Jag önskar mig filmpremiärer till jul!

Och jag som hade fått för mig att premiären av Guy Ritchies Sherlock Holmes (med Robert Downey Jr & Jude Law i huvudrollerna) skulle äga rum på juldagen i Sverige precis som i typ resten av världen. Men inte. Nyårsdagen blir det svensk premiär för den som först. Intressanta The Imaginarium of Doctor Parnassus (filmen som inte hann göras färdigt innan Heath Ledger dog, men som det varit märkligt tyst om) ska såvitt jag vet iaf vara en juldagsfilm i Sverige, men den tycks inte visas i Umeå. Vilket innebär att det inte finns nån intressant julfilm att se på juldagen för min del. Ja, det skulle vara sista Millenniumfilmen då som jag inte hunnit med än, men det är inte riktigt samma sak.

Jag hade också gärna sett bröderna Coens senaste film; A Serious Man som har premiär juldagen, men den visas såklart inte heller i Umeå som det ser ut. Göta Kanal 3 däremot, den visas...

00-talets bästa filmer?

Här hittar ni lite blandat folks listor över de bästa filmerna på 00-talet. Intressant och ganska inspirerande. Själv inser jag att jag aldrig hinner se ikapp min vill-se-lista.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska göra en liknande lista själv eller om jag helt enkelt har för mycket osett för att kunna göra det på ett bra sätt. Vi får se.

För tidigt, som alltid

Jag måste säga att jag blev lite ledsen av nyheten om Brittany Murphys död. Jag har nog alltid sett henne som en sprudlande tjej nära till skratt i alla intervjuer. Även om hon är välkänd så fick hon väl aldrig riktigt de där jätterollerna, vilket var lite synd. En underskattad skådespelerska, skulle jag säga.

Jag har sett henne i två typer av filmer; romantiska komedier och i dramafilmer där hon spelar problemfyllda, trasiga tjejer. Och hon gjorde båda bra. För ett par veckor sedan såg jag Uptown Girls, som är en ganska standardfilm, men Murphy lyste ändå upp den lite. Och jag måste erkänna att Just Married (Smekmånaden) med Ashton Kutcher är lite smårolig. Love and Other Disasters är också en helt okej film i samma genre som jag kan rekommendera.

Men mitt starkaste tips till den som vill se en bra Brittany Murphy-film är The Dead Girl. Illasittande titel just nu, jag vet, men en riktigt bra film där hennes potential helt klart lyste igenom.

När bussar blir vardagsrum

Resan hem igår gick iaf bra. Inga förseningar trots all snö. Men vi blev dock utan de 1-klassbiljetter som vi hade bokat på bussresan. En konstig sak att klaga på kanske, det känns lite bortskämt, men nu hade vi ju trots allt betalat för lite högre komfort som vi aldrig fick. Bussen vi blev hänvisade till hade nämligen ingen 1-klass alls. Så vi missade mer benutrymme, eluttag och gratis servering av macka och kaffe. Det fanns inget sånt alls på bussen vi hamnade på. Inte hela världen, jag vet inte om jag ids reklamera det eller inte.

Istället hamnade vi mitt i en familj. Efter oss klev en lite högljudd familj på och istället för att placera sig i ett begränsat område intill varandra satte de mormor framför oss, pappa bakom oss, mamma på andra sidan gången från oss och så hade de två mindre barn som typ sprang där emellan. Inga säkerhetsbälten på där inte, trots väglaget (och lagen). Sen pratade de med varandra över oss typ hela resan. M lyckades somna bitvis och jag försökte sjunka in i podradio med sådär resultat.

Den riktiga lyxen mötte oss på busstationen; Anna var så oerhört gullig och kom och mötte upp och skjutsade oss hem. Bäst på hela hemresan! Stort tack!

Utsövd

Jag har sovit strax över åtta timmar inatt. Första gången på över en vecka som det händer, tror jag. Det känns väldigt skönt. Nu är jag lite mer människa igen. Och bara för det har jag nu två jobbnätter framför mig så att jag får chansen att ställa till det för mig igen.

Nej, men det ska nog gå bara bra, hoppas jag. Sen är jag ledig över julhelgen, för första gången på några år, vill jag minnas. Jag kommer dock erbjuda mig att stå till tjänst vissa dagar i jul; det kan belöna sig lönemässigt senare.

