Tisdag, snöig tisdag

Jag skulle väl inte sagt sådär... Ikväll när jag kom från jobbet, tröttare än tröttast av någon anledning, så var det förstås stopp i vasken. Upptäckte det just medan jag gjorde middag. Så efter middagen halvlåg jag under vasken med uppställda hinkar och skruvade loss vattenlås. Nu är det rent i vart fall.

Jag for verkligen hem med övertygelsen att jag skulle äta nåt enkelt och sen placera mig i sängen resten av kvällen och försöka somna tidigt. Jag har hela dagen känt mig alldeles sovfärdig så sömn behövs. Istället sitter jag här och inväntar att tvätt nummer två ska gå färdigt, jag har lagat middag och gjort matlåda, kokat fisk till bortskämda kattkärlekar, rensat vasken, pratat med lillebror i ett långt telefonsamtal och (samtidigt) vattnat blommorna. Inte riktigt latmaskläge för att vara en tisdagskväll för Sara. Jag inser förvisso att det antagligen inte låter som så mycket för en småbarnsförälder som är van att göra tusen saker efter jobbet, men man har ju olika preferenser...

Imorgon är det lite färre möten, förhoppningsvis en piggare Sara och om jag ska få önska; en pendlingsväg utan eländig snörök?

Kan själv!

Jag har nog alltid haft ett driv att lära mig göra saker som gör mig mer självständig, oavsett om det egentligen är en sak jag tycker är rolig att göra eller inte. Jag har aldrig varit bekväm med att behöva be om hjälp, och det är i sanning både en bra och en dålig sak, men jag försöker att som oftast se det som en positiv sida. Såvida det inte blir dumdristigt eller alltför envist, för det händer förstås.

Ikväll har jag i vart fall sotat pelletspannan alldeles själv. Eller ja typ själv, M var med via facetime så att jag kunde ställa frågor när de dök upp. Jag har ju både sett på och varit med och gjort det tidigare men inte gjort det helt själv. Det är ju inte särskilt svårt, men det gäller att ha lite koll på alla luckor och skruvar och sånt. Nyare pannor är visst enklare. Men nu är det gjort och jag blev svart i sot överallt och påminde väl mest om sotarn i Madicken efteråt...

Men sånt där, fixa smågrejer själv, spika eller laga, fixa stopp i avlopp i vasken eller ha lite koll på det mest väsentliga som ska bytas, fyllas på eller has koll på i bilen; sånt känns lite viktigt av någon anledning. Känslan att fixa själv är rätt skön, åtminstone tycker jag det. 

Jag tror att jag har lite min far att tacka för det. Han fixade inte så ofta saker åt mig utan att jag var med och såg på hur han gjorde eller allra helst gjorde själv efter hans beskrivning. När mina tjejkompisar hade automatmoppe hade jag en gammal växlad sak som återkommande hade problem med både fyrtaktande och loppa på stiftet; saker som han lärde mig fixa själv. Det gjorde mig mer orädd inför sånt, tror jag. Säkert gav det mig lite av det "duktiga-flicka-syndrom" som jag har en släng av ibland (ofta), men det har också tagit mig en bit. "Du kan själv!", jag minns honom säga det. Många gånger suckade jag förstås som tonåring och tyckte det var drygt att han inte bara kunde göra det, men idag är jag tacksam. Tacksam till min fina, komplicerade far med all sin livsångest. Som jag känner igen mig så mycket i, även om det ibland är svårt att se förbi och minnas bortom hans missbrukssjukdom. Alltid saknad, men alltid en del av mig.

Back on track

Första dagen efter en kort ledighet och det kändes verkligen som att jag varit borta en hel evighet. Man kommer snabbt tillbaka i gängorna när man möts av ett 60-tal mejl, dryga 20 sms och ett par mötesförfrågningar att gå igenom. Lite som att jag varit bort mycket längre än två vardagar (totalt 5 dagar). Det tog ett tag att komma ifatt samtidigt som telefonen ringde och kollegor kom förbi. Insåg också att jag bokat in lite väl många saker den här veckan kanske, optimistisk före-jul-mentalitet? Kanske det. Möten ända in till 16.30-tiden på fredag eftermiddag. Men det kommer säkerligen att funka fint det med, jag lär vara mör på fredag kväll, men när är man inte det?

