lördag, augusti 27, 2016

Jag har en plan...

Lil'sis och jag har gjort upp en höstplan. En träningsplan! Tanken är att testa Umeås nya badhus som träningsarena och då befinna sig under vattenytan när det utförs. Motionssim i första hand men det erbjuds också en del intressanta vattenträningar har vi sett. Som vattenyoga eller vad sägs om vattenspinning? Låt mig säga att det låter lika spännande som läskigt.

Jag har inhandlat en ny baddräkt så jag får väl säga att jag är ganska redo. Inte minst efter upptäckten att sommaren inneburit ett litet plus på vågen, jag som hoppades på det motsatta då jag tyckte att jag varit i farten så mycket, grejat i trädgården och rört mig en massa. I blame Magnum double chocolate, för åtminstone en del av plusset...

Jag hoppas att motionssim ska ge mer resultat än vad jag tyckte det gjorde sist jag höll på (då vi bodde granne med gamla badet i stan), och att ryggen och nacken ska må bra av det också. Bortsett den plågsamma omkädningsrumsdelen så ska det bli kul, inte minst att göra något återkommande med Lil'sis. Vi har redan förbokat ett antal tider som jag lagt in i jobbkalendern som dagar då jag ska smita lite lite tidigare och jag ska göra mitt bästa för att inte behöva skjuta på dem.

fredag, augusti 26, 2016

Tjänstefolket levererar

Av någon anledning surnade en svans i familjen till (jag tror jag vet vem men ord står tydligen mot ord då inga talföra vittnen gett sig till känna) och lämnade en blöt pöl på fröken Smillas väldigt uppskattade klösbräda. Den fick därefter gå i soporna och sen har jag letat efter en likadan, vilket inte visade sig vara så enkelt ändå. Jag var ganska säker på att den var billig och hade ett minne av att den kom från biltema men där fanns den inte att finna. Inte heller på någon av de andra tre "billiga" prylställena jag besökte idag efter jobbet i den värsta fredags-och-löning-eftermiddag man kan tänka sig. "Far till Djurmagazinet då, de har väl?", messade M mig och mycket riktigt fanns det ett par liknande där. Jag köpte den lite större, dock för inte ens å liten peng som hoppats, med liten påse kattmynta inkluderad och hoppades på det bästa. Jag tror att resultatet får ses som godkänt.


Även Rosa var framme och ville lukta (hon är dock ganska obrydd om just kattmynta av nån anledning, det funkar inte alls på henne) men blev väl inte alldeles kärvänligt bemött. Jag hoppas nu att den inte ska användas som straffplats för något framöver, riktigt så kul var det inte att skaffa en ny... Även om jag förstår att det kan vara lockande att demonstrera mot den kommande kylan ute, att det är tråkigt, att det är för varmt, att go'maten inte kommer fram tillräckligt snabbt, att jag inte är tankeläsare, att det är tisdag eller något av alla de andra fullt rimliga anledningarna till att kissa på något. Ni vet, självklara saker.

Helg!

Hösten gjorde som lite uppehåll den här veckan. Jag märkte mest utav det då jag lämnade kontoret för att handla lunch på coop om dagarna (jag har varit lite slö på att laga egentlig middag den här veckan och därmed haft skralt med lunchlådor; förbättringsområde definitivt) och slogs av värme och solljus i ansiktet utanför dörren. Jag har också äntligen kunnat klippa gräset, vilket gick tungt efter alldeles för lång väntetid. Stackars klipparen var inte nöjd då jag med ansträngning puttade den framför mig på de mest vildvuxna delarna. Ett bra träningspass om inte annat.

Helgen är välkomnad trots att jag inte har några superspännande planer. Jag har känt mig väldigt trött om mornarna hela veckan så jag är ganska nöjd om jag får det lite lugnt och vilsamt. Vi får väl se hur vädret blir om jag hinner få klart mitt trädgårdsprojekt som strandat av tidsbrist.

onsdag, augusti 24, 2016

The Night Manager

En mitt-i-veckan-trött Sara ska väl lyckas få ur sig ett tv-serietips i skriven form åtminstone. Just nu visar TV4 The Night Manager (2016), en brittisk spionserie baserad på John le Carrés roman, regisserad av fantastiska Susanne Bier.