På väg hem

Nu har vi lämnat lillebror och hans tjej på perrongen i Stockholm och sitter bekvämt i första klass på X2000 på väg norrut. Tåget avgick i tid och än verkar det inte finnas några problem. Vi får se hur det blir längre fram. Känner en viss oro inför bussresan från Sundsvall och hem sista biten sen, jag är som bekant inget fan av trafik när det är snö och halt. Men förhoppningsvis ska allt gå bra.

Vi har inte riktigt planerat hur vi ska ta oss från busstationen och hem till lägenheten med all packning, men det löser sig säkert. Vi har haft en bra helg, men det ska bli skönt att komma hem också.

Eddie Izzard - vilken kväll!

I sex månader räknade vi ner fram till dagen vi skulle se underbara Eddie Izzard och nu är den dagen förbi. Läskigt trist. Men det var verkligen inte gårdagen. Jag hade rent ont i kroppen efter showen av allt skrattande. Visst återkopplade han en hel del till hans tidigare shower men han utvecklade dem samtidigt lite lite till och igenkänning fick bara den trogna delen av publiken att tjuta ännu högre. Vi älskar ju det tidigare materialet så varför inte?, på nåt sätt.

(Eddie i sin lite roliga klädsel; 1700-talsjacka och jeans. Bakom honom en av de tre storbildsskärmarna. Klicka för större)

Som tidigare var det mycket om bibeln, nu med lite mer fokus på det "nya påhittet" intelligent design, som han sågade vid fotknölarna. Han hade också i vanlig ordning ett gäng skumma figurer, som han gestaltade, med sig under hela resan. Bla en mänsklig dinosaurie och "a persian cat doing scat". Jag ska inte försöka återberätta något eftersom det bara skulle bli trist, men kan definitivt rekommendera ett köp av hans senaste live-dvd med den här showen; Stripped. Den finns som import-dvd att köpa men jag skulle tro att den kommer hit snart nu när han har varit här. Själv tror jag att jag ska ge mig själv en import-dvd i julklapp kanske. Jag hade hoppats att den skulle finnas till försäljning men det gjorde den inte.

Enda gråa molnet på vår humorkväll var att jag missade att packa med teleobjektivet. Lillebror tog sin kamera och jag tänkte inte på att han bara hade ett vanligt med sig. Så bilderna blev lite sådär. Jag ska se om jag kan göra något med dem sen när jag får tid. Vi satt långt fram, elfte raden, men det var ändå tillräckligt långt bort för att inte få de där bilderna vi hade önskat. Men våra platser var som sagt bra (vi satt framför Fredrik Lindström btw), Hovet är enormt stort så över lag hade vi flyt.

(Mkt suddig bild över hur det såg ut bakom oss, klicka för större.)

Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan han är tillbaka i Sverige igen. Då kanske i kvinnokläder igen. Jag hörde flera säga sig sakna det, men jag var lika nöjd oavsett. Han var lika snygg som alltid, jag vet inte vad det är egentligen, det måste vara humorn och charmen.

Måste ikväll

Och alla ni som inte är på Eddie Izzard ikväll är nästan tvugna att bänka er framför Svt2 kl 21.05 och se Noah Baumnachs The Squid and the Whale. Nu var det ett tag sen jag såg den men jag minns den som smått obehaglig men väldigt bra. En sån där film man ska ha sett på nåt vis.

Baumbach ligger även bakom Life Aquatic, skumma men bra Margot at the Wedding och har även gjort screenplay till den kommande, hyllade och mycket lovande filmatiseringen av Roald Dahls Fantastic Mr Fox (Sverigepremiär först i april 2010).

Den som väntar på nåt gott...

Taskigt nog måste jag erkänna att den absolut bästa upplevelsen på bion igår var den korta 3D-trailer av den kommande Burton-filmen Alice in Wonderland. Det var första gången som jag varit med om att en trailer fått rungande applåder, men det var den värd. Där verkar det som att man använt 3D-effekterna fullt ut och på ett spännande lekfullt sätt. Jag kan nästan inte hålla mig! Den 12 mars har den Sverige-premiär och jag kommer garanterat att hänga på låset för att se premiären.

