fredag, april 30, 2010

Sara gör reklam för: Kunskapskanalen

Från mitt liggläge har jag snubblat in på en del program på Kunskapskanalen hemma hos M. Häromdagen såg jag en dokumentär om "CIA:s hemliga experiment". Kanske inget som jag höjde på ögonbrynen åt egentligen (jag har läst ett par liknande böcker för en del år sen) men inte ointressant för det. Den visas även ikväll (kl 23), på söndag (kl 22) och finns att se på SvtPlay fram till 4 maj.

Igår zappade jag in ett par minuter in i ett program om David Ogilvy, en framgångsrik och känd reklamman från verklighetens "Mad Men" . En lite torr dokumentär men absolut sevärd. Jag blev för första gången faktiskt lite sugen på att börja se Mad Men-serien som jag hittills varit lite sval inför (trots idel lovord från alla håll). Framför allt kände jag kanske att dokumentären snuddade vid saker runt omkring Ogilvy som jag blev mer intresserad av. Programmet om Ogilvy visas även imorgon (kl 17). Tips för alla Mad Men-människor!

Film 15/10: 4x Kristen Stewart

Jag har av någon anledning sett en del film med Kristen Stewart den senaste tiden. Innan en del av dem helt glöms bort tänkte jag dra dem lite kort här.

The Safety of Objects (Suburbia, 2001): En stillsam film som kretsar kring några grannfamiljer i ett medelklassområde. De är alla på kanten av någon form av tragedi. Det är sorger i det förflutna som lever kvar, oförmåga att gå vidare och så de som försöker men gör det på de märkligaste sätten. Låter kanske tråkigt, men den är faktiskt helt okej. Ingen film man minns så mycket av, men en sevärd film om konsten att leva vidare och att våga gärna förändringar i sitt liv. Inte så dyster som det kanske låter, trots allt. Med bl.a Glenn Close, Dermot Mulroney, Joshua Jackson och Patricia Clarkson. Kristen Stewart spelar Sam, dotter i en av grannfamiljerna. Betyg svag 3/5.

Speak (2004): När Melinda Sordino (Kristen Stewart) börjar High School är hon redan känd för de flesta av skolkamraterna. Känd som tjejen som ringde polisen under sommarens största ff-fest. Melinda har redan innan skolstarten bestämt sig för att vara tyst, att inte försöka förklara, att inte berätta varför. Hon håller sig för sig själv, är tyst på lektionerna och är den alla pratar om. Även hemma blir distansen till föräldrarna allt större. Sen träffar hon Mr Freeman (Steve Zahn), bildläraren som hon på något vis känner förtroende för. Hon pratar inte med honom, men han lyckas nå henne ändå genom att få henne att börja teckna.
Det här är en ganska bra film. Inte så mycket nytt egentligen och man kan ganska tidigt räkna ut filmens handling, men den innehåller en del sköna människor, inte minst Mr Freeman som är filmens outsider men som jag gärna haft som lärare som barn. Betyg 3/5.

Fierce People (2005): 16-årige Finn (Anton Yelchin) ska egentligen spendera sommaren med sin pappa antropologen som studerar stammar i Sydamerika, men omständigheterna gör att han istället får följa med sin alkoholiserade mamma Liz (Diane Lane) och bo på ett gods tillhörande en rik man (Donald Sutherland) som anställt Liz som massös. I området bor även mannens familj varav Finn blir vän med barnbarnen Maya (Kristen Stewart) och Bryce (Chris Evans). Han har dock svårt att passa in och bestämmer sig för att studera människorna omkring honom som om han vore antropolog.
Inte heller det här är en film som sticker ut, men den har sina intressanta stunder. Skådespeleriet är sådär på sina håll, allra mest har jag svårt för Diane Lane, men det funkar. Kristen Stewart spelar en svårmodig, utforskande tonåring som Finn såklart faller för. Betyg svag 3/5.



In the Land of Women (2007): Carter (Adam Brody) har just blivit dumpad av en känd skådespelerska och behöver ta ett break. Han bosätter sig i förorten hos sin gamla mormor och blir ganska omedelbart indragen i konflikterna som familjen mitt emot befinner sig i. Mamman Sarah (Meg Ryan) har just drabbats av cancer, vilket hon försöker hålla hemligt för sin familj. Tonårsdottern Lucy (Kristen Stewart) fattar att något är på gång men tror att det har med pappans (Clark Gregg, från "Christine") "hemliga" otrohet att göra. Carter blir samtalspartnern till både mor och dotter och hans egna problem hamnar i periferin.
Till skillnad från många andra (har jag förstått) så gillar jag Meg Ryan ganska ofta. Visst spelar hon över ibland när hon försöker vara käck och rolig, så också i den här filmen, men hon är ganska bra i de dystrare delarna. Adam Brody är makalöst charmig och lyckas i motsats till Ryan faktiskt med att vara rolig i denna annars halvdystra dramakomedi vilket ger lite feelgood-känsla över filmen. Kristen Stewart gör vid det här laget rollen som den svåra dottern ganska mycket på rutin och även om det funkar så önskar jag att jag fick se henne göra något annat. En skön film som tyvärr slutar lite för abrupt. Betyg 3/5.

