fredag, december 02, 2016

Vinterpyntat!

Fredag är ju förstås Idol för Sara, så också ikväll. Jag hade planerat att lämna jobbet vid 14-tiden men som varje fredag misslyckades jag men jag kom åtminstone iväg strax före fyra. Så med lite extra tid i bagaget kom jag hem, fast besluten om att försöka städa och greja lite innan jag gjorde något annat.


För det är väl så på fredagar, för mig i vart fall, att så snart jag dimpt ner rumpan i soffan så är det svårt att ta sig upp igen. Så ingen middag, ingen vila utan jag påbörjade pysslandet på en gång. Förutom att huset var skamligt ostädat så hade jag en plan att "vinterpynta" så att det skulle vara lite mysigt och fint när M kom hem. Jag är ju inget stort julfan egentligen men jag tillåter mig att sno det jag tycker är mys och göra det bästa av det. Inga krubbor eller jesusbarn, helst inga stjärnor, adventsljus och inte så glittrigt ska det vara.


Så nu har jag väl nåt åt ljusstake-hållet (i form av granar) i fyra av de små fönstren på övervåningen, två kopparkransar med led-lampor i köksfönstret mot vägen, mormors porslinstomtar på köksbordet, en korg med kottar (!) och ljus på vardagsrumsbordet och i övrigt lite blandade (gråa) tomtar här och var plus lite ljusslingor. Så ljus och tomtar...tycks vara min grej. Och kattornas brickor som de har matskålarna på är tillfälligt utbytta mot rödvita brickor.



Och så en Lisa Larsson-tomte att göra finaste Mina-katten sällskap på skänken i köket där hennes foto och urna står. Vi närmar oss tvåårsdagen från då hon fick somna in och hon fattas oss varje dag. Vi pratar om henne oftare än jag trodde vi skulle och det känns så himla fint.


Jag har inte dammsugit och jag skulle nog ha kunnat plocka undan lite mer, men det känns ändå som att mysfaktorn höjdes ett par snäpp med ett par timmars arbete. Nu blir det middag framför Idol och lite tillbakalutande i väntan på bästmannens hemkomst. Så ja, nu har vi vinter här i vårt hus!

tisdag, november 29, 2016

Att andas är en bra grej faktiskt

Nästan en vecka sedan sist och vet ni vad? Jag är inte frisk än. Det är nåt segt elände som slagit rot i mina luftrör och som gör så att det känns som ett nästintill ständigt pågående (dock mindre) astmaanfall. Det är ganska jobbigt för det känns hela tiden som att jag inte riktigt får tillräckligt med luft. Jag blir helt slut av den minsta promenadsträcka, ett par hundra meter och jag ser ut som att jag sprungit maraton.

Det blir bättre men oändligt långsamt. Frustrerande, om något. Och jag känner mig gnällig och negativ. Och trött. Eftersom jag fortfarande vaknar av hostattacker på nätterna så sover jag inte så jättebra. Ett antal nätter med bristfällig sömn och så är jag inte så skojig.

Så det var det. Och på jobbet har det stökat till sig med litegrann så jag skulle behöva min energi intakt. Men det är väl nån slags sista prövning för året eller så. Jag har då inte gett upp, skam den som ger sig. Jag ska nog vända runt den här bångstyriga båten också innan året är slut.

onsdag, november 23, 2016

Perspektiv

På väg hem från jobbet idag lyssnade jag på Studio 1 i P1. Jag brukar som oftast missa det, men nu var jag lite tidigare än vanligt. Jag hann dock bara lyssna på början av den andra timmen och det var inte särskilt upplyftande. Vittnesmålet över telefon från en person i Syriens Aleppo var verkligen hjärtskärande. Kan inte tänka mig något värre knappt. Att vara omringad och instängd i en stad som ideligen bombas och där inga sjukhus längre finns kvar (tom Röda korsets två sjukhus hade bombats sönder). Hjälparbetare kommer inte åt staden, det finns ingen mat och regn är det bästa sättet att få dricksvatten på. Fruktansvärt. Är det så vi ska ha det? De som av olika skäl aldrig flydde, de har det allt annat än bra just nu.