Jag såg serien i sin helhet alldeles nyligen och som jag minns det tog det nåt avsnitt innan jag riktigt kände mig fast men därefter så steg bara spänningen och jag hade knappt någon nagel kvar när seriens sista scen visades på skärmen. I huvudrollen, som en brittisk ex-soldat som via sitt arbete som nattportier på ett hotell i Kairo hamnar i ett läge där vill hämnas en för honom kvinnas brutala död och sätta åt en illegal vapenhandlare ser vi Tom Hiddleston. Han gör rollen med den äran och trots sitt som alltid ganska uttryckslösa ansikte förmedlar han hög nivå av spänning och gör en spännande typ av 'rättskaffens' person som med livet som insats ger sig in i det hela. Som vapenhandlaren Roper ser vi Hugh Laurie, som åtminstone jag inte sett i så väldigt mycket utöver sina roller som Blackadder och House M.D (av vilka jag sett mer av den förstnämnda). Elizabeth Debicki gör rollen som hans hustru Jeb och nämnas bör dessutom Olivia Coleman som den höga underrättelseagenten Angela Burr. Hennes roll påminner förvisso lite om den hon gör i Broadchurch men det är helt okej för hon gör det väldigt bra. Ska jag ge ett betyg så blir det kanske en svag 4/5.

Serien har visats den här veckan på TV4 och finns på deras playtjänst ett tag till, gissar jag. Inte missa!

lördag, augusti 20, 2016

Sara och bönstjälken?

I våras köpte jag några små plantor på blomaffären i kruka som jag hoppades skulle överleva och ge lite frukt. Det var en busktomat som i stort sett fortfarande ser ut som då jag köpte den som inte alls gett några tomater, sen var det en chiliplanta som alldeles just börjat komma med några få små chilis och till sist en Physalisplanta (sk Kapkrusbär). Den skulle bli ca 30 cm stod det på beskrivningen. Jag vet inte jag, den är inte direkt 30 cm och inte har den några tecken på nån frukt. Jag börjar fundera över om jag skulle gjort något med den? Jag får väl googla, helt enkelt.


Till höger står chiliplantan, den "lilla" kapkrusbärsplantan är i mitten och till vänster den chiliplanta jag fick av svärföräldrarna till födelsedagen som är proppad med små välsmakande chilisar.

Första veckan

Sicken första vecka det blev, nu är jag definitivt igång på jobbet igen. Ett par dagar in avled en av brukarna och då blev det förstås en väldig massa saker att pyssla med. Jag är ändå lite tacksam att det skedde först då jag var tillbaka och inte när jag hade semester och kanske inte fanns hemma tex. Det känns bra att få finnas till för medarbetare och anhöriga i det läget. Många ledsna och såklart mången oro då bortgången inte bara innebär att en person man stått nära, om än yrkesmässigt, försvinner utan även den egna arbetssituationen kastas omkull. Det skiljer sig förstås från att tex arbeta på ett boende. Så det kändes fint att jag var i tjänst och snabbt kunde finnas tillgänglig och ta tag i saker själv. Sen måste jag erkänna att då jag för 18:e gången (jag räknade till sist) lagt på luren efter att ha meddelat den tragiska nyheten för en medarbetare så kändes det allt annat än lättsamt inombords. Men det är ju en del av mitt arbete det med.

I övrigt är det mesta tillbaka till det vanliga på jobbet nu. Och det är ganska skönt det. Jag hade faktiskt lite jobbångest på söndagskvällen men det var väl lite för att jag inte riktigt kände mig färdig med semestern än. Det var ingen bra planering att komma hem bara dagen före jag skulle börja jobba igen. Några dagar att finna lugnet igen på hade suttit fint. Men det är svårt att styra allt och den sista veckan var verkligen rolig, om än intensiv.

Jag såg att jag har en del semester kvar att plocka ut, det kanske skulle vara trevligt med en veckas ledighet senare i höst. Kanske ta en tågtur någonstans. Vi får väl se. Det känns bra med möjligheten i vart fall.

måndag, augusti 15, 2016

Grace and Frankie

En del av min semester har förstås spenderats framför allehanda tv-serier och filmer. Jag tänkte försöka sammanfatta det nån dag, jag har råkat på en hel del bra nämligen.


