Who's old?

Grammisgalan. Kan vara en bra måttstock på hur gammal man egentligen är. Jag är gammal. Jag har f-n missat "The Knife" totalt. Kände mest att hela galan bestod av en massa halvfulla småpojkar i smala byxor och kostymväst som liksom studsade fram... God, I'm old.
"När det begav sig" med mängder av festivaler, konserter, plankande på backstage på allehanda ställen etc, då spelade jag tom in Grammisgalan på vhs. Idag kändes det mest som att det var en salig blandning av prispresentatörer som tog sitt uppdrag på alltför stort allvar, alt som inte brydde sig alls, fåniga tacktal och ointresserade "kändisar" i publiken. Och nej, jag tror inte egentligen att det var bättre förr. Det var nog jag som var bättre förr. I vart fall på att hålla koll på den svenska (och brittiska) musikscenen...

Det ringer en massa hos mig. Känns som att det är oavbrutet, men det är det ju inte. Men det känns kanske så när man inte har ork att svara. Försöker anamma Gustens inställning att varje ringning är ett erbjudande om ett samtal, som man kan välja att acceptera eller inte. Men det funkar sådär. Får ändå lite dåligt samvete för att jag agerar så ointresserad.

Fick ett nejtack via brev från ett jobb långt härifrån som jag glömt att jag sökt. Fick även nejtack på jobbet jag var på intervju för i förra veckan. Jobbet jag inte visste om jag egentligen ville ha. Som inte var så mycket bättre än det jag har. Jag suger verkligen. Jobbet jag jättegärna vill ha hade så många sökande att det tom stod i tidningen. Gott. Then I'll get it.

I helgen gifter sig en gammal kompis till mig. På Oslo flygplats. Hade gärna varit där egentligen, men tackade nej när inbjudan kom i december. Har inte direkt råd att åka oavsett. Får se hur jag får råd med kongressen i mars. Borde köpa nya glasögon också, och få någon att knäcka tillbaka ryggen en bit.

Hehe, happy blog. Det här är mitt inlägg nummer 100 tror jag bestämt. Karaktäristiskt.

Jo, idag på Ica så satt det en kille i kassan som pratade precis som "folklivsfanatikern Job" (som ni inte får ha missat, i P3;s mammas nya kille, som dessvärre inte går längre, men som borde finnas att få tag på). Det livade upp min dag lite.

Imorgon lyssnar jag på nån glad musik och på nya P1.

TV-nostalgi

Sitter och slötittar på "Förkväll" på tv. Riktigt trist faktiskt. Hörde precis Carolina Gynning berätta om hur hon köpte en accessoar, kom hem och till sin fasa upptäckte hur "helvetet" växte snabbare och mer än hon förväntat sig så den blev för stor för lägenheten. Ja, det var historien om hur hon köpte (och sen sålde) hund för nåt år sedan när Paris Hilton startade hund-i-väska-trenden. Oh my God! Jag trodde nästan inte att såna människor fanns...

Uppenbarligen så bör man försöka se Förortsungar. Såg på Guldbaggegalan igår. Lite halvsegt ibland, men Sissela var stundtals ganska roande. Måste säga att Gustaf Skarsgård var lite.... foxy (säger någon under 42 så idag?), och jävligt lång. Måste se Storm snart också. Vi har haft den ett tag men aldrig riktigt kommit mig för att se den. Jag hade en major crush on Eric Ericson när "Storstad" gick för ungefär två istider sedan. Kommer ni ihåg den serien? Han spelade såklart den bortkomna, snälla killen. Kommer inte riktigt ihåg intrigen i serien längre.. Undrar om den går att hitta.

Mår illa för andra dagen i rad... Man undrar lite varför. Den gemensamma nämnaren tycks vara våfflor som jag ätit både idag och igår (billig mat). Undrar vad jag inte mår bra av i det? Det finns ingen laktos och inga ägg i dem jag gör så jag vet faktiskt inte... En del fett iofs så det kanske är så ändå att lilla magkatarren är på besök.