Det ger en helt klart perspektiv på livet. Min eländiga förkylning som inte vill ge sig och vars hosta håller mig uppe på nätterna och får kollegorna att hålla sig på avstånd, den känns ganska liten i jämförelse. 

Det finns alltid någon som har det värre, på riktigt är det ju sant, och ofta tycker jag inte om att jämföra bekymmer då det inte borde finnas en värderingsskala. Det som är eländigt för dig är eländigt för dig. Men ibland kan man behöva ryckas ur sin egen bubbla. Jag gjorde då det idag. 

måndag, november 21, 2016

Gnälla av sig

Jag är som inne i nåt eländigt humörs-il just nu. Allt känns lite halvtungt och besvärligt. Klart det påverkar att jag varit sjuk sedan förra helgen. Alla tjoar om att jag borde vara hemma från jobbet (vilket jag bara blev stressad av, jag var ju hemma tre dagar förra veckan) och själv känner jag mig bara sur och som att jag vill dra mig undan och jobba ifred, typ. Det var okej på förmiddagen en stund men sen kändes allt riktigt tungt så efter mitt eftermiddagsmöte så for jag hem och jobbade istället. Jo jag vilade också, och drack oändligt äcklig hostmedicin som jag köpte på vägen hem men blev bara än mer irriterad på att inte funka till fullo. 

Jag är trött, irriterad, trött, less och hängig. Mörkret är skit, regnet är skit, huset är ostädat och det känns som att inget kul är på gång. Jag känner mig efter på jobbet, jobbet känns trist och jag känner mig säker på att ingen annan arbetsgivare vill ha mig någonsin.

Det går över förstås, jag är bara i en svacka just nu. Men jag behöver gnälla av mig lite så kanske det blir bättre. Saknar M och längtar efter lite sammanhängande, planerad ledighet. Jag funderar på att spendera en del av flexen och några sparade semesterdagar kring jul så att jag faktiskt får lite ledigt. det kanske skulle vara behövligt.

Så, nu har jag gnällt av mig. Hoppas det inte drog ner någon. Och låt oss hoppas att jag får sova hostfritt inatt så kanske jag är på bättre humör imorgon. Back on track.

Jomen

Helg recap

Vi hade köpt tågbiljetter till Sundsvall i lördags, Lil'sis och jag. Men ödet försökte ändra våra planer. Jag som trodde jag var på bättringsvägen och gick till jobbet i torsdags blev bara sämre igen (fast nu mer förkylning än influensa) och sov knappt natten till lördag. Och precis då jag var klar och skulle ge mig iväg till tåget så kikade jag ner i källaren för att se om luftavfuktaren behövde tömmas innan jag for, bara för att se vatten på källargolvet. Inte i hela källaren (men drygt halva) och bara nån centimeter men ändock. Skyndade mig ut, drog först ut fel pump (hur många pumpar har man?) innan jag insåg mitt misstag, slet upp brunnslocket i ren stresspanik, lyckades få ner rätt pump och hitta ett uttag som faktiskt funkade. Ringde M som sa att jag inte kunde göra så mycket mer just då utan att jag skulle åka trots allt så speedade iväg i Suzyn. Och hann med tåget.


Sött resesällskap hade jag (ja även Lil'sis som dock inte är i bild). Och helgen blev bra. Vi hade en stillsam men trevlig helg. Spenderade en stor del av lördagen på Birsta, sen lagade M supergod mat åt oss och så såg vi film på projektorn och drack cava. Lyx! På söndagen såg vi mer film, gick en riktig långpromenad (så Solo kunde bli med), besökte M:s arbetsplats, pratade lite resplaner, den kommande julen m.m. 

Jag kom hem ganska sent igår (till ett nästan torrt källargolv), nöjd med helgen och lite, lite piggare. 

fredag, november 18, 2016

Fredagskväll är idolkväll i Sara-huset

Även om jag bara jobbat två dagar den här veckan så är jag likt andra fredagskvällar mest trött. Lite hostig och frusen och kanske lite smått lättad efter att ha lyckats ta mig hem genom slask, snöblandat regn och blåst. Det har blivit så väldigt mörkt nu när mycket av snön försvunnit igen (tråkigt nog).

