Jobb-ångest

Fredag idag. Sista semesterfredagen. Nästa vecka börjar jag jobba igen just på fredag kväll. Det var min allra första tanke imorse när jag slog upp ögonen och den tanken gav mig magknip. Allvarligt. Samma sak skedde förra veckan när jag pratade om jobbet på förfrågan om hur det var. Ont i magen.

Just nu har jag en hysterisk känsla av att jag måste göra så mycket jag bara hinner de här sista sju dagarna, som om domedagen vore nära. Fortsätter jag tänka så kan det nog bli en riktigt plågsam sista semestervecka.

Vilda associationer hos Säpo

Läser att Säpo skickat brev till "unga vänsteraktivister" i Göteborg i nåt slags spännande brottsförebyggande syfte.

Drar mig till minnes att M berättat för mig hur föräldrar till ungdomar som enligt skolorna stod på vegetarisk kost (tydligen innebar det nån slags registrering) under tiden som det sk militanta veganvåldet i Umeå var som värst, fick brev hem där de berättade vad dessa vegetariskt ätande ungdomar kunde antas hålla på med.

Hur gör man de här kopplingarna? Var går gränsen där vegetarisk kosthållning eller vänstersympatier går över gränsen och plötsligt gör att man hamnar i nån slags extremism-register? Skulle vara spännande att se det.

Bara att vänta och se om vuxna medborgare som nån gång köpt en Bert Karlsson-producerad skiva eller varför inte en sodastream-maskin får brev hem?

Mission; att sluta förvånas

Plötsligt ser jag hur saker hänger ihop. Med tanke på mitt förra inlägg kanske man inte ska förvånas över följande artikel?

Hade jag varit religiös hade jag bett för den mänskliga rasen. Istället får jag nöja mig med att tröstäta jordgubbar och titta på ösregnet.

Är det synd om de korkade?

Åkte just bil från stan norrut mot landet igen. Vi lyssnade på Studio Ett i P1 där det diskuterades manliga p-piller, denna eviga följetong. Efter studiodiskussionen spelade man upp svar från några tillfrågade män på Växjös gator om huruvida de skulle kunna tänka sig att äta p-piller. Den första svarade nåt i stil med:

-Nej, varför det? Jag kan ju inte bli gravid.
Reportern förklarade och nämnde nåt om jämställdhet varpå mannen åter svarade:
-Men jag kan ju inte bli gravid, ge mig viagra istället så blir det jämnt.

Jag stirrade håglöst framåt på vägen medan M började skratta. Sen tittade han på mig och sa:

-Men bli inte arg nu. Ha lite medlidande med dumma människor. Han har säkert jättesvårt att hänga med i vanliga diskussioner.
Jag fortsatte min tystnad.
M: -Han kommer säkert träffa en lika dum tjej och så kan de...ja, skaffa barn (och där nånstans insåg han det dumma), ja så blir det katastrof.
Jag: -Jag är besviken på evolutionen.
M fortsatte skratta.

Ever heared of something called backup?

Läser att nån musikgrupp blivit bestulna på "tio års arbete" under tiden som de haft konsert och varit på efterfest. Skittrist såklart att inbrott sker och att man sett tillfället då killarna var fullt upptagna på annat håll.

Men snälla människor, vad är det som är så svårt för folk att se vikten av BACKUP? Hur svårt är det? Om man nu har så viktiga filer varför då inte se till att det inte är på det enda stället som de finns? På tio år har man alltså inte bemödat sig med att göra en endaste backup? På det som man livnär sig på? Helt otroligt.

Men det är inte första gången jag möter problemet. För det är inte bara när det kommer till stöld som det är intressant utan kanske oftare i hårddiskkraschar osv. Viss information brukar man nästan alltid få tillbaka men sällan allt. Jag vet inte hur många gånger M har kommit hem och suckat över att ha fått lägga en massa extratimmar på jobbet för att försöka handplocka ut filer i form av "den enda upplagan av en nästan klar avhandling" efter att en hårddisk gått sönder för någon i personalen.

Saker händer, om det så är stöld, olyckor eller dåliga hårdvaror. Skaffa en extern hårddisk och släng över det som du inte kan leva utan (eller åtminstone skulle bli sur över om det försvann) eller lägg ut en liten peng på nåt av alla de "virtuella förråd" som du kan hyra på nätet. Hantera dina datafiler som du hanterar dina andra värdesaker. Jag lovar att det känns bra när det väl kommer till användning. Please.

Trastmobbing

Lyckades just få med mig fegkissen ut i trädgården. Hon gick nöjt bredvid mig med svansen i topp när en trast upptäckte henne. Den flög från elledningen och formligen dök rakt ner mot henne (kanske en dm ovanför hennes huvud) och sen upp igen varpå kissen skrämt tog till flykten i en rasande fart in i köket igen.

Inte lätt att plötsligt vara ensam katt på sommarkollo på landet.

Efter regn kommer fjäll

Det tycks ha regnat klart för nu. Skönt, till och med solen tittar fram lite. Är på landet igen, vid havet men utnyttjar det dåligt får jag väl erkänna. Sitter i köket (med fegkatten bredvid, efter att hon hört hästarna leva om vill hon inte gå ut igen) och grejar med ett brevutskick som förhoppningsvis ska ut ikväll. Mycket papper blir det.

Min trasiga hud ser för eländig ut. Nu fjällar jag bigtime och det kliar kopiöst. Försöker att ignorera det bäst jag kan.

Jag läste ut min bok också, till morgonteet på altantrappan imorse. Nu gäller att det att fortsätta läsa medan känslan sitter i.