Men idag såg jag de sista två avsnitten i andra säsongen av Grace and Frankie (2015) som finns på Netflix. Jag såg första säsongen förra året och gillade den (mot förmodan måste jag säga, jag var lite tveksam innan) och har nu alltså plöjt även den andra. Och den här säsongen håller också riktigt bra, kanske till och med bättre. Det är än mer just kvinnornas arena och jag gillar det, inte minst för att de också är de som briljerar rent skådespelarmässigt i den här serien. Den här säsongen har jag varit än mer kluven inför Sam Waterstons (som Sol) insats då han har en förmåga att spela över, men Martin Sheen (som Robert) och kanske framför allt Ethan Embry (i rollen som ena ex-parets son Coyote) gör stabila och bra roller. Men det är kvinnorna som lyfter serien, äger serien. Och då inte bara fantastiska Lily Tomlin (Frankie) utan även June Diane Raphael (som den vassa dottern Brianna som ärvt mer än nog av mamma Grace kallhamrade sätt men med en rejäl skopa kantig humor, som jag bara älskar) och förstås Jane Fonda (som Grace) gör minnesvärda insatser.

Viss spoiler-varning (om du inte sett klart säsong 1):

Den här andra säsongen är också fokus än mer på de kvinnliga karaktärerna. Förvisso drabbas Sol & Robert av en del olycka både hälsomässigt som i deras numera öppna kärleksrelation men det är ändå utvecklingen av vänskapen mellan Grace & Frankie som är fokus för andra säsongen. Det och deras respektive sätt att gå vidare efter deras kraschade äktenskap. Det är förvånansvärt mycket feminism i en annars så amerikansk serie vars huvudroller dessutom är i 70-årsåldern. Och de lyckas få till det ganska bra utan att knäppa tittarna på huvudet med förmaningar.
Om jag saknar något så är det nog barnen som fått mer undangömda roller den här säsongen. De är också rätt kul nämligen och blir ofta en rätt bra vågskål till föräldrarnas utspel. Dessutom tycker jag att manusförfattarna (Marta Kauffman och Howard J. Morris) fångar rätt bra hur barn har en tendens att bli just barn när de kommer hem, oavsett om de passerat både 20-, 30- och 40-årsåldern. Det barn som syns mest är Brianna eftersom hon försöker göra affärer med Frankie, med lite blandat resultat. 


Kanske är det en "tantserie" tänkt till en äldre skara åskådare än vad jag ännu kvalar in i, men jag skulle ändå vilja säga att det är en skön och lättsam serie för betydligt fler än så. Har du inte sett den så ge den några avsnitt och känn efter, kanske blir du överraskad precis som jag? Andra säsongen skulle jag nog ge 3,5 (möjligen ännu högre) av 5 möjliga i betyg.

söndag, augusti 14, 2016

Intensiv semestervecka

Imorgon är det återgång till arbetet som gäller och av någon märklig anledning känner jag mig inte alls redo. Kanske för att jag kom hem så sent som i eftermiddags från Sundsvall efter en dryg vecka av aktiviteter med en ovanligt stor del av familjen. 

I lördags kom som sagt lillebror med sambo och son på besök och de har hängt med ända tills igår då de vid lunchtid lämnade oss i Sundsvall för att fortsätta söderut på sin semester. Det har varit en härlig, stundtals påfrestande, men bra vecka. Lil'sis har hängt på och bodde i början av veckan hos mig här i huset och hakade även på i torsdags då hela gänget begav sig söderut till Sundsvall för att besöka M och hans 'nya' stad.