Ikväll hänger jag i soffan i min snuggie, med en ask noblesse (som jag av nån anledning blev sugen på), en massa te och vatten och kikar på Idol. Det börjar bli spännande nu när det bara är fem kvar. Till skillnad från förra året så tycker jag inte riktigt att det finns några solklara finalister. Röstmässigt så slår väl Rebecka det mesta men jag gillar det lågmälda och genuina med Oskar (som kanske är närmast den typ av artist jag skulle lyssna på) och de gånger Jesper visar sig på sin bästa sida så är han riktigt bra. Liam är kanske den starkaste egentligen av killarna men han har som aldrig riktigt fastnat hos mig av oklar anledning. Charlie jobbar hårt och känns genomtänkt men hans scenspråk är på nåt vis lite tonårigt (i brist på bättre ord). Han har varit bäst i lite rockigare låtar. Rebecka förtjänar en plats i finalen, hon kanske är den mest självklara, men för mig är hon lite mycket Charlotte Pirelli (duktig men inte min typ av artist).

Men ja, det har varit småjobbiga utröstningar flera veckor nu. Just för att jag på nåt vis gillar dem alla på olika sätt. Klena Sara som vill att alla ska vinna... Vi får väl se hur det blir ikväll helt enkelt.

Downhill

För att fortsätta mitt gnäll så vaknade jag i morse och kände mig än sämre än igår. Bannade mig själv en stund, låg kvar och såg nyheterna med en trött katt och sen när jag började piggna till klev jag upp, drog på mig en klänning (det är ju fredag) och for till jobbet. En i stort sett mötesfri dag och fredagar är också oftast lugna vad gäller besökare, telefonsamtal och mejl. Det är som att det varvar ner på alla håll inför helgen. Det är skönt, det är då jag hinner mest administrativt arbete. Och då det är som mest gemyt på kontoret.

Självförvållat så jag ska ju inte gnälla alls egentligen. Vid halv tre mötte jag min chef i korridoren som tittade skarpt på mig och frågade om jag inte skulle ta tidig fredag. I samma veva hörde Lil'sis av sig och frågade om fikadejt så då dröjde det inte så länge förrän jag kunde stänga ner datorn och fara.

Så var den korta arbetsveckan slut då. Nästa vecka ska jag förhoppningsvis gå in med mer kraft och ork.

torsdag, november 17, 2016

Att vara envis är inte alltid bäst

Jag visste ju redan då jag slog upp ögonen i morse att det egentligen var för tidigt att gå tillbaka till jobbet. Men stresskänslan jag upplevt har inte heller varit bra (det är dock något jag reflekterar över för mig själv en del) och det kändes som att jag ville komma iväg och bara få lite koll på läget.

For förbi rummet på stadshuset där jag huserat i några veckor men som jag inte kunnat tömma efter mig eftersom jag blev sjuk, packade in allt i bilen och for till kontoret. En väldigt skön känsla att ha fått tillbaka kontoret, det måste jag säga. Att få ställa upp och i ordning mina grejer, ha min knirriga stol och ett korrekt inställt skrivbord. För att inte tala om kontorstelefon med headset, väldigt saknat.

Men det var tungt, speciellt före lunch. Bara att gå de två trapporna upp gjorde mig andfådd nånting och det kändes lite som att jag hasade mig runt och försökte hänga med i vad som diskuterades i fikarummet då vi satt där. Men det blev lite bättre och huvudet vaknade till. Ikväll känner jag mig dock inte så väldigt pigg utan snarare rätt urlakad.

Imorgon blir det en kort dag. Det sa jag förvisso idag också (och om väldigt många andra dagar, inte minst fredagar) men på riktigt borde jag försöka hålla det. En kort lista på morgonen över dagens måsten och när de är klara så ska jag försöka bege mig. Imorgon ska de också slå igång ventilationen har jag hört så då kanske luften blir behaglig att vistas i igen. Jag hoppas, hoppas att det inte blir nån huvudvärk mer nu när de är klara med saneringen.

