Vuxentest

Här har man gått runt och haft 30-årsångest, helt i onödan visar det sig. I själva verket är jag ett helt decennium fel! Enligt ett vuxentest borde min ålder vara 39,2!!!!!

Mattias gjorde också testet och visade sig vara 32,9 år, vilket passade surt bra då han fyller 33 om en knapp månad... Och inte svarade vi särskilt olika på testet heller... Morr...
Tur att jag inte lägger så stor vikt vid ett fånigt nättest... =)

Definitionen av att vara man: gå runt med spräckt skalle

Man hoppas ju att det här är en av de överdrifter som kvällspressen brukar vara duktiga på. "Visa att du är man". My God.

Bilder från Dala-mötet

Jag tänkte att jag skulle passa på att lägga upp lite bilder från helgen direkt så att det blir gjort. Kongressbilderna har som bekant dröjt och känns nu inaktuella att publicera. Snabbt och oredigerat; min helg i bilder:

Här var vi då:

I det här huset hade vi möte, lagade mat, umgicks och vissa av oss, däribland jag, sov också här:

Andra sov i det här fina huset, bredvid bäcken/ån eller vad det var:

Här behövde dock ingen bo (men visst var det lite charm över det?):

Klassisk mötesbild:

Helena under kökstjänst:

Veronica, Lourdes och Aase under en paus på verandan:

Och så lite miljöbilder:

Känns Dalarna, inte sant?

En liten bit bort fanns ett Buddistiskt tempel. Själva templet var inte så bildskönt; ett vanligt tegelhus, men miljön runt omkring var vacker, och skylten sådär lite makabert ful:

Lite mer miljö. Kunde konstatera att våren kommit lite längre än vad den gjort här hemma:

Tja, det var väl det. Fint va? Tänk om man alltid kunde ha möten i sådana miljöer. Skulle tro att det har sin påverkan. Direkt jag klev ur bilen så kände jag på luften att det var ett rogivande ställe att mötas på. Inte så dumt. Nåväl.

Sköna maj...

Styrelsemöte i helgen som var alltså. I Dalarna. Mycket trevligt. Ska erkänna att jag var lite halvt sugen bara när jag for. Mest pga att jag inte kände mig förberedd eller hade hunnit göra allt jag hade tänkt mig, men det släppte efter ett tag. Det är ett väldigt trivsamt gäng; bra variation mellan allvar och lättsamhet.

Förutom att magen kajkade ihop totalt första dagen så förflöt allt som det skulle. Lite småstressigt på vissa punkter som vanligt, men vi kom igenom det vi skulle och lyckades nog lägga på samtliga lite extra arbete och ansvar =) Snart sommar och även om det inte är valrörelse som planeras så börjar arrangemangen som vi och andra vill att Fi ska delta i läggas på hög. Det ska bli kul och jag hoppas att jag kommer ha möjlighet att delta i en hel del. Samtidigt måste vi komma någonstans med husrenoveringen (hur länge kan man bo i ett byggprojekt utan att få krupp?) och så börjar arbetet med att gräva fiber till resten av byn i augusti. Så semester...nja, not so much.

Apropå magen så måste jag nog börja bli lite snäll med mig själv snart. Jag äter dåligt, stressar upp mig, fuskar med äggallergin och latosintoleransen (brukar inte ens säga att jag är det när jag är iväg, det blir så krångligt då..) och är allmänt osnäll mot magen. Inte undra på att den utlyser blockad med jämna mellanrum.

Här hemma har det varit begravning under helgen. Den lukt jag reagerat på vid mitt morgon-te-drickar-ställe på altantrappen visade sig komma ifrån en liten ihopkurad död rävunge. Den hade troligen gått under altanen och lagt sig där och frusit ihjäl eller något annat i vintras. Sorgligt. Mattias begravde den i en glänta en bit bort i skogen.

Annars är väl allt som vanligt. Smilla surar för att jag varit borta, världen fylls på av stränga högerpolitiker och det regnar och är småkyligt ute. Ja, ungefär som vanligt då.

Fly me to the moon?

Jag har flygit alldeles själv!! Och jag är barnsligt stolt över mig själv, måste jag säga. På något sätt lyckades jag låtsas att jag inte alls var nervös eller att jag ens skulle göra något särskilt så det gick vägen utan större problem. Anade oråd när jag kom till Arlanda mer än två timmar före avgång; ju mer tid jag har att oroa mig på, desto mer oroar jag mig. Men jag checkade in och tog mig genom säkerhetskontrollen (där en trött kille suckade högt när jag inte förstod att han ville att jag skulle ta av mig jackan exakt den millisekund som han sa det). Förvånades över det lilla miniatyr-city som fanns innanför (med både pub, kiosk och Pizza Hut), köpte ett par salta katten och satte mig vid gaten med min bok. Planet var sent på plats, vilket var bra eftersom vi då kunde starta i stort sett direkt då alla kommit på plats. Planet var alldeles fullt och bredvid mig satt en kille med rakad skalle och snällt leende. Inte kunde man flippa ur då? Okej, jag använde några knep, men de är så fåniga att jag inte ens kan skriva ned dem...de får bli min lilla hemlighet. Egentligen vet jag inte riktigt hur jag fixade det så bra. Kanske är jag tuffare ensam än jag tror.