Annars så har jag en känsla av att vilja idag. Vet inte riktigt vad jag vill och har inte heller orkat göra något särskilt nyttigt idag. Ska på intervju imorgon för ett jobb jag inte riktigt vet om jag vill ha. Känner mig lite nervös för jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig. Har lite dåligt med intyg, har jag upptäckt. Måste ta tag i det. Trodde jag hade koll på var de fanns, men tydligen har de rörts runt i och med flytten. Har ju inte varit på några intervjuer på evigheter så det har som fallit utanför kontrollen.

Fick en sändning med nya Fi-foldrar idag. Lastbilschauffören som körde hit dem visslade på Idas sommarvisa under tiden han lastade ur dem. Kändes lite absurt i 18 minusgrader....

"I'm stuck between what I wish for and what I need"

Kyla! Det är ju fortsatt (enligt mig) underbart vinterväder med snö som knarrar mysigt men med en ganska bitande kyla. Har varit ute på promenad i 1,5 timme idag, vilket var väldigt trevligt. Med poden full av musik. Mår ganska bra av det. Får en stund att tänka, grubbla och fantisera av mig. Plus lite nyttig motion. Hade dagen till ära (det är ändå runt 16 minusgrader) kapitulerat till förmån för långkallingar och tre lager tröjor, men när jag kom in för en stund sedan hade jag ändå de rödaste lår jag sett..helt utan känsel. Så nu känns det som konstigt varmt fläckvis på benen. Skumt. Poden verkar inte heller vara skapt för norrlandskyla. Trots fulladdat batteri från början höll det bara i en timme. Så sista biten hem fick jag vandra i tystnad. Eller ja till ljuden från skogen förståss. Inte så dumt det heller.

Alla borde se det nyaste avsnittet av Scrubs! Älska! Det var ett av de bästa jag sett. Men så gillar ju jag musikaler lite också. Det kanske spelar in, för jag såg på ett forum på tv.com att det var väldigt antingen eller bland de vanliga "fansen" om man gillade avsnittet eller inte. "It all comes down to po", kan det bli bättre? Tror att just det inslaget finns på www.nbc.com för de som inte kan se avsnittet i sin helhet.

Såg slutet av "Så ska det låta" på tv häromdagen. Det är inget program jag följer, hade knappt koll på att han som jag alltid tror ska dö i direktsändning i hjärtinfarkt, hade slutat vara programledare till förmån från en av de gamla 90-talsraggarna... (snacka om klassresa, eller nåt..) Men i vilket fall så fastnade jag för att Caroline Af Ugglas var med. Visst hon kanske inte alltid varit världens bästa barn men jag gillar henne på nåt sätt. Hon känns lite befriande. Hon påminner mycket om Fanny. Bortsett från att den förstnämnda är galen då. Vet inte egentligen vad jag alls vill ha sagt med detta, kanske bara att jag ibland önskar att jag var lite mer CAU på nåt sätt.

Igår visades första delen av två om Feministiskt initiativs skapande. Jag var ganska väldigt nervös egentligen inför programmet men tycker att det var väldigt bra. Lite mer koll på Ebba-grejen fick jag även om det samtidigt skapade en massa nya frågor om vad som egentligen hände och vad hon faktiskt hade tänkt sig att Fi skulle bli för något. Tror att flera hade tänkt sig att Fi skulle bli ett nytt sött litet forum/nätverk där man kunde sitta och diskutera orättvisor, likheter och skillnade med 60-talets rörelse etc och inte direkt se några resultat. De blev nog besvikna och är antagligen inte med idag.
Jag ser fram emot nästa söndags avsnitt då valrörelsen, Tina och medlemsgruppen i Linköping kommer att vara på tapeten.

För övrigt kan jag bara tillägga att Scribus suger och att jag nu måste göra om mitt CV i typ Word eller nåt annat program eftersom det totalt gick sönder igår kväll, lägliga 8 timmar före deadline på två ansökningar...

Idag lyssnar jag på R.E.M och är lite retrokär i Michael Stipe.

Norrländsk morgonbild

Jag tog ju bilder härom morgonen när det var så vackert ute. Jag blev kanske inte jätenöjd med reslutatet, framför allt känns det som att det blev för mörka bilder. Jag borde egentligen föra över alla mina bilder till en stationär dator med bättre skärm, för det känns sällan som att bilden ser likadan ut på den här lappisen som på andra skärmar. Jag skulle också vilja bli bättre på efterbehandling så att bilderna blir så som jag tänkt mig. Jag utgår ju alltid ifrån att försöka få dem som jag vill ha dem nr jag faktiskt tar dem, men det är ju inte riktigt alltid som det fungerar. Just de här morgonbilderna skulle jag vilja gestalta precis så som jag upplevde det för stunden.

Samtidigt måste jag säga att det är trist att fotografi till så stor del faktiskt sker i datorn numera. Jag känner mig gammal och bakåtsträvande, men jag tycker faktiskt det är trist. Ofta ser man väldigt tydligt när någon gått lös på photoshop eller vad man nu använder, färgerna blir ibland nästan löjligt starka, ni vet himlar som ser ut som vattnet i söderhavet etc. Men jag får väl lära mig jag med, det är väl bara så. Måste helt enkelt sätta upp min stationära igen och börja jobba.



Ja, här kommer en av bilderna i vart fall. Precis då himlen som tidigare varit helt rosa fick besök av solen bakom träden på skäret här utanför. Jättesynd att det är så mycket luftledningar som stör bilden. Och att den är för mörk. På min skärm iaf.

Idag har jag ringt på ett jobb jag väldigt gärna skulle vilja ha. Ännu mer nu efter att ha pratat med hon som har den idag. Dessvärre är det bara ett gravvik för henne ett drygt halvår, men ändå. Det verkade ha varit ganska många som ringt och varit intresserade så jag får väl inte det här jobbet heller. Börjar verkligen tro att enda chansen för att få ett kvalificerat jobb är om jag är ensam om att söka det... Självförtroendet vad gäller mitt arbetsliv är inte på topp, känns alltid som att jag är underlägsen alla andra. Även om jag skulle komma på intervju för ett jobb så skulle de snart inse att jag inte har någon examen, att jag inte gjort färdigt min c-uppsats och att jag läst en massa som jag inte slutfört av olika anledningar. Ingen bra utbildningsbakgrund egentligen alltså.
Jag borde verkligen ta den här känslan som motivation att skriva min uppsats. Och jag lovar, jag har försökt att påbörja det genom att skriva ner preliminärt syfte, men det slutar varje gång i en prestationsångest. Känns som att jag inte kan skriva så längre. Som att jag skulle bli totalsågad om jag försökte. Men jag borde verkligen. Kanske skulle det kännas bättre då. En examen kanske skulle lyfta mig lite.

Länkarna funkar nu

Av någon anledning fick jag inte länkarna att fungera tidigare idag. Verkar funka bättre om man skriver in koden själv än om man använder länkknappen... Men nu ska det funka iaf!

Underbara moderatland

Okej, först inget bloggande alls, sen en massa. Måste bara länka till en underbar sekvens från parlamentet, hur ofta känner man inte såhär?

Guy love

Djupt bloggande igår, ska inte ske idag, lovar. Undrar om jag kanske ska sluta se serier med stark känsla av realism (och en massa tragik) som Love my way som uppenbarligen sätter mig i konstiga sinnesstämningar, och istället fokusera mitt tv-seriekonsumerande på Arrested Development och Scrubs. På tal om Scrubs är det inatt dags för ett nytt avsnitt i USA, ett musikalavsnitt. Hittade en liten preview på Zachs sida; hilarious! Ja, jag är en scrubs-junkie, jag vet, men det här kan tydligen vara sista säsongen som görs, så jag tänker fortsätta vara det så länge jag kan...

Idag lyssnar jag på Fountains of Wayne för att bli på happy-humör.

F for Future

Ah, ledig. Äntligen. Nu har jag en veckas ledighet, vilket ska bli väldigt skönt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, finns många saker som jag borde ta tag i, många saker som blev liggande förut som borde ha tagits tag i sen länge. Kanske får göra en to-do-lista.

Har precis sett det sista avsnittet av den brittiska dokumentärserien "The convent" (eller Klosterliv, på svenska). Egentligen var väl inte dokumentären i sig så lysande kanske, men den har som ändå dröjt sig kvar i mitt undermedvetna verkar det som. Kanske är det vad jag borde göra - fly undan i 40 dagar i ett kloster. För lugn och stillhet och möjlighet att tänka och meditera som aldrig förr. Inte för att jag bekänner mig till den kristna tron på något sätt, men jag tror egentligen inte att det är själva kärnan. Hm, ja en ofärdig tanke som ingen annan kanske hänger med på än.

Har bakat olivbröd ikväll också. Känner mig lite nöjd med mig själv, som att jag är lite till nytta trots allt, när jag gjort sånt. Vet inte varför. Och så luktar huset gott också.

Satt inatt och funderade lite över vad alla mina gamla kompisar från grundskole/gymnasietiden gör idag. Har ganska bra koll fortfarande, mest tack vare Mia som har überkollen. Hon informerade mig förra veckan om två bebis-tillskott i vänskapskretsen. För varje ny bebis får jag lite mer av någon slags ångest som tycks husera i själen sedan ett tag. För det är ungefär det; bebisar, fullständiga utbildningar alt hyfsade jobb, lyckliga (?) förhållanden och ofta även äktenskap numera som gäller.
Jag var på klassåterträff med nian (eller alla fyra niorna som gick samtidigt) för typ 3 år sen. Då kändes det okej på nåt vis, kanske tom att jag kände mig lite stolt över mina egna val, jag undrar vad som förändrats nu? Vad är det egentligen som förväntas av en när man närmar sig 30? Och vem är det som förväntar sig det? Vad händer om man inte uppfyller förväntningarna och vilka alternativ finns egentligen till dem? Hur vet man på vilket sätt man vill leva sitt liv?
Det verkar i många fall (iaf utifrån) som att de flesta inte tar några egentliga beslut om sånt, utan att det bara händer. Som att det vore en omedvetet självklar utstakad väg man bara följer utan att fundera. Eller kanske som en väldigt välplanerad väg som inte känns särskild konfliktfylld, inte förrän man stöter på bekymmer som står i vägen för planen.
I Mias vänskapskrets tycks det vara självklart att man hittar sin soulmate, gifter sig efter något år, får sitt första barn 9 månader senare, skaffar sitt drömhus och jäser barn nummer två. Under tiden som man har sitt trygga jobb som man studerat 3,5 år på högskolan för att få. Alt jobbar man inom service utan utbildning, (det är egentligen bara viktigt när man hamnar i situationer då man ska jämföras). Utöver det förgyller man sitt liv med trendiga tandborstar och matchande handdukar (vad vet jag??) och ikea-katalog-liknande hem. I andra vänskapskretsar ser det helt annorlunda ut. Och jag säger inte, verkligen inte, att någotdera är något att förakta. Det är bara så det ser ut. Frågan är vad man egentligen väljer aktivt, och vad man påläggs välja utan att tänka på det? Och vad är det till slut som man kommer att bli "lycklig" av? Vad är det som är tänkt för mig?
Samtidigt som det känns som gigantiska funderingar, känns det ganska värdsligt, gör det inte? Men det tar nog upp en del av mitt hjärnutrymme just nu. Alla dessa bb-annonser och befodringar känns som...ja jag vet inte. Lite plågsamma. Jag gläds såklart åt allas lycka och framgångar, men kanske jag önskar att jag samtidigt kunde lyckas med att leva mitt eget liv i nuet, istället för att ständigt fundera över vad som är tänkt och vad jag borde, vad som troligtvis kommer att hända, vem jag ska lyssna på, vad jag ska göra, hur andra ser på mig etc etc.

För att avsluta detta djupa kanske hysteriskt ointressanta blogginlägg ska jag lista några av de yrken/sysselsättningar jag tror att jag skulle gilla, oavsett om jag skulle vara bra på det eller inte.

1. Radiopratare (Hur kul vore det inte att fritt (nja) få filosofera och tycka saker på det sättet?)
2. Författarinna (Jag tror att nästan alla har intressanta historier inom sig, men att vissa även besitter förmågan att förmedla dem, det skulle jag med vilja ha.)
3. Läkare (Den ursprungliga yrkesdrömmen, som jag dock aldrig ens varit i närheten av att kunna förverkliga.)
4. Datahacker (Då skulle jag kanske tom kunna få jobb idag, om jag varit smart och valt den utbildningslinjen. Men förutom det; hur koola är inte computer-geek-girlsen?)
5. Fotograf (Enbart för att jag älskar att se olika livsuttryck genom ett dokumentärfoto)
   
6. Hantverkare av något slag (Så långt ifrån politiker-linjen som möjligt nästan, och det vore kanske inte så dumt egentligen. Man skulle kunna skapa sitt eget hem på ett helt annat sätt än ovan beskrivet, jag kanske tom skulle kunna ha mitt eget hus med ett torn..)

Äntligen vinter

Idag är jag vid ganska gott mod. Vaknade vid fem efter drygt tre timmars sömn av att Mattias höll på med något i köket. Han kunde inte sova utan satt och höll på ed något på datorn. Så jag gick upp av nån anledning så kände jag mig ganska pigg. Hann tom med att klippa honom innan han for till jobbet med grannen vid åtta. Skum morgon. Jag är inte direkt känd för att vara morgonpigg annars.

Har suttit vid min lap-dator i köket och lyssnat på musik och försökt få ordning på alla osorterade mejl. Vid nio-tiden blev hela himlen rosa utanför fönstret, precis innan solen kom upp bakom skäret. Hysteriskt vackert mot den vita snön som äntligen kommit. Satt och bara typ tittade i evighet innan jag fann mig nog att plocka fram kameran och gå ut. Har inte fotat sådär med känsla på evigheter, så det kändes ganska...befriande kanske. Jag vet inte hur det blev riktigt, har nog tappat lite av tekniken jag lärde mig på kurserna som känns så avlägsna nu. Ska nog ta en promenad med canon-vännen om ett tag och se om jag kan få mer av den där sköna känslan igen. Det ser ut att kunna bli en vacker dag i vart fall.

Var på styrelsemöte i byns byaråd igår. Sitter som suppleant där, men har väl inte kunnat vara med så mycket som jag önskat. Det är en ganska liten by, kanske 100 invånare eller så, men det tycks hända en hel del. Trots att vi är så få här verkar jag inte ha koll på vem någon är. Jag känner mina närmaste grannar hyfsat, men sen är det kaos i min hjärna vad gäller namn och ansikten. Så att den och den fått barn, att de flyttat och att den fått amputera nåt, säger mig just inte så mycket, så jag såg nog lite smått förvirrad ut igår. Ja, det är ju inte just sånt som diskuteras på själva mötet såklart, men det kommer ju upp som i förbifarten. Det är en väldigt trivsam by, man skulle ha engagerat sig lite mer. Men det är som det är.

Sitter med några jobbansökningar jag lovat mig själv att skriva under helgen. Av tre möjliga har jag nästan skrivit klart en...och den ska vara inne idag. När det gäller att promota mig själv på ett bra sätt då sviker verkligen förmågan. Man kan tycka att dryga 60 timmar natt förra veckan och en ganska ond rygg borde skynda på det hela, men tydligen inte...

Nä, jag får sätta fart så jag hinner åka och handla, lämna sopsoteringsgrejs och njuta av det vackra snölandskapet innan jag måste sova och ladda för en jobbnatt igen. Bilder kanske kommer senare om de blev hyfsade.

Och jo, dagens låt är "In the sun" med Joseph Arthur. Så ni vet.