En vanlig Sara-fras på arbetstid...

onsdag, november 16, 2016

Varning för halka

Ute har den meterdjupa mjuksnön förbytts till ett par decimeter isig, packad snö. Jag tvingade mig ut idag för att lämna sopor, mata fåglar (och ekorrar) och tömma brevlådan och det var bra halt. Vägen är som en bullig isbana, jag ser inte fram emot att ge mig ut där imorgon. Men gissningsvis är väl E4:an saltad och bar. Jag hoppas då det. Då är det bara de 7 kilometerna dit som jag måste vara extra uppmärksam. Det verkar dock ha varit en del olyckor så jag lär vara försiktig hela vägen.

Men det är synd att så mycket snö har försvunnit. Det blir genast mycket mörkare och råare på nåt vis, även om det är varmare egentligen. Jag vill ha snö och mys och 5-10 minusgrader, då är det som bäst. Jag hoppas att det blir så igen snart.

Nu har jag sett nog av Lilla Huset på Prärien för den här gången

Vaknade i morse och kände mig något sämre till och med. Irriterande nog. Mer förkyld, av nån anledning. Det började ju med halsont i helgen men sen har det mest varit feber och ont i kroppen. Jag känner mig piggare nu igen men det känns torrt och irriterat i halsen fortfarande och näsan rinner.

Men målet är att åka på jobbet imorgon. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag känner mig stressad över att vara hemma. Sms, mejl och missade samtal läggs på hög på mobilen. Jag borde kanske ha stängt av den men det är lite svårt när man har ansvar över dygnet runt-verksamheter och ingen gör ens arbete om man är borta. Det är definitivt en av de större nackdelarna med mitt arbete, skulle jag säga. Kanske den största. Fördelarna väger förstås upp och mer därtill och jag menar inte att klaga, men just nu då jag är sjuk så blev det plötsligt mer påtagligt. Detsamma gäller förstås vid semester men då kan jag ju planera för det i förväg, säkra upp mer etc.

Och efter fyra veckors evakuering före sjukfrånvaron så saknar jag mina kollegor mycket vid det här laget. Det ska bli skönt att komma tillbaka till mitt kontor, till min ordning, få fika med kollegor och ha allt på rätt plats. Märkligt hur viktigt sånt kan kännas ändå.

tisdag, november 15, 2016

Insnöad i det brittiska kungahuset

Med en massa tid över har jag då jag inte sovit en massa också lyckats snöa in på det brittiska kungahuset (igen). Jag blev som nyfiken efter att ha sett serien The Crown, att åter kolla in hur Peter Morgan valde att göra Drottning Elizabeth II och hennes familj i filmatiseringen The Queen från 2006, som koncentrerar sig på hur familjen agerade, inte agerade och (kanske, det vet ju bara de) resonerade då nyheten om Dianas död nådde dem. Det var några år sen jag först såg den.

1947/2007 -stor skillnad?
Det som framför allt slog mig var att Prince Philip var så väldigt annorlunda. Förvisso utspelar sig tv-seriens första säsong under 40-50-talet och filmen 1997, ett hopp på nästan 50 år, men skillnaden är ändå stor. I serien beskrivs han som en lite charmig festprisse som verkar tycka att hans hustru borde släppa lite på de kungliga reglerna och stelheten medan i filmen så är det snudd på att han är mer konservativ än Elizabeth då han uppmuntrar henne att hålla på fasaden och inte bjuder på det minsta empati för sin ex-sonhustru. Jag får lite svårt att få ihop de båda gestalterna och hade jag intervjuat Morgan hade jag definitivt tagit tillfället att fråga om hans uppfattning av de kungliga medlemmarna förändrats över tid.

Efter filmen så fastnade jag igår kväll i ett par dokumentärer på youtube om just Diana och hennes liv med den kungliga familjen. Det är många saker som känns självklara då man väger samman det man faktiskt vet och det man kan ana som konsekvenser av det. T.ex är det spännande att Edward III och hans "disastrous abdication" 1936 fortfarande är klart i rojalistminnet åtminstone fortfarande på 1990-talet. Charles upprepade på ett väldigt intressant sätt sin morfars brors liv då han antagligen egentligen ville gifta sig med en redan gift kvinna men fick nöja sig med en vacker men hyfsat naiv och skör och därtill väldigt ung kvinna att agera lyckofasad med istället. Det är svårt att inte undra om valet mellan det och abdikation faktiskt var hans eget med tanke på hur dåligt han ändå utförde den väg han valde.