Ett tjusigt skolfartyg på besök i Ratan som vi passade på att titta på
Vi har varit runt och turistat lite här och var och det har varit spännande och kul. Inte minst har det förstås varit roligt att få hänga med världens koolaste brorson, Lexiam, som nu är 1,5 år. Han är en busig, envis, rolig och supersöt liten kille som förstås varit mycket i centrum under veckan. Det har varit jättekul, men som sagt också lite påfrestande; jag är inte alls van att vare sig ha så många omkring mig hela tiden (vars alla åsikter ska jämkas och tillmötesgås och hållas glada och nöjda, något jag tar på mig alldeles för mycket ansvar för men det är väl så jag är, det hjälper dock inte alltid) så jag har varit helt slut på kvällarna. Slut men glad, förstås.

Två småsyskon i en äventyrslekpark.
Kul även för vuxna barn, skulle det visa sig...
En 132 meter lång hinderbana som vi kämpade
 oss runt några varv på, väldigt kul men sjukt jobbigt.

Känslan efter veckan är förstås att jag önskar av hela mitt hjärta att de fanns närmare geografiskt så att jag skulle kunna träffa dem oftare. Då hade det blivit mindre forcerat och enklare, inte lika intensivt. Men nu är det som det är, de bor en bit utanför Göteborg så då blir det inte så ofta. Jag hoppas kunna fara ner och hälsa på dem om ett tag så att det inte behöver gå så länge mellan träffarna. Det vore roligt. Det är en fantastiskt fin liten familj och jag hade väldig separationsångest när de for igår.

Besök i "Vitterhuset", en grotta utanför Åsele där det
 sägs att vittrorna håller ställningarna.
Fina Lil'sis den regniga dagen i Vitterhuset
Jag var alltså ute i skogen. Where the snakes lives....
Idag bilade så jag och Lil'sis tillbaka hem igen och redan imorgon är det dags för jobb igen. Tre veckor har gått väldigt fort och jag hade varit glad om jag bara fått ett par dagar till av ledighet. Varför tänker jag alltid i efterhand att jag borde mjukstarta med en halv vecka istället? Vi får se om jag har utrymme att ta en flexdag mot slutet av veckan.

Utsikt från fikaplatsen bredvid Höga kusten-bron
 en mulen och bitvis regnig torsdag då vi for söderut. 
Glasspaus med syrran och den gladaste hunden som finns; Solo!
(Jag passar på att lägga upp lite bilder i vart fall från veckan, senare kanske jag kan berätta mer om våra små äventyr. Då föräldrarna inte vill ha bilder av Lexiam på internet så kan jag dessvärre inte faster-skryta med några av de fina bilder jag lyckats knäppa med den skrala kameran på mobilen, men ni får hålla till godo med bilder på en del av de andra galningarna i gänget. Samtliga bilder blir lite större om du klickar på dem.)

måndag, augusti 08, 2016

Födelsedag

Jag har ju faktiskt fyllt år mitt under semestern. Inte så där väldigt mycket fuzz blev det i år men så var det väl inte heller någon särskild födelsedag. Mest av allt en påminnelse om att det där stora läskiga talet närmar sig ganska fort. 

Kanske är det just dessa mellanår man ska passa på att fira ordentligt egentligen, så att det liksom inte känns sådär läskigt. Eller ja, jag vet inte.

Firade lite gjorde jag i vart fall. På själva dagen blev jag och bästmannen utbjudna på middag på indiska Gandhi i stan av svärföräldrarna. Det var mycket gott och väldigt trevligt. En fin chiliplanta fick jag också som har många små och snart röda frukter som jag ska prova inom kort. I söndags hade jag lite fika för ett par kompisar samt för familjen inklusive ett par syskon (!) och deras respektive. Min lillebror med sambo och 1,5-åriga son kom nämligen på besök i lördags, en present bara det! De kommer att stanna större delen av veckan som det ser ut och det är väldigt roligt.

Några av "verken" jag bjöd på
Jag har bakat en hel del inför födelsedag och syskonfrämmande. Kanske inte riktigt 7 sorters kakor men väl 5 blev det nog i slutändan, plus tårta. Tårtan blev ganska lyckad även om det är lite svårt att tycka att något jag bakar blir särskilt fantastiskt efter att ha sett lite för mycket på The Great British Bake Off... Inget ser ju ut som det de gör. Men det smakade i vart fall riktigt bra, det vill jag nog påstå.

