Ibland kan personalen!

Annars har den här regniga söndagen inte innehållt så värst mycket intressant. Jag låg kvar länge i sängen och såg Prince of Persia med M och när jag väl klev upp satte jag mig i köket och såg ytterligare en film (nu med den där bleka saken med de vackra käkbenen igen). Får väl se om det kommer ett par omdömen imorgon kanske.

Och så försökte jag lära Mina-katten att gå genom kattluckan med viss framgång. Hon använder den om man ställer upp den men inte annars. Då går hon bara runt oroligt och gnyr halvhysteriskt. Idag fick jag henne att knuffa upp den delvis själv iaf, en liten seger. Å andra sidan lär hon inte vilja vara ute när personalen inte är hemma, den lilla räddharen, så det kanske inte spelar så stor roll. Man kan tycka att hon borde sturskat på sig lite nu efter 9 trygga år med nästan samma personal, men det verkar som att det första halvåret som hemlös/illa behandlad satt väldigt djupa spår i henne. Om hon skulle få välja hade hon velat sitta fast i mitt knä, tror jag.

Men men. För de andra två är kattluckan en stor succé. Det kunde inte bli bättre. När det regnar kan man dessutom ligga inne och kika ut genom den genomskinliga luckan och få både lukt och bild utan att bli det minsta blöt om tassarna. Perfekt. De tycks fortfarande imponerade av personalens påhittighet.

Att vara ordinarie kattlucka

Och jag har två dagar av exklusivt kattgos framför mig. De tycks ha lärt sig kattluckan nu, men jag tror att det bara är de två äldre som använder den. Smilla var som jag skrev lite skeptisk och jag kan se det fortfarande hos henne. Hon använder den och tycks se friheten i det, men så snart jag är hemma sätter hon sig framför luckan och liksom förväntar sig att jag ska öppna den/dörren åt henne. Som att jag måste vara portvakt när jag är hemma åtminstone.

Men just nu halvligger vi i sängen alla fyra och lyssnar efter obekanta ljud utanför. Jag med, det blåser ganska bra och låter en massa okänt ute. Jag har kanske varit i stan för mycket för att helt kunna slappna av till landsbygdsljuden. Men det brukar komma rätt fort, det blir en lång natt annars.

Nymodigheter!

Idag har vi äntligen monterat in den där kattluckan som skulle bli "Frihet 1.0" för kattkollektivet. Själva monterandet gick bra men sen var det ju det där med att pedagogiskt lära dem att faktiskt använda den. Själva luckan har vi spälkat upp så att det är fritt och öppet rakt in, tanken är att de ska vänja sig vid det först.

Förvånande nog var räddkatten Mina den första att ta en tur fram och tillbaka genom luckan. Rosa Luxemburg var lite skeptisk, men med en försiktigt påhejande personal på varje sida om den stängda dörren med det nya hålet så gick det bra. Mest tveksam var helt oväntat den annars så koola och vetgiriga Smilla. Hon tittade på luckan skeptiskt, gick efter en stund igenom åt ena hållet men satte sig sen och stirrade (som hon brukar när hon vill ut) upp på handtaget och väntade på att bli utsläppt.

Antagligen är det inte uppassning nog att det nu finns en specialdörr för fröken Smilla, hur mycket frihet det än må vara i konceptet. Det är ingen som anstränger sig sådär extra för att hon ska kunna komma och gå och är det fri gång finns ju ingen anledning att kissa utanför lådan i protest mot de tidigare så stränga dörrtiderna.

Nu ska vi bara se hur det går när det är upp till fröknarna själva att putta på själva luckan. Jag bara väntar på att kattförbundet ska ta ut dem i strejk...