Känner mig ganska mör redan ikväll faktiskt. Öm rygg och trött huvud. Jag har haft en hel del huvudvärk det sista och naturligtvis ger dig mig all möjlig typ av ångest och idéer, men allra mest troligt är det väl 'bara' ryggen som spökar. Jag blockerar bort en del smärta har jag fått lära mig och brukar inte känna den förrän jag kommer åt det ömmande stället, och när jag nu slappnar av så känner jag hur det ömmar i muskelfästena i övre nacken, i axlarna och i ländryggen. Så jag ska försöka släppa sjukdomstankarna (som antagligen ökar på spänningarna) och försöka lägga mig till rätta i sängen och sova istället tror jag.

Back on track.

En annars helg

Så var helgen som inte blev som den var tänkt, över. Det blev kallt i Västerbotten i veckan och detsamma gällde plötsligt för huset. Vad jag än gjorde för åtgärder så sjönk värmen. Till sist hade jag 8 grader på nedre plan i huset. Inte särskilt behagligt, jag kan lova att varje toabesök gick väldigt fort tex. Elpatronen verkade ha farit och M satte sig i bilen upp medan först jag och sen svärfar försökte leta efter annan förklaring.

Efter lite åtgärder är det nu 20 grader där uppe och ca 16 på nedre plan. Lite behagligare. Och jag fick en oplanerad helg med M, vilket förstås inte är fy skam. Igår hängde vi med Lil'sis i stan en del och så har jag fått hjälp att göra en mediaspelare till tv:n med hjälp av en raspberry pi och en hårddisk. Mycket imponerad över resultatet!

Nu börjar jag smånoja över jobbet eftersom jag tog lite extra semester och därmed inte varit där sedan i tisdags. Det känns som evigheter sedan jag var där av någon anledning. Men nu är det slut på långledigheter och annat slöande. Vardagen är här på riktigt, det känns helt okej det också.

Helgerna

Så var jul och nyår förbi och det känns som att det var igår jag satt och slog in julklappar dagen före. På ett sätt känns det som länge sen, samtidigt alltså inte. Hursomhelst så är det nån form av vardag igen och det känns lite både och. Skönt med rutiner och ordning igen, smått ledsamt med ensamheten och ekorrkänslan. Jag har startat året både med lite ny jobbig sjukdomsångest och åldersnoja. Fantastiskt.

Jag jobbade ett par dagar förra veckan så helt off har jag inte varit. Det har inte direkt staplats på med saker jag måste göra på jobbet under ledigheten. Som alltid i mitt jobb finns det saker jag borde hunnit och som kan anses sena, men över lag, måttat efter kraven, tiden och så vidare, så känner jag mig ändå hyfsat i fas. Iallafall bra stunder. "Acceptera 'good enough' nån gång ibland", som min chef sa till mig. Jag jobbar på det och det är inte alls enkelt. 

Det har varit mer än good enough under helgerna i vart fall. Lugnt och mysigt. Kanske inte så där förfärligt juligt men det passar ju mig ganska bra. M har varit hemma i nästan två veckor och vi har sett film och tv-serier, ätit gott, myst och skrattat en massa. Varit tillsammans, hängt med familj och vänner. Trevligt och avslappnat!

Hoppas dina helger också varit till belåtenhet.

Gott Nytt År!

Nytt år, nya möjligheter heter det väl? Jag kan inte påstå att 2015 direkt hamnar på min topplista över bra år, så det är väl ett passande uttryck ändå? Ett kallt år har det varit, inte minst i världen. Också jag har med vissa mått isat till mig lite, utan att för den delen ha tappat bort min empati med andra människor. Isen har varit till mig själv.

Snart ett år har gått sedan vår fina Mina gick bort och den sorgen finns ännu kvar. Jag har nyligt gjort ett litet hörn på skänken i köket till hennes minne; ett foto och hennes urna finns där. Inte för att jag behöver för att minnas utan för att hon ska ha en fysisk plats i vårt hem också. Vår älskade, fina Mina.

Turbulent, händelserikt, lärorikt och tja, vad mer ska jag säga? Det finns en liten önskelista för 2016 som bara jag kan uppfylla, gissar jag, och jag ska göra mitt bästa. Uppåt och framåt, visst?

God Jul!