Upp kom jag iaf, och ned på rätt ställe och bara lite skakigt däremellan. Och visst var jag inte totalt lugn. Hela jag skakade när Mattias mötte mig vid bagageutlämningen. Men jag gjorde det.

I bilen sa Mattias: "Jaha, nu har du gjort det med då. Vad ska du göra nu?"
Ja, vad ska jag göra nu?

Syskonkärlek

En av få styrkor i min skumma splittrade familj är den sammanhållning som vi syskon oftast har. Framför allt mellan oss fyra yngsta helsyskon som spenderat mest tid hemmaboende samtidigt. Jag blev påmind om detta igår när jag pratade med en av mina bröder, då jag blev så stolt att jag nästan blev rörd (tant).
Min yngsta bror, 23 år, har kört långtradare i flera år nu och verkar vara tryggheten själv. Min äldre lillebror, 26 år, har alldeles precis gjort som litenbror; tagit lastbilskort och fått jobb som chaufför. Inatt skulle han så göra sin första riktiga långkörning med lastbil med långsläp. Han ringde då sin yngre bror och berättade att han nog var lite nervös inför det. Då erbjöd sig direkt litenbror att följa med på körningen till Danmark som stöd och sällskap. Trots att han jobbat en massa själv och hade sett fram emot en ledig natt. Det är nog allt syskonkärlek det.

Saknar mina syskon en massa och hoppas att jag snart får träffa dem. Antagligen kommer minsta brodern hit på sin MC från Jönköping till midsommar. Och lillasyster ska ev komma förbi om ett par veckor. Någon gång ska jag försöka ordna så att vi alla sex träffas samtidigt med familjer och allt vad det är. Det skulle vara kul. Det har vi nog inte gjort sedan dopet av lillasyster och det är väl gott och väl 14 år sedan nu. Det är väl en av nackdelarna med att vara så många och inte ha en naturlig plats som ett barndomshem eller så att ses i.

Livet är livsfarligt, du kan dö

Det är mycket stora ord i pressen nuförtiden. Som att man försöker chocka sina läsare till att köpa lösnummer. Mina personliga favoriter är kanske de vanligaste; "nakenchock" och "sexterror". Mest gillar jag dem för att jag inte förstår vad de innebär.
Nu känns det dock lite som att de håller på att gå tillbaka till en tidigare retorik; ordet "livsfarlig" blir allt vanligare igen. Och allt är verkligen livsfarligt. Följande är ett axplock ur rubriker på expressen och aftonbladets nätupplagor:

Populära klätterklippor livsfarlig lekplats
Mobilladdaren visade sig vara livsfarlig
Livsfarlig kobra rymde
Dansk polis använde livsfarlig tårgas
Livsfarlig buss
Kylskåpsmagneten kan vara livsfarlig
Rikslarm efter livsfarlig medicin
Tillverkade livsfarlig potatiskanon
Parken som är livsfarlig
En Persson med livsfarlig kemi
Landningen är livsfarlig
Livsfarlig lek bak på bussen
Kunderna luras - får livsfarliga batterier
Sömnbristen kan vara livsfarlig
Värmen är livsfarlig
Korven är livsfarlig
Livsfarlig kyla i helgen
Livsfarlig invasion i Skåne
Livsfarligt kaos på Södra Torget
Atkinsmetod kan vara livsfarlig
Livsfarlig kopparstöld i Kristianstad
Maten har blivit livsfarlig
Livsfarlig drog inne bland unga
Livsfarlig vodka säljs i ryska affärer
En livsfarlig fjant
Sibas gratis- cykel är livsfarlig
Choklad kan vara livsfarlig
Barnvagnen är livsfarlig i trapphuset
Astmamedicin livsfarlig
Din hosta kan vara livsfarlig

Okej, vissa saker är ju verkligen livsfarliga, det skriver jag under på. Men varför är allt livsfarligt numera? Det är farligt att hosta, men också farligt att ta astmamedicin, att vodka eller droger är livsfarliga känns inte som en nyhet, inte att kobror är det heller. Roligast/dråpligast är kanske att Doggelitos "Cykel på köpet"-cykel tycks vara livsfarlig. Då blev det genast lite mer gansta' över honom igen kanske...

Jaha, det var iaf dagens spaning.