Torsdag/Söndag

Inte mycket att rapportera idag. Startade dagen tidigt med att köra in till stan genom regnet för börja att jobba klockan sju. Lugnt och skönt på jobbet, fast lite drygt när det inte fanns en enda själ att samtala med. Så jag gjorde eftermiddagen hemmavid istället. Imorgon är jag ledig igen (på schemat) så jag kan se fram emot en långhelg. Med regn, vad det låter.

Det blev senare en tur till in till stan för att handla, laga mat och se film med Lil'sis. Jag har inte haft så mycket tid med min skräpsyster och jag saknar det. Men nu har det varit mycket kattoro i vägen och jag tror dessutom att vi båda varit trötta och inte i vårt bästa läge. Med upptagna scheman. Men det går alltid att bättra på det.

Jag och M hann förbi en kollega med teknikstrul också innan vi for hem till den, av regnet, uttråkade kattfamiljen igen. Men det var också trevligt; själva strulet var avhjälpt ganska fort så vi fick tid att prata strunt en stund. Vi pratade bl.a flygrädsla och udda nog blev jag åter lite sugen på att försöka få till nån reseplan för oss. Paris eller Barcelona står högt på önskelistan, men nästan vad som helst skulle duga faktiskt.

Nu sitter jag här som en treåring och vill inte riktigt gå och lägga mig fastän linserna nästan torkat fast i ögonen och jag är så trött att jag skulle behöva tändstickor för att alls hålla dem öppna. Så jag får väl ge med mig, se om jag kan locka med mig låtsasmaken från dataspelet och somna till nån tv-serie. Imorgon blir det, förhoppningsvis, lite sovmorgon iallafall. Det vore inte dumt.

Äventyrsdag

Sicken dag det har varit. Jag var helt slut när vi kom åter hem med Rosa efter veterinärbesöket kring 13-tiden så jag meddelade jobbet att jag tog hela dagen ledig istället för halva. Och sen sov jag i två timmar, helt slut. Och vad ska då inte vår stackars sötmoj till katt vara?

Det har, efter omständigheterna, gått bra idag. Hon gillade inte bilfärden alls i vanlig ordning men värre blev det när hon skulle ut ur transportburen och få bli undersökt av veterinären. Men han var väldigt snäll*, lugn och tvingade henne inte på något sätt så hon stod faktiskt till sist ganska stilla medan både jag M höll i henne lite försiktigt. Men hon var mäkta uppstressad, svettades om tassarna och flåsade som en hund, så han fick aldrig några bra hjärtfrekvensvärden.

Vi riktigt såg hur hon själv försökte lugna sig när vi var själva i behandlingsrummet med henne i säkert 30 minuter efter undersökning och blodtagning. Hon spann som för att dämpa sig, kom och ställde sig med huvudet mot M:s mage, flåsade ibland men försökte lägga sig och bara vara. Men hjärtat fortsatte ticka på och andningen var hög hela tiden. Ett tag tänkte jag att hon skulle få en hjärtinfarkt, men det blev sakta lite bättre.

De första blodproven fick vi veta svaren på på plats. Blodsocker, njurvärden etc såg bara bra ut men det ena levervärdet var förhöjt. Nu har hon inga andra tecken på leversjukdom så snarare tyckte veterinären att det tydde på det jag tyst för mig själv misstänkt; sköldskörtelproblem. De svaren skickas och tar en vecka att få svar på. Skulle de vara normala får de väl kolla igen på levervärdena.

Så är läget. Alla är hemma igen, vissa saknar lite päls på ena benet, men verkar mest vara nöjd över att vara hemma på ägorna igen. Och de övriga fyrbenta verkar nöjda över att hela flocken åter är på plats. Allt lugnt, allt gott. Nu tar vi beskeden som de kommer, helt enkelt.

*Vi har för övrigt alltid haft bra och lugna veterinärer när vi varit hos Distriktsveterinärerna i Vännäs/Umeå. Kan verkligen rekommendera dem!

Taggigt

Lite lågmäld och ofokuserad dag idag. Det är märkligt att en tagg i hjärtat sällan kommer ensam. De där lite mer långvariga, seglivade gör sig påminda ibland och gärna i samband med att en ny uppträder. Det har varit ett par såna dagar nu. Taggigt. Och jag vill bara stänga in mig i en grotta, ungefär.