Ett år kvar till nästa gång med andra ord. Ett år närmare...

tisdag, augusti 02, 2016

Åskdag

Idag har det banne mig åskat nästan hela dagen. Det började sent igår kväll när jag låg vaken och inte riktigt kunde somna. Det dundrade återkommande och jag gjorde mitt bästa för att inte bli nervös. Jag ska inte säga att jag är jätterädd för åska (längre, som barn var det snudd på traumatiskt) men jag tycker inte om det. Speciellt inte att vara ensam hemma när det åskar, jag har gärna någon som kan distrahera mig lite.

Så tog jag hem en app där man kan se blixtnedslag och det lugnade lite då jag kunde se att det mest åskade över havet. Men jag fortsatte vakna till och från av att det dundrade ute och kattorna låg båda nära mig i sängen hela natten.

Många blixtnedslag de senaste 24 timmarna....
Sen har det fortsatt åska till och från hela dagen. Senaste omgången var vid 19-tiden ikväll och sen har det faktiskt varit tyst. Enligt appen har det närmaste nedslaget varit några kilometer bort, annars har det antingen tagit vägen över inlandet eller en bit ut över havet. Som vanligt, av någon anledning. Det åskar sällan rakt över här.

Och det som egentligen är det enda med åska som skrämmer på riktigt hände någon annan idag. Några mil söder om Umeå brann ett hus ner till grunden efter ett blixtnedslag. Familjen var inte hemma som tur var men blev hemlös. Så väldigt eländigt. Och jätteläskigt. Husbrand är en av de saker som skrämmer mig allra mest. Det är så otroligt förintande, verkligen inget blir kvar. Och på toppen av det skräckberget står förstås mina älskade husdjur, att det skulle hända dem något.

Nä usch, det vill jag inte tänka på. Jag hoppas det blir en icke mullrande natt nu. Katterna har för säkerhets skull parkerat sig för natten i sängen redan (själv har jag en bit av kanten...).

söndag, juli 31, 2016

Att vara "noga"

"Om hon inte verkar sjuk så är det inte tvunget att du gör uppföljningsprovet", sa veterinären i torsdags då jag efter en gnagande känsla i bakhuvudet till sist tagit mig för att ringa. Provet som togs i våras var just under den övre gränsen och jag fick då veta att det kunde vara mening att ta om det efter några veckor "om jag var noga".

Klart jag är noga, det är ju min familj!

Så i fredags for vi dit, jag och Smilla. Åter fick jag höra att hon inte kunde anas vara 16 år med tanke på sin fina päls, fina tänder och allmänt pigga utseende. Det var lite som att hon tog provet för min skull. "Jag kan inte säga vad det är, men något är annorlunda", sa jag. Efter en stunds väntan kom veterinären åter; "Vet du, din känsla var helt rätt, det har gått upp ganska mycket, nu har hon per definition problem med njurarna", sa hon.

Huvudpersonen tog både resan, provtagning
och undersökning med stor ro.
Min dumma känsla. Precis som med Rosa några år tillbaka när jag var säker på att hon hade nåt bekymmer med ämnesomsättningen. De tyckte att hon inte var smal nog och inte såg sjuk ut. Men jag envisades och vid provtagning så hade hon så höga värden att de nästan gick i taket för vad som var mätbart. Och tack vare att jag tog tag i det innan hon faktiskt blev supermager och fick andra bekymmer så kunde hon botas helt från sin struma.

Så kanske kan vi stävja de icke botningsbara njurproblemen också så länge som möjligt eftersom vi märkte det så tidigt. Jag hoppas det i vart fall. Nu har vi ny kost i kattkollektivet, som verkar ha accepterats av båda svansarna, en liten åtgärd men som åtminstone ska minska belastningen på Smillas njurar så mycket som det är möjligt. Då går det kanske bara långsamt nedåt. På fredag ska vi också åter för att ta ett urinprov direkt från blåsan och se om det finns protein i urinen. Då ska hon i så fall behandlas för högt blodtryck också, något som visst är en biverkning eller vanlig kombination med njurproblem och som kan skapa mer bekymmer. En ganska nyligt antagen och godkänd behandling, tydligen.

