Första steget mot bridgekvällar och cigariller med läppstiftsmärken

Har ni sett vilken horribelt gräslig mascara jag köpte idag? Jag har varit allt mindre nöjd med min gamla trotjänare från Clinique och ville testa nåt annat och efter lite velande bad jag idag om tips. Och fick det här. Men hon sålde in det ganska bra så jag gick på det.

Nästa steg är väl en puffig handväska med låtsasguldkedja som handtag för att sen löpa linan ut och skaffa pumps med rosetter och sätta en slaktad stackars mink på huvudet och kalla det mössa.

Jag vet inte vad som hände där faktiskt.

Den nya veckorytmen

Jag och veckodagar. Om jag i tisdags tyckte att tiden gick bakåt så förstod jag inte riktigt idag hur det redan kunde vara torsdag. Snart helg! 

Och helgen är i princip redan uppbokad. Imorgon ska vi till en kompis som behövde M:s hjälp att fixa till sin dator och så ska vi då såklart passa på att umgås och äta middag tillsammans. Tills kanske kl 20 då Sara kommer att somna på golvet eller nåt. Nä kanske inte riktigt. Men säkert nästan.

På lördag är det invigning av Kulturhuvudstadsåret i Umeå (eller om det kanske egentligen är hela helgen, jag vet inte så noga faktiskt, det byggs i vart fall febrilt på stora saker i snö och trä i stadens centrum) som vi kanske ska trängas på om så i vart fall en liten stund. Mest för att vi ändå ska in till stan. Vi ska fara till en kollega som behöver M:s hjälp med dator och nätverk etc (ser ni helgens tema?) och så är det utlovat fika. På kvällen ska vi sen äntligen på föreställningen "På rätt sida om okej" med Klungan, som jag köpte biljetter till och gav oss själva på tioårsdagen i december! Det ska bli spännande. Faktiskt är det första gången jag ska se dem live (ja förutom på fik i stan där jag tycks se åtminstone en av dem rätt ofta, eller som den gången jag mötte alla fyra mitt på ett övergångsställe och blev så starstruck att jag höll på att bli påkörd). Så det ser jag fram emot.

Ja, och så ska jag skriva det där revisorsutlåtandet som jag först inte längre behövde göra och sen entledigade mig ifrån men som det inte ens en vecka före utsatt mötestid plötsligt åter fanns akut behov av igen så jag snällt fick ställa upp och backa bandet lite. Det har jag inte skrivit än men inbillar mig att jag ska hinna...nån gång där emellan och helst före lördag kväll.

Så söndag blir städ- och filmtittardag i myskläder utan telefon och utan andra måsten, tror jag. Sen kör det igång igen, ni vet. Första gången på evigheter som jag har ett 7-16-jobb och redan har jag en liten känsla av ekorrhjul. Och det trots att det varit något jag önskat mig ett tag. Lediga helger alltså. Jag är väl helt enkelt bara inte van vid de nya rutinerna.

Mån...tisdag?

Idag fick jag lära mig vad inrökt lägenhet innebär. Jag skulle bli med en kompis på lägenhetsvisning där objektet just klassats som inrökt. Och jo, vi var inte de enda som vände i dörren. Men där var gott om folk med bilar eller kläder med bygg-relaterade firmalogos på så jag gissar att någon köper den och fixar till den. Personligen kändes det som alldeles för stort arbete för att rekommendera min vän ett köp.

Men vi fick en trevlig middag tillsammans efteråt!

Idag känns det för övrigt som måndag igen av nån anledning. Fortsätter det så är det snart helg igen så det är ju bra... Fast jag har mycket kvar att hinna på jobbet innan det är dags för helg så det är kanske lika bra att det går åt rätt håll. Och jag gillar ju att vara på jobbet så jag ska inte klaga alls egentligen. Det vore bara lite skönt om den här "smekmånadsfasen" kunde dämpas lite så att jag inte känner mig helt mentalt utslut efter varje dag på jobbet. Jag är liksom relativt lugn och stressfri på jobbet, försöker tänka på att jobba systematiskt och inte jaga upp mig över sånt jag ändå inte hinner (och inte förväntas hinna) fixa. Men så snart jag kommer utanför dörren är det som att det rusar på, känslan av att inte ha 'gjort allt' flyger på mig och jag drömmer fortfarande väldigt ofta om jobbet. Men det lär väl gå över snart. Kanske :)

Nu ska jag hänga tvätt och sen krypa ner i sängen och läsa igenom ett par jobbsaker innan jag flyr till det rätt otrygga stället Midsomer...

Rec: August: Osage County (2013)

Ett 121 minuter långt familjegräl; så skulle jag egentligen kunna sammanfatta August: Osage County (2013). Inte alldeles rättvist kanske, men inte heller så väldigt orättvist.

Beverly (Sam Shepard) och Violet Weston (Meryl Streep) presenteras redan inledningsvis som ett gift, äldre par med varsitt beroende. Maken Beverly dämpar känslorna med alkohol, gärna whiskey, medan hustrun Violet har lyckats få ett mindre apotek utskrivet åt sig sedan hon diagnosticerades med muncancer. Det mesta hon medicinerar verkar dock inte vara så relaterat till sjukdomen. 

