Kärlek till HIMYM

Det här inlägget hade jag av någon anledning missat, såg jag just. Smart sådan. För visst har jag med funderat över varför jag kom att älska HIMYM så fort jag började se avsnitten "på riktigt" från början till slut (istället för som innan mer sporadiskt till middagen). För den är underbar i all sin ologiska enkelhet.

"Easy now, Chewie"

Sitter kvar på skolan och googlar lite kring uppsatstankar. Lite lugnare än förut. Kollade studiehandledningen och såg att det stod att det här första handledningstillfället är till för att "resonera lite kring olika uppsatsidéer och möjligheten att genomföra dem". Typ så. Och det kan jag ju. Tankar har jag ju även om de är väldigt ofärdiga. Jag måste tagga ner och sluta tänka att jag måste vara ett steg före hela tiden och helst ha klart det som ska handledas innan det ens har påbörjats. Ja, ni fattar. Tagga ner alltså.

Cataclysm snart här

Som en påminnelse om att jag borde, vill och önskar att jag hann spela lite ibland har nu släppdatumet för nästa WoW-expansion offentliggjorts. Redan nu har jag förstått att det kommit patcher där tex systemet för talentpoints har gjorts om totalt (hur många timmar har jag suttit för att få till den hyfsade placering jag har för tillfället?). Jag måste in och spela lite, helt enkelt. Medan jag fortfarande känner igen spelet.

Dags att schemlägga sin "fritid"?

Sur

Jag är visst sur idag. Vet inte riktigt vad det beror på. Den ruggiga mardrömmen kanske, som gick ut på att jag vaknade upp och så var jag på jobbet igen och allt var som i våras. Med den "besvärliga komplikation" vi hade att tas med då. Fast i drömmen var det tusen gånger värre och upprepade sig hela tiden.

Eller så är jag bara trött, stressad eller helt enkelt orolig inför handledningen idag. Kontrollmänniskan i mig avskyr att inte känna sig förberedd och färdigtänkt. Usch och huga.

Jag måste börja träna igen så jag blir av med lite aggressioner.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Vem dog och gjorde Gud till president?

Och jag måste säga att jag blev lite förvånad (eller ja, kanske inte egentligen) över att det var ett så viktigt moment att gå på gudstjänst i kyrkan innan riksdagen öppnade och regeringen presenterades. Vad var det, liksom? Om vi nu inte längre ska hålla skolavslutningar i kyrkan med en predikande präst längst fram varför ska vi då hålla gudstjänst i anslutning till riksdagens öppnande? Om KD och SD vill göra det innan de börjar jobba så fine, men inte som en hållpunkt på schemat, tack.

Vi har väl inte återinfört statskyrkan, hoppas jag? Vi är väl fortfarande ett sekulariserat samhälle? Eller har jag vaknat upp i fel land?

Spektakel-trött

Man borde väl skriva något om spektaklet, tidigare känt som Sveriges riksdag. Jag läste och såg bilder i nättidningar igår och undrade om det var dålig fiktion eller verklighet.

Jag tror personligen att en del av framgångarna för SD beror på den offerstämpel som i stort sett hela den svenska mediabranschen bidrog till att skapa åt dem före valet. I var och varannan tidning kunde man läsa om pinsamma fadäser, "skandaler", människor som "inte var snälla" mot dem osv. Jag tror helt klart att bilden av SD som mobbade underdogs ökade attraktionen för vissa.

Igår tror jag dock att de drog hela offergrejen ett steg för långt när de reste sig i kyrkan eftersom den "dumma biskopen" talade om alla människors lika värde och vikten av motstånd mot främlingsfientlighet i Sverige just nu. Jag tror att bilderna på en sur Jimmy Åkesson i hatt och knätofsar kanske innebar att de gick från mobbade underdogs till självömkade seriefigurer. Kanske.

Men, för att inte späda på den töntiga offerstämpel som de ev har kvar trots allt skulle jag önska att våra folkvalda slutade att spela dem i händerna. Ge dem sina utskottsplatser och bemöt dem politiskt där, låt dem få rösta som de vill och greja inte med era egna röster för att undvika att de får (den så tröttsamt överanvända termen) "vågmästarrollen". Låt dem rösta for crying out loud, det betyder inte att ni behöver ge er in i förhandlingar med dem.

Riksdagen har just öppnat och jag är redan less som få. Kan vi sluta upp med spektaklen nu och börja leverera lite politiskt utvecklingsarbete, tack? Klart att vi alla ska motarbeta den politik som SD står för, men att (via den just nu entusiastiska mediabranchen) leverera spektakel efter spektakel kommer knappast öka förtroendet för någon.

Clueless

Imorgon ska jag på en första handledning inför uppsatsskrivandet. Någon som vet vad jag ska skriva om? Inte det?

Inte jag heller. Kan man verkligen gå dit då?