Hemma på sin matta igen med sin hög av catnip-leksaker
Jag erbjöds det "eftersom du verkar vara noga". Det är en duktig veterinär men jag gillar inte riktigt när hon säger så. Det kanske är jag som läser in en annan mening i det, det kanske är menat som en positiv sak, men jag tycker likväl inte om det. Veterinären som Rosa numera har säger aldrig så, kanske fattar han det ändå, att det här är en djurägare som inte går till avlivning så snart det kommer ett gupp i vägen. Inte så länge det går att göra något åt utan att plåga. Klart det blir en del pengar men det är likväl ett åtagande jag/vi tagit an. Och det här är första gången Smilla är sjuk på sina 16 år.

Finaste Mina
Våra tre stjärnor
Det var svårt att inte lämna veterinärstationen utan att tänka på finaste Mina som fick somna in där för 1,5 år sen. Finaste vännen som saknas så mycket. Jag hoppas att det dröjer länge länge än innan vi måste ta det beslutet med någon av de andra två.

onsdag, juli 27, 2016

Verkligheten framför fiktionen, ni vet

Jag köpte förvisso en bok (fiktion dessutom) till semestern men den har jag inte rört än. Däremot har jag fortsatt fastna i allehanda intressanta artiklar istället. Minst lika spännande, eller mer egentligen, då det är "på riktigt". Jag saknar dock att läsa annat än dokumentära saker, men det var länge sedan jag fastnade ordentligt i något.

Jag vet inte om du sett tv-serien The Americans (2013) som finns på Netflix? Själv började jag se den men lyckades inte riktigt fastna de första avsnitten och sen glömde jag den lite. Hursom så snubblade jag via en annan blogg (jag ska länka så snart jag kommer ihåg varifrån det var) på en artikel om familjen som inspirerade serien. En intervju med familjens två söner; "The day we discovered our parents were Russian spies" av Shaun Walker i The Guardian i maj i år. Mycket spännande läsning!

tisdag, juli 26, 2016

Turistmål

Det är fortsatt mycket turister i byn. Både igår och idag har det kommit förbi folk och knackat på och bett att få se kanonkulan som de hört talas om. Den sitter i väggen på lillstugan och är från krigslutet 1809 och brukar locka folk hit. Jag vet inte vem som berättar det, men som oftast är det bara trevligt. Vissa gånger har det stått hela turistgrupper utanför, vilket känns lite udda. Oftast känner jag att trädgården inte är fin nog, det ger mig lite "städångest" över att inte ha hunnit, men det är ju inte det de kommer för. Men än mer orsak att slutföra mitt lilla projekt att på sikt göra trädgården mer lättskött.

Idag var det dessutom en man på besök som jag vill minnas har varit förbi även ett annat år. Hans farfar bodde i i lillstugan, alltså innan vårt boningshus uppfördes (alt flyttades hit, vi är inte så säkra på vilket), hade en liten ladugård på tomten och betesmark där det idag är sommarstugor en liten bit bort ner mot havet. Jag bjöd honom att komma åter och berätta mer någon dag när jag hade kaffe hemma att bjuda på.

"Fog, the fog!"

Värmen idag.... Jo, jag klagar lite för jag är inte skapad för värme. Jag har nog isbjörnspåbrå för jag föredrar kylan före alltför intensiv värme och de 27 grader som det varit idag är för mycket. Men trots det har jag klippt gräset, vilket tar en bit över två timmar, så jag var alldeles genomvåt av svett och ryggen var inte glad. Mest beror väl det på att jag dessutom dammsög huset igår, en sysselsättning som alltid gör mig lite begränsad av smärta i upp till ett par dagar efteråt. Inte supersmart att klippa gräset dagen efter då kanske, men det anades regn inatt och det var redan lite för långt.

Utöver värmen har det varit väldigt märkligt väder idag. Igår kväll när jag tog en promenad vid 20-tiden så drog sjöröken in över havet och byn. Det är som en märklig syn, det ser nästan ut som att det brinner någonstans, den är hastig som i en Carpenterfilm (hihi), men inte alls lika tät och går inte så högt, som just över träden. Det låg kvar i morse då jag steg upp och dröjde sen kvar över byn långt in på eftermiddagen.