Ett par dagar efter att Beverly anställt en ung kvinna som hushållerska lämnar han enligt hustrun hemmet och försvinner spårlöst. Violet kontaktar de tre döttrarna som alla skyndar hem. Och som för många som återvänder till föräldrahemmet, om så bara tillfälligt, så är det lite som att klockan dras tillbaka. Alla gamla gräl återupplivas, alla dåliga relationer synliggörs och undertryckta känslor kommer upp till ytan. I takt med att det stora vackra huset fylls med döttrar (Julia Roberts, Juliette Lewis och Julianne Nicholson), svärsöner (Ewan McGregor och Dermot Mulroney), barnbarn (Abigail Breslin) och Violets syster Mattie Fae (Margo Martindale) med make (Chris Cooper) och senare även deras vuxna son 'Little Charles' (Benedict Cumberbatch) känns det alltmer som att jag hamnat mitt i en Norén-light-pjäs. Föga förvånande då att filmen baseras just på en pjäs.

En imponerande rollista alltså, men som så många gånger förr så räcker det inte riktigt. Den som imponerar mest på mig är den alltid (oavsett smuts och brist på synlig makeup) så vackra Roberts som lyckas leverera riktigt bra, på det mest övertygande sättet av alla, tätt följd av Streep som ständigt stenad mor och Cooper som kanske den enda med sunt förnuft och fötterna i nuet. Men det blir aningen för grottigt, för mörkt och utan att det känns som att vi kommer någon vart. Ingen verkar se kopplingar som känns självklara för mig som åskådare. Samtidigt får mörkret inte det där riktiga djupet heller, mycket för att flera av karaktärerna känns lite plastiga. Själva upprinnelsen till återföreningen slarvas också bort och blir sekundär alldeles för snabbt. 

Det är absolut ingen dålig film, flera scener är oerhört starka och snygga i sin enkelhet. Men den är aningens för lång och står för mycket och trampar. Utan de stora namnen är jag synnerligen säker på att den här filmen hade förbisetts av både Oscarjury och de flesta recensenter. Sevärd och stundtals engagerande men det blir inte mer än en medelsvag 3/5.

Hypertyreos no more!

Och förresten. Den andra kissen, Rosa, som var huvudpersonen nästan hela förra året; hon mår då bara bra igen. Sitt samma gamla bestämda jag. Hon är ute litegrann och peppar peppar så har vi inte sett till den där andra styggkatten något. Svansen är fortfarande lite pudellik men hon har allt fått en del päls på den i vart fall. Kort sagt var det värt allt besvär förra året för att få tillbaka vår stjärna igen. Det känns bra.

Söndag

Lugnt och stillsamt även idag. Jag har förvisso sovit lite sämre; vaknat en del men jag ska inte klaga. Jag låg kvar till halv nio i vart fall idag. Lyx ju. Huset är halvstädat ('någon' fastnade i en miniserie just som det var städning på gång, men se den gubben gick inte; jag har allt lämnat uppgifter, så lömsk är jag) och nu väntar jag på att spenatsoppan ska koka upp. Jag fick som ett sug här i helgen efter det, vet inte om det kanske är järnet som suget avser egentligen. Men gott är det.

Annars har vi en kisse (Mina) som kräks en massa igen. Det brukar vara så den här årstiden eftersom hon inte går ut, inte kommer åt något gräs och har en nästan dunig päls som fäller i kopiösa mängder för tillfället. Jag var ute själv idag och sökte lite ledset gräs som hon faktiskt tuggade i sig. Imorgon ska jag se om inte nån av blombutikerna har ampellilja. Jag har hört att det ska fungera som kattgräs men hålla sig bättre. För att stilla magen har hon och de övriga fått fisk blandat med kokt potatis i hopp om att det ska hjälpa lite.

Lördag

Ja igår var vi alltså på bio och som ni kanske läste var det lyckat. En riktigt bra film, åtminstone med mina mått. Även M verkade väldigt nöjd och han är inte alldeles lättövertalad när det kommer till att hylla film.

En hyfsat sen kväll igår och vi bestämde redan på hemvägen att ta en ordentlig sovmorgon idag. Nu var vi nog båda vakna i omgångar under den tidiga morgonen (vanans makt verkar stor) men slumrade om och fick i stora drag den önskade sovmorgonen. Och sen har vi tagit det väldigt lugnt. Lagt ifrån oss såväl jobbmobiler som egna mobiler och bara låtit oss ta det lugnt. Jag till stor del i soffan med datorn i knäet, läsandes artiklar om "The real wolf on Wall Street". Förstås. Det är ju inte okänt att jag är en stor sucker för verklighetsbaserade verk och att jag är lättfascinerad av livsskildringar. Inte minst kanske de långt ifrån min egen verklighet.

Tja, sen for vi och handlade och bakade sojafärspizza till middag. Och nu har min partner in crime somnat i soffan framför nåt informativt program om egyptiska gravar... Själv ska jag bädda ner mig och se nåt avsnitt av Morden i Midsomer innan jag släcker ner. Tidigt som attan egentligen, men trots sovmorgon och tantlur mitt i dag så är jag ganska trött. Veckorna sliter helt klart på, det är ett som är sant. Och alldeles strax är nästa här igen.

Imorgon ska här städas och så ska jag försöka pricka av ytterligare en film på Oscarslistan.