Fenomenet monarki är så spännande för att det egentligen är som en dokusåpa. Jag tycker att det är eländigt att människor hindrats från att leva de liv de egentligen önskat, enbart pga monarkin. Det står en förstås fritt att göra som Edward och abdikera, men det tror jag är allt annat än lätt. Lite som att växa upp i en sekt och ha kraften att ta sig ifrån det som vuxen. Men lägg därtill att du lever ditt liv helt i offentligheten och skapar en skandal av gigantiskt mått. Inte enkelt.
Ett annat alternativ är förstås att även de kungliga ska kunna leva lite som 'vem som helst' utan krav på högre moraliska (eller religiöst präglade) ställningstaganden. Lite som den svenska kungafamiljen kanske som numera gifter sig med 'vanligt folk' utan börd, inte har någon formell politisk makt osv. Men vad är då meningen med kungahuset? Det är, enligt mig, väldigt svårt att motivera att staten ska försörja en "vanlig" familj just för att de råkar (eventuellt) vara släkt med tidigare kungliga människor som levde upp till kraven och för vilka kronan faktiskt var lite av en nitlott. Då är vi mer inne på skattefinansierat jetsetliv. En oändligt dyr dokusåpa (utan riktig insyn i dess finansiering). Ska de inte agera traditionsbärare, något av en ständig påminnelse om en tid som varit och nån form av överhet pga det, så vari ligger i så fall poängen? En väldigt kostsam ambassadörhistoria med långt färre än 6-timmars arbetsdag?

Jag tycker som sagt att de europeiska kungahusen är en väldigt intressant del av vår historia. Men det är också det; det är ganska mycket historia. Lite som det konstaterades i slutet av Downton Abbey; tiden för aristokrati är över. Det är dags att gå vidare. Börd är fortfarande till viss del av vikt, men än viktigare idag är utbildning, kunskap och yrkesskicklighet om du ska nå framgång.

Ämlig Sara

Jag hade halsont till och från förra veckan. Och i helgen var jag som trött och konstig. Jag vaknade med helt svullen och öm hals natten till i söndags och sen var jag mest sängliggande den dagen. Feberfrossa, ont i huden, ont i lederna, huvudvärk och i allmänhet väldigt ämlig. M fick åka själv och fira sin pappa på Fars Dag medan jag låg i sängen och kände mig halvt döende.

Idag är andra dagen jag är hemma från jobbet och det känns inte alls kul. Känner mig stressad över att saker kommer att läggas på hög, har dåligt samvete över möten jag fått ställa in och känner mig i allmänhet lite kass. Första sjukdagen på över tre år, och det suger. Jag har väl varit på jobbet lite halvsjuk förut men "det är inte ens att tänka på", som M sa innan han for i söndags kväll.

Jag vet inte varför jag har känslan av att jag "skolkar", men så känns det. Jag vaknade i morse utan ont överallt och kände direkt att jag var hemma i onödan. Men så snart jag är uppe nån längre stund känner jag mig skakig och lite yrslig och inte alls med i matchen. Jag borde kanske vara hemma imorgon också, men just nu känns det bara stressande att tänka på det. Jag svarade på några sms och mejl på mobilen medan jag väntade på att min soppa skulle koka upp och det kändes bra att få ta lite saker som annars kan skapa irritation.

Jag ska försöka att inte fundera så mycket utan fortsätta vila. Det är ju som det är nu. Jobbet står ju kvar.

fredag, november 11, 2016

Big spender

Jag har handlat fler saker än så. Jag har varit lite farlig bakom skärmen det senaste, tror jag bestämt... Nejdå, men jag skrev väl om skorna jag beställde? Jag har fått hem bägge och även om inget av paren får fullpott utseendemässigt så behöll jag båda ändå. För att de är helt okej. Kängorna är bekväma (som alla Rieker-skor, fantastiska sulor för mina kräsna fötter) och faktiskt snyggare på riktigt än på bild. 