Sjörök i förmiddags (lite otydligt)

Tjocka ikväll
Nu ikväll är det tillbaka igen, fast nu snarare riktig "tjocka" som täcker hela byn. Jag ser inte längre ner till havskanten vilket bara är kanske 100 meter bort. Lite magiskt nästan. Och väldigt fuktigt, mitt hår är alldeles pudelaktigt...

måndag, juli 25, 2016

I got stuck...with the Clintons

Jag har som bekant en tendens att fastna i saker, mestadels fakta som jag kan bli liksom innesluten i och bara fortsätta gräva vidare. En länk leder till en annan och sen fortsätter det lite så.

Idag satt jag och ströläste lite kring det amerikanska valet och hamnade i en längre artikel om Trump och hans bakgrund. Från den hittade jag så en liknande om Hillary Clinton. Jag visste väl ganska mycket om henne tidigare men en del var nytt. När jag läser om henne slås jag alltid av tanken att i en mindre mansdominerad värld så hade hon blivit den första President Clinton, inte hennes make. Jag tror att hon redan då var den mer kompetenta, mer strategiska, kunniga och kluriga. Kanske hade hon inte heller varit gift med honom så länge.

Paret Clinton, som vilka hippies som helst :)
Därefter fortsatte jag läsa en artikel som var som ett utdrag ur en bok som ganska nyligen släpptes. Boken heter The Residence och är skriven av Kate Andersen Brower och handlar om den personal som liksom följer med Vita Huset och passar upp på den familj som väljs som "den första". Jag tycker förvisso att artikeln, som du hittar i Politico, gränsar väl mycket till skvallerjournalistik, jag behöver inte veta vilken president som gjort vad, men precis som filmen The Butler från 2013 så är det lite av "behind the scenes" på en väldigt speciell del av verkligheten som vi annars inte har tillträde till. Och det kittlar kanske lite, vad vet jag. Det måste iallafall vara ganska speciellt att arbeta där.

Därifrån var förstås inte steget långt till "Lewinsky-affären". Emellan artiklarna såg jag en kortare dokumentär på youtube om Bill Clinton och där nämndes flera otrohetsaffärer som skulle ha varit på tapeten, redan innan han nådde till Vita Huset. Det mindes jag faktiskt inte alls och jag kom på att jag nog inte hade så mycket koll på hur en otrohetsaffär som den med Monica Lewinsky (som jag förstås minns väl) kunde bli en fråga för FBI och hamna i en rättsal. Så då läste jag om det också och påmindes om historierna jag visst läst tidigare. Klurigt det där, jag gillade Clinton som president men som äkta man osv verkar han inte vara den bästa. Långt därifrån. Alla har vi fler än en sida. Vi kan vara bra och dåliga samtidigt, det är väl viktigt att komma ihåg.

Sen läste jag att Lewinsky arrangerat en märklig utfrågning av publik, filmad av HBO, så snart hennes kontrakt som krävde hennes tystnad gick ut, 2002. Här finns den första delen av 10 (alla kommer efter varann) att se på youtube. Märkligt var ordet, men samtidigt gav det en bra bild av henne och vad hon faktiskt var med om. Det där vi nog aldrig fick läsa. Inte som jag minns det. Jag läste en massa om det när allt uppdagades, men jag tror att jag ser det lite annorlunda, ur en annan vinkel, idag än när jag var 20 år. Men det skulle kunna bli en hel bok nästan så det kanske vi lämnar idag...

Monica Lewinsky på TED
Sist vill jag tipsa om Lewinskys TED-talk som hon gjorde i höstas. Jag såg det också idag, som avslutning på min kavalkad av "fakta-nerderi", eller vad jag nu ska kalla det. Intressant, och bra faktiskt, skulle jag vilja säga. Ett viktigt budskap som hon om någon vet något om. Tråkigare var det att läsa om hur det emottogs när det hamnade på facebook, även om också det slutade bättre än det började.

Inte så långt ifrån fiktionens House of Cards ändå, tänkte jag idag. Det har väl också sagts av personer som "vet". Läskigt på något vis. När verkligheten överträffar fiktionen.