Imorgon ska vi i vart fall åka med lillskräpkatten till veterinären. Jag hoppas att det går bra. Både rent praktiskt och resultatmässigt. Hon gillar definitivt inte transportburen eller att behöva fara nånstans. Det var inte så från början. De där första åren när det bara var hon, den äldre katten Smilla och jag så reste jag med dem ganska ofta och det gick väldigt bra. Men efter en hyfsat traumatisk upplevelse hos en idiotisk veterinär så är hon paniskt rädd för att åka iväg. Men vi måste ju få veta om det är obefogad oro vi har eller inte. Så det är bara att hoppas på det bästa. Vi kommer göra allt för att hon ska må bra och få fortsätta sitt nästan idylliska liv här hos oss.

Men ikväll myser vi, äter fisk (vissa av oss iallafall) och har det gott.

Tagg i mattehjärtat

Rosa-katten har inte blivit bättre efter sin avmaskningkur. Hon känns bara än smalare samtidigt som hon äter allt och hela tiden. Ställer vi inte undan disken så är hon där och slickar i sig. Igår när M såg orolig ut och sa att vi nog borde ringa veterinären för en koll, då blev jag orolig på riktigt. Min filbunkeman som jag alltid har som referens, när jag brister ut i någon av mina ständigt återkommande orosattacker, för att se om jag är fel ute eller inte; när han ser orolig ut så är det inte bra.

Men, det behöver fortfarande inte vara nåt allvarligt, jag vet det och försöker tänka så. Katten Rosa är M:s ögonsten så jag förstår att han blir orolig. Jag hoppas att min amatördiagnos inte stämmer, att det inte är så farligt. Fast mest hoppas jag nog att det inte är något värre än det. Min gissning finns det åtminstone hjälp emot, även om det kan bli dyrt.

Men jag ska inte ta ut något i förskott. På onsdag förmiddag blir det ett besök hos veterinären. Håll en tumme för att det är personalen som överdriver!

Vår allra finaste Rosa Luxemburg

Dagens mat-tips

Och när jag ändå pratar mat måste jag (om jag nu inte redan gjort det tidigare, lite vardagsdement har jag allt blivit) tipsa om Vegoriket, min senaste sida för inspiration till matlagning. En bra blandning av from-scratch-mat såväl som en del påhittiga tips om mat lagat på något av det hav av halvfabrikat som numera finns i vegfrysdiskarna. Jag är egentligen inte ett fan av kött-look-a-likes, och jag är ganska kräsen och dömer ut en hel del av det som finns, men ibland tar jag också till det. Om inte annat så är det en enkel proteinkälla. Men en dyr sådan.

Jag har länge längtat lite efter en ny bra kokbok med vegetarisk mat. M tycker inte det behövs med alla recept som finns på nätet, men jag tycker det är svårt att få samma inspiration när jag inte riktigt vet vad jag söker. En bok kan jag bläddra i. I såna lägen är det lite extra bra att hitta en sida, som Vegoriket, med blandade recept, då kan jag ju 'bläddra' där.

Söndag

Produktiva söndagen då. Varit vaken sen före sju men tycks ändå fortfarande ha styrfart. Hoppas det räcker ända in i mål, jag hade tänkt jobba lite till ikväll nämligen.

Lil'sis är tillbaka i stan och jobbar, jag och M har gjort trippel sats kikärtsbiffar (med sambal oelek och rödbetor som test den här gången) och nu har han just slängt in tre formar med filmjölksbröd som han rört ihop. Vi har tydligen fått nån slags fylla-upp-frysen-dille den här helgen. I fredags gjorde jag tacopaj med ädelost till ett helt regemente.

Men det är bra. Jag måste bli bättre på att ha med matlåda till jobbet. Dels blir det bättre mat men framför allt blir det billigare. Så storkok på helgerna är kanske inte så dumt. Vi får försöka göra det till en trend, helt enkelt.

Intressanta filmtrailers

Kikade på lite trailers för nya filmer och fastnade bland annat för dessa två:

Först ut en filmatisering av porrkungen Paul Raymonds liv, med Steve Coogan i rollen som Raymond och Anna Friel som hans fru. Tyvärr hittar jag inget svenskt premiärdatum men förhoppningsvis kan vi se fram emot en dvd-release åtminstone av Michael Winterbottoms The Look of Love (2013):

Jag är inte alltid ett fan av Pedro Almodóvars filmer och trailern till hans senaste Los Amantes Pasajeros (2013) är svårtolkad på nåt vis. Det kan vara jättebra, det kan vara för mycket. Men oavsett så känns det som en film jag kommer försöka se. Svensk premiär i juli som först dock: