Crazy Stupid Love

Trailer till nämnda film:

Bio!

Bio ikväll igen då. Crazy, Stupid, Love med bl.a Steve Carell, Ryan Gosling, Julianne Moore och Emma Stone. Alla fyra riktigt bra skådisar i mitt tycke. Så också i den här rullen. Jag skrattade gott och M försökte som vanligt gömma sig bakom mig eller under mina händer när det blev som mest pinsamt. Riktigt roligt hur han kvider i stolen bredvid när det blir pinsamt. Vi var där med Anna och lillasyster och jag tror att alla fyra uppskattade filmen ganska mycket. Jag kan i vart fall varmt rekommendera den, den har biopremiär den 23 september i Sverige.

På vägen hem i bilen sa jag "Jag tycker att du ska köpa en grå kostym" varpå M direkt svarade "Okej!". Se filmen så kanske ni förstår.

Ps. Är man tantgammal om man på allvar funderar över om man inte egentligen hellre skulle ta hem den välklädde varianten av Steve Carell före Ryan Gosling? (Och det trots att den sistnämnde kanske är det snyggaste som existerar på denna jord just nu.)

Ps2. Är det inte dags att man även i filmvärlden slopar tanken på att tjejer som blir uppraggade och följer med en kille hem från krogen alltidutanundantag gör det i hopp om ett långt förhållande?

Film 24/11: Upperdog

Fyra unga personer med olika bakgrund råkar korsa varandras vägar i Oslo varpå komplikationer, kärlek och ångest uppstår. Ungefär så kan man i väldigt korta drag sammanfatta Upperdog (2009). Upperdog är en norsk film skriven och regisserad av Sara Johnsen som säkerligen ville mycket mer med sin film än vad det riktigt blev i slutändan.

Det handlar om klass, om krigserfarenheter, om global rättvisa och om biologiska blodsband. Och egentligen är det inte på något vis en dålig film, men det känns som att jag har sett den flera gånger förut. Den är fint gjord men känns ibland lite för övertydlig för att vara nordisk film. Den stora behållningen fick jag av Agnieszka Grochowska som spelar Maria, en polsk tjej som lämnat sin lilla son och sitt hemland för att tjäna pengar på att städa åt rika i Oslo. Hennes skådespel lyfter filmen och hennes karaktär gör den till något annat än en platt och lite dyster historia som inte riktigt engagerar. Betyg: 2/5.

Recensioner: SvD, DN, Exp.

Webbserie-tips!

Bästaste Anna sa sist vi sågs att jag "måste se Web Therapy!". Så jag kollade upp det förstås. Web Therapy finns i två upplagor; den ursprungliga tycks vara en webbserie i hittills tre säsonger (vet inte om det blir en fortsättning) med ca 7 minuter långa avsnitt som alla kan ses på youtube. Den andra är en relativt nystartad 'vanlig' tv-serie, en spinoff på den förstnämnda, som hittills gått i 6 avsnitt. Båda är skrivna och producerade av Lisa Kudrow (Friends m.m) och det är också hon som spelar den enda huvudrollen; terapeuten Fiona Wallice. Fiona tycks less på terapisamtal och lanserar därför en idé om 3 minuter långa sessioner via webbkamera, eftersom hon menar att det essentiella i en terapisession egentligen kan kokas ner till just 3 minuter. Hur framgångsrik hon är med idén och med sina patienter kan väl diskuteras.... Men det blir rätt kul och hennes patienter spelar av rätt spännande skådespelare. Tack Anna!

Första avsnittet av webbserien:

Är det dystra privat?

Läser Egon som fått en kommentar som antyder (men som kanske inte eg menade) att hon alltid låter så glad i sin blogg. Som om inga mörka moln fanns. Jag vet för det första, måste jag påpeka, inte om jag tycker att Egon är 'glättig' på nåt vis, men "försvaret" för ett sånt påstående är ofta (så även här) att man skiljer på personligt och privat i sin blogg. Och just det där är intressant, jag blir nästan lite sociologisk när jag funderar över det.

Jag tror att många tycker eller tror att jag mellan varven är hemskt privat i min blogg, iaf får jag känslan av det. Och det tror jag beror på att jag inte alltid mörkar eller utelämnar tråkigare perioder/dagar/händelser osv. Jag skriver verkligen inte allt, långt ifrån, och ibland filar jag helt klart i kanterna för att minska känslan av utlämnande (speciellt om andra är inblandade), men jag har inga problem med att blotta 'sämre Sara' ibland. Så länge jag själv inte upplever att det blir privat. Inte för privat i vart fall.

Men, till min fundering; är man automagiskt privat om man bloggar/skriver om negativa/dystra/osmickrande osv sidor eller händelser i sitt liv? Är det glada personligt och det dystra privat? Lämnar man alltid ut mer hos sig själv om man skriver om oglada saker? Är det som inte är glatt mer 'jag'?

Jag har inga klara svar* men jag tycker att det är ett ganska intressant ämne. Om jag nu lyckas förmedla det på rätt sätt här eller inte är kanske mer tveksamt...

*Och det är absolut inga pekpinnar eller annat åt någon annan, varje bloggare gör sin egen avvägning, med rätta.

Yttrandefrihet att kommentera?

Jag undrar vad som egentligen föranlett att flera större tidningar plötsligt bestämde sig för att införa förhandsmoderering av kommentarer på sina artiklar? Var det ett bastumöte jag missade eller?

Personligen välkomnar jag det (jag började förbjuda mig själv att läsa kommentarer utan i undantagsfall för ganska länge sen nu), även om jag kanske egentligen tillhör de som inte tycker att det bör ses som en mänsklig rättighet att få kommentera allt och alla. Jag tycker att man snarare skulle välja ut lämpliga artiklar där en diskussion faktiskt kan ge något. Att ha kommentarer under artiklar om brott, dödsfall, olyckor osv ser jag väldigt lite mening med. Nöjesartiklar, lokala event eller politiska beslut; sure, men då tycker jag man ska kommentera under sitt riktiga namn om det ska vara nån mening.

Lokaltidningarna här har, som jag minns det, haft moderering av kommentarer ett längre tag, men inte hindrar det att diskussionerna ändå blir något helt annat. Inte heller hindrar de 'idioterna', som det tycks krylla av i det här landet. Och med idioter menar jag inte de som inte tycker som jag utan ja...jag tror ni vet vilka jag menar. Vi har väl alla läst dem?

Begreppet yttrandefrihet har diskuterats på ett så märkligt sätt de senaste åren så jag välkomnar att det kommer lite ny, sundare fart på den elden som förhoppningsvis kan leda till nåt mer konstruktivt.

Det jag egentligen skulle komma fram till med det här alldeles för långa inlägget var att jag ville länka till AK som skrivit bra om det här.

Parenthood!

Det var en nästan fånig teaser till trailer inför den stundande säsongspremiären, men oj vad jag längtar efter säsong 3 av Parenthood! 13 september är the Bravermans tillbaka!