Film 43/09: Avatar 3D

Ska jag försöka mig på att skriva om Avatar kanske? Det är lite svårt, måste jag säga. Kanske för att jag egentligen vill tycka mer om den än vad jag faktiskt gjorde. Jag ville att den skulle vara en toppfilm, det bästa jag sett sedan Lord of the Rings-upplevelsen jag hade på Colosseum i Oslo för snart ganska många år sedan. Men den var nog inte riktigt allt det.

Handlingen går i korthet ut på att den rullstolsbundne marinkårssoldaten Jake Sully (Sam Worthington) kommer till planeten Pandora år 2154 för att hjälpa forskare (Sigourney Weaver bl.a) att infiltrera ursprungsbefolkningen Na'vi genom att låta sina hjärnor inta blåfärgade, långsmala infödingskroppar, sk avatarer. Naturligtvis finns det i stammen en speciell flicka, Neytiri (Zoê Saldana), dotter till stammens ledare. Hon lär Sully och de andra avatarerna allt om Pandoras naturkrafter och som väntat fångar hon Sullys hjärta och omvänder honom till att bli pro-inföding. På andra sidan finns en über-amerikansk officer med en vapenmässigt välutrustad, gigantisk militärstyrka bakom sig. De känns dock inte lika mycket 2154 utan mer som att de kom direkt från tjänstgöring i Irakkriget.

Filmen är bitvis oerhört vacker och påminner en del om vackra miljöer från dataspelsvärlden. Djuren är ganska välgjorda och Na'vierna själva är oerhört snyggt datoranimerade och har spännande företeelser som sitt (kanske lite väl gulliga) huggtandsfräsande, en kool svans och en ganska speciell kroppsform. Deras planet är en grön sådan med många enorma träd, vacker växtlighet och speciella smådjur som också är vackert skapade och som gör sig bra i 3D-formatet.

Handlingen är det som dessvärre tynger ner intrycket och betyget. Det är en ganska klassisk historia med de onda imperalisterna, den kallblodiga militären, den amerikanska hjälten och de godhjärtade urinvånarna. Det blir dessutom ganska fånigt när Sullys avatar på mindre än ett ögonblick blir accepterad och upptagen i stammen som en av de främsta och som trots sin brist på historia plötsligt i det närmaste blir stammens urfader. En biroll i kampen mot imperalisterna är tydligen omöjligt för en traditionell amerikan. Och hur stark brud han än hittar så måste han på något sätt bli hennes räddare någonstans.

En riktigt stark scen mot slutet är dock när Neytiri stannar upp och tittar på det krig som dragit in; hur det sköra blåa folket som är hennes familj och vänner skövlas av de gigantiska explosionerna. Då hann i vart fall jag reflektera än extra gång över krigens uteblivna fördelar och fundera över om Obama verkligen hade rätt i sitt fredstal när han sa att man ibland måste starta krig för att skapa fred. Där fanns det en glimt av något annorlunda som James Cameron hade kunnat ta fasta på.

Jag såg filmen i 3D men jag kan nog tro att den går i stort sett lika bra att se utan det. 3D-animationerna är häftiga och snygga, men ibland missar de målet lite då de far för fort utanför duken och jag hade nog dessutom sett att de användes både i större utsträckning och lite mer utmanande. Det är ganska få gånger som jag upplever att filmen lämnar duken; det hade den gärna fått göra oftare. Ett problem jag hade dessutom var textningen som många gånger studsade till och tog för framträdande plats i synfältet. Jag hade föredragit att se filmen otextad.

Nu kanske jag låter negativ, men trots min kritik så var filmen en kul upplevelse och framför allt en vacker upplevelse. Den har långt kvar till LOTR-känslan och Cameron får gärna lägga mer krut på manusskrivandet när uppföljarna kommer, men över lag är det en bra film tack vare animeringarna och miljöerna framför allt. Betyget når dock nog ändå inte högre än 7/10.

(Fler recensioner finns tex här, här och här.)

Resan med förhinder

På något vis är det som att den här resan inte är tänkt ska vara smidig och bara genomtrevlig. Lillebror och hans sambo skulle ju möta oss imorse för att spendera en turistdag i Sthlm innan showen ikväll. Vid åtta hör de av sig och berättar att de efter ett par mil bara upptäckt att de fått en ispropp i kylaren och nu inte tar sig någonstans. Härligt.

