tisdag, mars 28, 2017

Dålig personal

Kom hem sent ikväll efter en trevlig kväll med brudarna, på gott humör men trött och ivrig att få göra kväll. Ville ställa fram mat åt hungriga svansar lite snabbt, byta om, borsta tänderna och lägga mig. Det gick så fort att jag missade att det inte bara stod "lax" på en av kattmatspåsarna (portionspåsar) utan "lax och räkor". Rosa som är allergisk mot räkor åt snabbt men en minut senare då hon just hoppat upp i sängen så kaskadkräktes hon.

Jag brukar dessutom ha koll på det redan i butiken men jag missade det där också. Många minuspoäng för mig med andra ord.

Jag har nu torkat kräks, bytt sängkläder och mutat förvånad katt med tonfisk. Det verkar ha funkat rätt bra. Nu ska jag gå till sängs.

söndag, mars 26, 2017

Söndag

På riktigt känns det som att den här helgen varit minst dubbelt så lång som de helger då M är hemma. Märkligt ändå. Men lite långsamt har det varit, vilket nog är bra. Idag gav jag dock upp det lite och for in och umgicks med Lil'sis och hennes Joel några timmar. Vi letade skor åt henne, åt lunch och var på en loppis. Mycket trevligt.

Vi verkar också ha kommit fram till (ganska gemensamt) att köra på tåg som resealternativ i sommar. Det blir nog minst jobbigt (personligen älskar jag som bekant tåg så jag ser det som en angenäm sak). Däremot så kläckte min smarta lillebror en idé som jag inte tänkt på; att istället för att  bara åka på och komma fram på kvällen dit vi ska och betala en ganska dyr hotellnatt mest för att sova, så skulle vi kunna skippa sista bytet och stanna i den staden över dagen, för att komma fram tidigt till slutstation dagen efter med ett morgontåg. Idén mottogs lite blandat men ju mer jag tänker på det desto mer tilltalande är det. Och ännu lite mer av "tågluffande" blir det ju. Jag har i vart fall hört av mig till resebyrån redan för att se om det är genomförbart.

I övrigt så har det varit ytterligare en solig dag men väldigt blåsigt. Min lilla Suzy hade lite svårt att köra rakt på E4:an idag, så jag fick hålla nere farten lite. Och vägen upp till vårt hus är som en halkbana med rinnande vatten på. Glashalt, verkligen. Och ingen mening att sanda då det ändå rinner bort igen. Rosa var med mig ut då jag skulle dra ut soptunnan vid vägen och hon halkade och blev blöt och det var inte alls populärt. Men det blev bättre då vi tog en promenad längs med de nu framtinade rabatterna längs med huset och såg att krokusen håller på att titta fram. I övrigt är tomten täckt i snö fortfarande, men det har helt klart tinat fram en del den senaste veckan.

Jag ignorerar ryktena om att kallare väder är på väg, jag vill ha vårsol och sneakersväder nu!

lördag, mars 25, 2017

Inget är som lite kvällsmatte

Jag kan meddela för den som för anteckningar att jag har städat idag. Jag skulle behöva ta tag i en garderob-situation också och skura av badrumsgolvet, vilket jag inte iddes idag. Men det finns det väl tid för imorgon.

Ikväll har jag sett klart de sista tre avsnitten av Marcella (Netflix), mest faktiskt för att ha sett klart. Det är flera veckor sedan jag såg de första och jag fastnade aldrig riktigt i den. De första avsnitten var riktigt spännande men sen avtog det, på nåt vis. Jag vet inte om det blev för många personer och trådar kanske, det blev lite rörigt. Trots Hans Rosenfeldt som manusförfattare så blev det aldrig riktigt "Bron-nivå" på det. Eller så var jag bara lite för ofokuserad.

