kök, ny kulturupplevelse

Idag har det varit blandat på agendan. Vi steg upp tidigt, röjde ur carporten och for sedan efter vårt "nya" kök. Inte "nytt, nytt" alltså, vi hittade tom en notering på överskåpet; "Sävar snickeri 22/8 1956", så nu vet vi ganska exakt när det är ifrån. Och att det är just ett 50-talskök, precis som vi önskade. Min kollega skulle riva ut det för ett nytt så vi tog chansen och köpte loss det för en mindre summa. Återvinning på det bästa sättet! Förhoppningsvis kan vi göra samma sak med vårt 90-talskök sen när vi rivit ut det.

Sen på eftermiddagen fick vi skynda oss att svida om från arbetskläderna och göra oss representabla nog för det kommande opera-besöket. Under de tio år jag bott här har jag aldrig tagit tillvara på att vi har ett jättefint operahus i Umeå men när jag så såg en annons för jubileumskonserten med blandade framträdanden från uppsättningar under de 40 åren som Norrlandsoperan funnits så kändes det som en vettig start. M var snabbt på idén så då var det bara att köra.

Och det var ganska fantastiskt! Jag är kanske inte totalsåld på opera (än) men det var en häftig upplevelse som jag absolut vill testa igen. När Ronald Samm sjöng Nessun Dorma* från Turandot som avslutning på första akten hade jag svårt att hålla ögonen torra, får jag erkänna. Ett fantastiskt stycke som var magnifikt att höra live.

Övriga solister var också väldigt duktiga, men det som tog mig mest var nog upplevelsen av symfoniorkestern. Jag tror att jag hade ett leende på läpparna under hela föreställningen i stort sett. Häftigt, mäktigt och imponerande rakt över. De leddes av dirigenten Daniel Cohen som var lite som en karikatyr av en dirigent. Precis som jag skulle kunna tänka mig en animerad dirigent. Svårt att förklara hur jag menar, men bra var det. Han liksom studsade runt på sitt lilla podie under hela föreställningen.

M gillade också orkestern bäst, men verkade också roas mycket av konferencieren Pia Johansson, som var sådär charmig som hon brukar vara. Det lär i vart fall inte bli särskilt svårt att övertala honom om fler besök på operan, så länge merparten består av symfoniorkestern. En ny grej att göra tillsammans alltså, kanske kan vi få med oss fler nästa gång.

*Visst minns ni Paul Potts genombrott?

Shoppingtrip

Det har varit en riktigt bra helg, men en intensiv sådan så nu ids jag inte längre något annat än att sitta här och dumstirra in i tv:n. Det är nu man behöver en extra helg...

Igår var jag alltså i Ö-vik och shoppade loss med syrran och Ulrika. Vi gick nog igenom de flesta butiker och ingen av oss kom direkt lottlös hem igen. Jag fick med mig lite nödvändiga som deo och hudkräm men även ett par skor. Klackade skor! Vi får väl se hur det går...

Så ja, givande dag. Men framför allt var det trevligt och roligt! Nästa gång tror jag dock att vi sitter kvar en stund till på snabbtåget och gör Sundsvall istället.

Studs-helg?

Men nu är det helg och den här helgen ska bjuda på både det ena och andra är det tänkt. Imorgon börjar jag med en liten tågtrip tillsammans med Lil'sis och Ulrika till Ö-vik för att shoppa skor (tydligen). Jag var inte sen att hänga på idén, nånting utöver det vanliga är väl alltid trevligt. Och till skillnad från hemska flygresor där man riskerar att hamna i den stora oceanen så är tåg ett trivsamt sätt att färdas på. Och då bortser jag helt enkelt från nyheten om de usla spåren vi tydligen har i Sverige numera... Det gäller inte här i norra Sverige, har jag bestämt.

Och sol har vi, sol! Och ljus! Klockan är snart sju på kvällen och det är inte mörkt än!

Plötsligt händer det

Ibland är det så lite som krävs för att göra någon glad. Själv studsade jag lite ut ur kontoret i eftermiddags, även fast jag inte kom mig iväg tidigt (den här fredagen heller). Studsandet kom just från en sån där 'liten grej' från ett oväntat håll. Perfekt avslutning på en rätt fullbokad vecka, får jag säga!

Årets prövning?

Mitt i veckan slog tröttheten till med bestämdhet, igår alltså, och den envisas med att dröja sig kvar. Ni vet sån där trötthet som gör att man överväger att strunta i middag och gå raka vägen och lägga sig efter jobbet. Och jag tycks inte vara ensam. Mer än en person satt och dumstirrade rakt fram med blek blick i lunchrummet på jobbet idag. Det måste vara nåt i luften...

Annars är läget bra. Jag filar på en överraskning som jag inte vet om den kommer slå ut väl eller om det blir magplask. Det tar den mesta av min utanför-jobbet-energi just nu men eftersom jag snart måste avslöja den, av praktiska skäl, för övrig inblandad får jag väl snart bestämma mig och vara i hamn. Det är lite dumt/opraktiskt att vara kontrollfreak, snudd på perfektionist (inom utvalda områden) samt lida av kronisk beslutsångest när man gör sånt här. Jag borde kanske lejt bort det, på riktigt.

I will tell you soon.

Dagens personliga höjdar-briljans

Åt lunch på stan med låtsasmaken idag. När jag sörplat i mig så mycket jag iddes av min pasta (lååång pasta med i stort sett bara rinnig grädde som sås och två halva bitar broccoli, inte jättegott och definitivt inte glatt i magen) gav han mig en skum blick. Jag hade ungefär halva lunchen på hyllan som idag var klädd i blå-vitrandig tröja. Fick lov att gå till HM och köpa första bästa tröja att byta till när jag kom tillbaka till kontoret.

Man måste ju se representabel ut osv...

Torka - much??