För närvarande har de tagit sig till en lånad varm gör-det-själv-hall och hoppas på det bästa, men det ser inte ut som att de kommer att komma upp särskilt tidigt. Vi måste ha retat upp någon? Jag kan bara inte komma på vem. Bad karma?

Mer imorgon

Imorgon, om jag får tid, ska jag försöka berätta om Avatar-premiären vi just kom hem från och om "snowroller-annexet" vi börjar ana att vi blev pålurade för "bara" 400:- extra... :)

Imorgon blir det den planerade dagen med Tobias och Malin och för att inte tala om dagens huvudgäst Eddie Izzard!

(I övrigt försöker jag twittra när jag har tid från mobilen så är ni nyfikna kan ni delvis följa med oss på delar av vår semester där!)

Nära på mardrömsresa

Kort sammanfattning (om det ens är möjligt) av resan hittills:

Nattåget ner blev en katastrof. Vi klagade knappt när tåget avgick från Umeå 65 minuter för sent (vad är en timme?, tyckte vi i god semesteranda). Jag som i vanlig ordning inte kunde sova satt uppe sedan ett tag när så tåget plötsligt strax efter fem på morgonen stannade norr om Bollnäs och tappade ström. Det blev iskallt i en dryg halvtimme men sen kom strömmen tillbaka och de som sov märkte antagligen inte så mycket. En förbipasserande konduktör informerade mig om att kontaktledningen fallit ner med ett godståg strax före oss och att vi däremot skulle komma att bli stående ett tag.

En timme senare började folk vakna i tron om att vi snart var i Sthlm, där ankomsttid var 6.45. De blev alla mäkta förvånade när jag kunde berätta att vi stod kvar i Bollnäs sedan ett tag. När klockan var åtta hade vi fortfarande inte fått särskilt mycket mer information och många var mer än irriterade då de hade missat både anslutande tåg såväl som utlandsflyg. Då fick vi veta att vi skulle bli stående till elva. Åtminstone. Jag sökte upp en annan konduktör och frågade om de inte kunde få fram bussar istället, för vem vet hur länge det tar att fixa en elledning liksom? Men nej, det kunde de inte, var svaret. Klockan elva fick vi som väntat veta att vi inte heller då kunde fortsätta än på ett tag och att de då (som först!) tagit beslut om evakuering till bussar.

Efter 6 timmar alltså. Inget ont om personalen, de gjorde vad de kunde för att hjälpa till men SJ borde ha tagit beslut om evakuering redan klockan 8. Självklart vet de att ett sådant fel riskerar att bli långvarigt, det kan ju knappast vara nyheter för dem? Visst var inte felet deras, men ansvaret för passagerarna måste väl ändå vara deras?

Istället för att vara i Sthlm tidigt på morgonen med en hel semesterdag framför oss med julhandel osv så landade vi på centralen strax efter klockan tre på eftermiddagen. trött, hungriga och irriterade. Än mer så när vi läste att återbetalning av biljetter vid förseningar på över 2 timmar bara ges till 50 procent. Enbart om man kan visa att resan varit onödig pga förseningen kan det kanske bli tal om full återbetalning.

För vår del kan jag säga att resan blev onödig. Jag tog en semesternatt från jobbet för att fara på nattåget som så smidigt skulle vara framme på morgonkvisten och M tog fredagen ledigt. Annars hade vi kunnat flyga eller ta dagtåg upp för det som vi i huvudsak var här för på lördag kväll. Så jag vill då absolut mena att resan, såväl som semesterdagar och extra hotellnatt varit i onödan. De få timmarna som vi hann se något av Sthlm idag var de inte värda. Jag hoppas verkligen att SJ ser på det på samma vis. Annars lär de förlora två kunder framöver.

Miljövänlig resa i all ära men det är inte värt 18 timmars restid när flyget inte ens tar en timme. Tyvärr la allt det här strulet en väldig tråkig yta på vår semester (vår första gemensamma på riktigt efter 6 år dessutom) som vi har försökt att skaka av oss bäst vi kan under kvällen.

Tur för oss att det finns informativa människor

-Du har ett något för högt BMI. Litegrann.
-Jo.
-Jag säger det bara så du ska veta.
-Tack.

3,5 dygn kvar...

Åh, jag bara toklängtar!!! Samtidigt som jag är rädd att det alldeles för snart ska vara söndag morgon och det jag längtat efter i stort sett hela året ska vara historia. Lite som sagornas julaftnar.