I övrigt har kvällen erbjudit lite matte  form av uträknande priser och tider för två alternativa ressätt i sommar på vår utlandsresa som jag ska bjuda med mamma på. Då resmålet ännu är hemligt för henne så kan jag inte säga så mycket, men vi måste bestämma oss den kommande veckan om vi ska åka tåg som riktiga tågluffare eller göra en riktig roadtrip med hyrbil ut i Europa. Det finns för- och nackdelar med båda och vilket vi än väljer lär det bli en dryg vecka iväg för att få ordentligt med tid på resmålet. Men jag hoppas att någon annan i resegänget tar beslutet, jag är ju inte direkt känd för att vara bra på sånt när det kommer till saker som rör mig själv (professionellt är det dock inga problem, märkligt nog).

Bästa kombinationen?

Det går framåt-nedåt del 6

Eftermiddag och jag har ännu inte tagit tag i någon städning... Rackarns lat den här...

Men jag har gosat katt, ätit lunchsallad och sett på ett par tv-seriavsnitt. Och kollat igenom lite nya instagramkonton när de jag redan följer inte längre hade nåt nytt att erbjuda. Typiskt flyktbeteende, men ändå. 

Något som slog mig var att jag fick upp en massa (slump eller inte) instagramkonton med kvinnor (bara kvinnor) som antingen höll på att gå ner en faslig massa i vikt eller som ägnade sitt konto åt allehanda selfies i nån slags aktivism mot viktnormen (dvs de var alla överviktiga i varierande grad). En väldig kontrast, vill jag lova. Och jag fann mig själv imponeras av båda. Före-bilderna på den förstnämnda gruppen var ofta nog så vackra som efter-bilderna och det fanns många vackra (och många lite krystade, märkliga) hos de andra. Och nu till det knepiga; jag kan verkligen på riktigt tycka det samtidigt som jag knappt har en spegel i mitt egna hem och knappt går med på att ta offentliga bilder där mer än mitt ansikte (och helst inte ens det) syns. Totalt hyckleri med andra ord.

Utöver det så tror jag att jag personligen hamnar nånstans i mellanskiktet mellan dessa båda grupper. Även om jag ser det vackra (i andra) så finns det en stark hälsoaspekt i det hela som gör att jag inte vill vara där. Å andra sidan vill jag inte heller leva i enlighet med de ack så fattiga tallriksbilderna som florerade i den andra gruppens flöden heller eller kryssa över allt som har ett uns av onyttigheter i sig. Det är inte heller jag, det är inte frihet eller hälsa eller lycka för mig. Men jag ser ju att det kan vara det för andra.

Jag tycker att världen redan är så full av ytterligheter, jag vill inte vara där. Jag vill kanske både ha och äta kakan och såklart jag förstår att det är svårt ibland. Kanske lyckas jag inte, kanske kommer det göra att jag faller tillbaka. Men jag hoppas inte det. Den här långsamma takten är frustrerande och ibland otroligt omotiverande, men jag vill ändå tro att det innebär nån form av hållbarhet. Livsstil, medvetenhet och självkännedom. Som jag säkert kommer behöva påminnas om från tid till tid. Vi får väl se.

Lite ont i hjärtat får jag av att det ändå måste vara såhär. Att det är så viktigt. Att motpolerna måste finnas. Att det inte är hälsan som är i fokus utan utseendet. Så är det ju som sagt för mig med till stor del, men jag gör allt jag kan för att påminna mig själv om hälsovinsterna jag redan upplever, efter så kort bit på vägen. Jag vill åtminstone försöka ställa om huvudet till det.

Dammråttornas återkomst

I helgen är jag själv och den stora planen är att storstäda huset. Nu när den fina vårsolen skiner in genom fönstren är dammet och stöket tydligare än någonsin. Hela veckan har dammtussarna retats men hur gärna jag än vill få till en rutin med torsdagsstädning så har jag inte orken efter jobbet. Men jag borde verkligen, för egentligen vill jag ju göra annat på helgen. Och när M är hemma vill jag inte alls ägna den tiden till städning. Allt sammantaget är alltså anledningen till dammöverflödet jag upplever just nu.