Stövlarna hade jag egentligen velat ha högre skaft på och jag tror att jag även hade fixat lite lite högre klack på dem. Men de är också sköna (såklart) och även om de inte är fantastiskt snygga (mina fetvader får aldrig plats i fantastiskt snygga saker) så funkade de bra till klänningen jag hade på jobbet idag. 


Svart och svart, vilket kanske är lite trist. Jag hade som sagt velat ha ett par bruna stövlar men jag hittade inga jag gillade och det är ibland svårare att matcha. 

Men två par nya skor är något av en sensation, skulle jag vilja säga. Jag faller inte in i stereotypen kvinna med många skor. Jag har som oftast kanske två, max tre par skor som jag använder samtidigt tills dess att de gått hål i på nåt vis. Så två nya på hyllan är ju inte dåligt!

Tradera mera

Jag är lite periodare vad gäller Tradera. Det finns ju alla möjliga och omöjliga saker där, till lika blandade priser. Ibland stoppar det vid att jag markerar en massa saker till minneslistan, men ibland så går det hela vägen. Den här veckan har jag hämtat ut totalt tre paket på Ica som alla kommer från Tradera. Två paket ska M få öppna, det är nämligen saker jag köpt till honom (för så snäll är jag att leva med, ser ni). Eventuellt uppfinner jag en "Husses dag" på söndag, i konkurrens med Fars dag, då det annars för min egen del är en dag med lite sorg över sig. Husses dag låter väl rimligt?

Jag hoppas att grejerna hållit resan bara. Det gjorde mitt paket, som tur är. Jag är nu glad och nöjd ägare till två nya tekoppar. Förvisso utan fat och inte helt säkert äkta Gefle-koppar, men det gör som inget. De är fina som de är:


Bilden är lite gul av lampan, men kopparna är förstås vita och sen är mönstret mörkt blått. Jag vet inte om jag kommer att köpa fler, jag funderar på om jag vill ha lite olika tekoppar kanske. Samma med kaffekoppar, som jag i stort sett saknar helt. Jag har inte tänkt klart riktigt än.

onsdag, november 09, 2016

Onödig resa, nödvändig semester?

I övrigt har det varit en ganska blandad dag idag. Lil'sis är här sedan igår men är snudd på sjuk och har mestadels spenderat tid i den uppbäddade soffan. Helt okej det med, det är bara mysigt att ha henne här. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid det.

Tanken var att hon skulle stötta upp mig idag då det åter var dags för veterinärbesök och operation av de sista tänderna på Rosa. Men när vi väl var framme hos veterinären fick vi veta att hon som skulle utföra det var hemma och var sjuk. Det kändes oerhört tråkigt att ha åkt 3 mil enkel väg med en väldigt uppstressad och livrädd katt som skrek och dreglade kopiöst i sin bur bara för att få vända hem igen. Sånt kan ju hända men det var ändå lite surt. Jag hade dessutom tagit ledigt hela dagen men det ändrade jag inte på. Rosa var uppstressad och ville vara nära hela tiden så jag försökte finnas till hands, jobbade en liten stund sittandes på sängen och tog det lugnt. Det var inte fel med en ledig dag oavsett. Lil'sis och jag hade tänkt baka men då hon är sjuk så vilade hon istället och jag läste om valet på nätet och tog en tantlur tillsammans med svansarna.

Så trots att det inte blev som tänkt, och trots att det betyder att vi måste göra om det en ny dag, så blev dagen ganska bra. Bra uppladdning inför två helt fullspäckade dagar på jobbet innan det blir helg. Jag hoppas att det blir bra dagar, framgångsrika dagar så att jag kan avsluta nöjt före helgen. Jag börjar känna mig ganska redo för sommarsemester nu, men det är en bit bort väl? 

Såg den här och nu står katt-tipi på uppdragslistan inför jul,
jag kan ha missuppfattat budskapet med bilden... :)