(Jag har tidigare skrivit om Adventureland (2009) som Kristen Stewart också finns med i och spelar, tro det eller ej, svårmodig tonåring.)

Morgonens fundering

Läser morgonens nyheter på nätet i sängen och förundras över mannen som blev avvisad från krogen och bestämde sig för att visa snoppen. Eh, hur tänkte han där? Var den ovanligt snygg så att vakterna skulle avundas honom eller ovanligt bisarr så att de skulle bli rädda?

Vissa män tycks ha ett mycket underligt förhållande till sitt könsorgan, något jag nog aldrig kommer att begripa. Det ska liksom vara lockelse och hot samtidigt. Riktigt så spännande kanske det inte är ändå, tänker jag. Hur fick den där saken så mycket inflytande?

torsdag, april 29, 2010

Med lypsyl i halva ansiktet svider det nästan inte alls...

Statusuppdatering vad gäller hälsan; gårdagen var hysteriskt konstig och tung. Kände mig aldrig riktigt med. Det är sällan jag blir så febrig och imponerande att hjärnan fortsätter vara rastlös och inte bara kapitulerar till att vilja ligga stilla utan intryck.

Idag har det varit lite bättre även om det inte är bra. Förkylningen sitter i men jag har inte varit så febrig. Nu ikväll är det nog lite sämre med det, men så brukar det ju vara. Jag är verkligen sexigheten själv med spruckna läppar, röd näsa, blekt ansikte, smutsigt hår osv. Ni vet, influensastilen. Very sexy.

Förkylningen innebär för tillfället två bekymmer; 1) jag kan inte få behandling mot min onda rygg och nacke så länge jag är sjuk, och 2) jag är inbokad på utbildning av journalsystemet på jobbet imorgon eftermiddag några timmar. Frågan är om jag pallar och frågan är hur många jag smittar ner om jag far. Samtidigt känner jag mig redan halvbesvärlig som varit hemma fyra nätter från jobbet. Kan jag med att ringa chefen imorgon och be om ett nytt datum? Hm...

onsdag, april 28, 2010

Mera Millennium

Det blir lite kluvet när det numera även går att kommentera bloggen på facebook. Men, vi tycks vara eniga om viss skepsis till hur amerikanerna kommer att förvalta Millenniumtriologin. Fincher har tidigare gjort bl.a Se7en, Fight Club och Benjamin Button (ska man gissa att Brad Pitt kommer att ha en roll?), av vilka man kan ana att det kommer bli våldsamt och snyggt. Men frågan är om det kommer att bli platt?

Å andra sidan har inte jag direkt varit toklyrisk över de svenska filmerna heller. Om man bara gör ett helt nytt manus och ingen egentlig remake på de svenska filmerna finns ändå chansen att det blir bra.

Så har jag förstått att man gör vad gäller Let Me In (Låt den rätte komma in) som väl nu spelats in klart. Det gör att man törs hoppas på att Matt Reeves lyfter fram lite annat än vad Alfredsson valde att göra så att vi får en lite annorlunda film. Jag har förresten fått lite större förhoppningar i allmänhet på Let Me In sedan jag såg Kick-Ass. Det är nämligen Hit-Girl (Chloe Moretz)som gör rollen som vampyrflickan Abby (aka Eli).

Finns det en amerikansk Salander?

Dubbelkollade just om nyheten jag läste igår verkligen var sann och inte en feberdröm. Men jodå, Carey Mulligan ryktas nu vara den som får rollen som Lisbeth Salander i den amerikanska versionen av Millenniumtriologin.

Nöjd? Nja, jag vet inte det. Och det vet jag inte om jag var när jag hörde det första ryktet där Kristen Stewart (Twilight, bl.a) var den tilltänkta Salander-bruden. Jag vet inte om USA har samma bild av Salander som jag har, eller om det är så att jag inte ser samma Rapace-potential i de ovan nämnda kvinnorna. Mulligan känns lite ung och...söt, kanske. Och det är väl inte direkt Salander-vibbar av det. Stewart är förvisso van att spela svårmodig, men så mycket mer än så har jag inte sett henne göra, och det trots att jag sett henne i hela 8 filmer såhär långt. Det krävs en rejäl dos Hit Girl i de båda om nån av dem ska vara i närheten av att lyckas.

Och vem vet, hon kanske finns där inne? Jag tror dock att filmerna hade mått bra av lite "Tarantino-casting"*.

* Han brukar ha känsla för potential vad gäller tuffa brudar på film.

tisdag, april 27, 2010

Fem säkra febertecken:

  1. Låg i soffan och försökte byta kanal med näsdukspaketet
  2. Jag sa "tack" när jag tog ner handduken i badrummet för att torka händerna
  3. Jag tänkte just inleda en fb-statusuppdatering med "hej"
  4. Jag har fyra firefoxfönster öppna samtidigt med iGoogle
  5. M:s hud kändes kall mot min hand (never happened!)

(6. Jag kommer säkert sova ett dygn efter ansträngningen att skriva det här inlägget korrekt, men vad gör man inte för sitt beroende?)