Kom dock just på mig själv med att tänka att jag kan ta det imorgon. "Söndag är bättre städdag". Och så är det ju inte alls. Jag skulle känna mig supernöjd och duktig om jag fann orken så snart som möjligt att börja feja. Men än har inte orken kommit över mig.

Lite rastlöshet dock. Det blev inte så mycket av sovmorgon. Vår-Smilla väckte mig 7.45 för att hon var rastlös och ville gå ut. Jag la mig förvisso tillbaka en stund framför nyhetsmorgon, men nån riktigt sovmorgon blev det inte riktigt. Nu har jag ätit min havgregrynsgröt, sippar på andra koppen te och känner rastlösheten gnaga. Jag har redan messat syrran och försökt bjuda in mig själv till nån form av aktivitet.

Vi får se om aggressionen till dammråttorna vinner innan en annan plan visar sig. Det vore ju inte så dumt det.

fredag, mars 24, 2017

Ekorrjakt

Intresset för att sticka ut en liten stund under tiden som jag gör mig i ordning på morgonen, har ökat drastiskt i kattkollektivet. Smilla har på riktigt vårkänslor, det är tydligt, och överproduktion av spring i benen som hon inte riktigt vet vart hon ska göra av. Ibland blir det så pass mycket att hon bara sitter och mer eller mindre ylar, lite samma ljud hon gjorde då hon löpte innan hon kastrerades. Det är inte mycket som tyder på att hon fyller 17 år om några månader...

Igår fick hon för sig att hon skulle ge sig på att smyga på en av de tre ekorrar som vi har på besök i trädgården återkommande. Det gick väl sådär. Ekorren såg henne när jag öppnade dörren, men jag gillar att hon gjorde ett tappert försök.

Hon smög ända från trappen, men jag fick upp kameran
då hon nästan passerat lillstugan

Ni ser ju hur lågt hon smyger? :)

Ekorren hade nerver av stål och fortsatte äta
fågelfrön in i det sista

"Attans!"
Ekorren försvann upp i poppeln och satt högt där uppe och gjorde retsamma ljud till en lite slokörad Smilla som kom tillbaka till mig på trappen igen. Jag berömde henne och gav henne ett par godisbitar som tröst. Friskt vågat! Min lilla sötsvans.

onsdag, mars 22, 2017

Onsdagsvila

Det blev lite ändrade planer idag. Vädret visade sig från den fina, droppande och ganska soliga sidan och jag insåg efter en timme av hemmaarbete att jag inte hade med mig allt det jag hade tänkt. Så vid åtta packade jag ändå ihop och for till stan. En ganska lugn dag blev det, med en del saker avprickade från listan. Det har varit ett par-tre ganska hektiska mötesveckor och som ofta när det sen plötsligt blir tomt i kalendern en dag så är det som att farten nästan bromsas ner och det känns som att saker går långsamt. Säkert nyttigt att inte rusa fram i allt också, men märklig företeelse.

En promenad hann jag med vid lunch, vilket var skönt. Jag hade lätt kunnat gå mycket längre, får se om jag hinner ta nån flextid imorgon före lunch för att göra detsamma. Ingen simning idag men jag hade ju tänkt att jag skulle gå på bandet åtminstone upp till 10.000 steg ikväll men då jag lagat mat och ätit så kände jag att huvudvärken som uppstod under eftermiddagen inte riktigt gett med sig och gjorde mig hemskt trött. Antagligen är orsaken en lite muskelknölig rygg, som det känns. Så istället blev det tigerbalsam och snuggien med den lite ömma ryggen uppallrad med allehanda kuddar i soffan framför sista avsnittet av Endeavour. Skönt faktiskt, det har varit mycket aktivitet det senaste.

Nästan 8k steg idag får väl ändå ses som hyfsat godkänt? Jag bestämmer då så. Imorgon blir det nya tag.