Regn eller inte regn

M gjorde antagligen en korrekt bedömning av vädret idag: "Det är en sån där dag då det känns som att regnet hänger i luften, men då det aldrig blir nåt av det." Det är svalt, himlen är kallt gråblå och det känns på nåt vis tyst ute idag. Inte oangenämnt alls, men lite svårt att veta vad man kan dra igång med. Vi hade som sagt planerat att börja måla lillstugan i helgen, men det känns dumt att starta ifall det nu ändå blir regn. Dessvärre säger väderappen att det ska bli regn hela veckan from imorgon.

Kunde det inte ha räckt med bara en dag av regn kanske?

Mer brittisk humor åt folket!

Btw, när vi ändå är inne på den mysroliga talkshowen med Jonathan Ross; här är ett väldigt kul klipp från när Simon Cowell och David Walliams (ni vet, från Little Britain) besökte programmet. Very funny!

John Bishop

Läggdags snart. Det blev ett långt soffhäng. Först film och sen en stand-up-show; John Bishop: Elvis Has Left the Building Tour (2010). Riktigt kul faktiskt. Såg honom som gäst hos Jonathan Ross nån kväll och tyckte han var kul och charmig. Han ser lite ut som en ödmjuk Hugh Grant, på nåt vis. Kul och charmig var han även som stå-up-artist. Kan absolut rekommendera att se showen. Inte så udda och unikt kanske, men absolut rolig, brittisk komik.

Här är klippet från Jonathan Ross Show:

Edit: Såg nu att klippet är avkapat på slutet. Ni hittar hela här.

Lördagen som försvann i ett nafs

Den här dagen blev ju inte riktigt som planerat. Men hey, det är ju semester? I vart fall är det så jag försöker tänka. Planen var att börja måla lillstugan men istället blev det en något längre tur till stan där det gjordes både Jula- och Plantagen-shopping samt hanns med en promenad med en god vän.

Och ikväll, när planen var att grilla lite och dricka varsin mojito, så tog myggen och trötthet överhanden. Så M (han som steg upp före sju en lördag på semestern...) slocknade i soffan och jag slogs med myggen på trappen tills jag gav upp och trängde mig ner i soffan och såg på ett par gamla IT Crowd-avsnitt i brist på annat.

Det ÄR ovanligt mycket mygg i år, vill jag hävda. Vi brukar inte störas så mycket av dem här vid havet eftersom havsbrisen brukar hålla dem borta. Men i år räds dom inte det alls utan är envisa som aldrig förr. Urtrist. Jag har inget tålamod alls med dem.

Nu blir det i vart fall lite soffhäng igen. Med te. Och ett par-tre gosiga kattor. Och nån film eventuellt. Hoppas ni har det trevligt. Och myggfritt!

Kvällens tv-tips!

Den som inte ännu sett Inglourious Basterds (2009) kan skatta sig lycklig då den ikväll visas helt utan reklamavbrott! SVT1 kl 21.05 är det som gäller om man vill se Quentin Tarantinos grymma men roliga och framför allt väldigt välspelade film med Brad Pitt, Mélanie Laurent, Michael Fassbender och inte minst Christoph Waltz (som gör en enastående prestation som den skräckinjagande Landa).

Inte missa!

Varmt!

När andra semesterveckan närmar sig sitt slut verkar det som att högsommarvärmen äntligen kommit till våra trakter! Nästan sådär att jag snart börjar klaga, men försöker att inte göra det... För mycket värme är dock inte alls min grej. Det hindrar ändå inte rastlösheten att gro; igår storstädade jag halva huset och idag var det M:s bil som fick sig en omgång. Invändigt iaf, resten får biltvätten ta.

Nu ska vi snart till stan och hämta upp lite olika försändelser. Dels färgen som lillstugan ska målas med och dels ett klädpaket till mig. Jag har för första gången, efter en del åskådande, hakat på den växande trenden (?) att handla kläder på nätet. När jag inte hittade byxor jag ville ha på stan började jag kika runt lite och hittade ev några bra. Återstår att se hur de passar på också. Har dubbelkollat returreglerna och måste säga att de förenklats en väldig massa sedan jag sist var med och handlade kläder på nätet (när jag fortfarande bodde hemma, tror jag). Så passar det inte verkar det smidigt att byta/lämna igen. Men håll en tumme för att det passar!

Rec: Take This Waltz (20011)

Betyg: 2/5

Margot (Michelle Williams) lever till synes lyckligt och gulligt med sin man Lou (Seth Rogen) tills dagen då Daniel (Luke Kirby) flyttar in ett av husen på andra sidan gatan. Margot börjar känna att det gulliga i äktenskapet blivit inövat och vardag och har svårt att inte känna dragningskraft till Daniel. Hon slits tystlåtet mellan lojaliteten, tillgivenheten till sin älskade man och lusten, begäret efter den spännande konstnärsgrannen, som inte egentligen gör något för att locka Margot, vilket gör att hon bara dras till honom ännu mer.

Sarah Silverman ses i en av birollerna

Take This Waltz (2011) är en indiefilm skriven och regisserad av Sarah Polley. Den är å ena sidan avskalad, osminkad (även skådespelarna, känns det som) och okonstlad samtidigt som den är otroligt konstnärlig och bär nån slags längtan att vilja vara svår, å andra sidan. Dessvärre tar det sistnämnda överhanden de första 90 minuterna och jag blir rent av uttråkad. Dialogen är ibland så knepig och orealistisk att det känns som att jag ser ett svenskt drama. Bristen på det klassiskt Hollywooddramatiska är absolut en fördel ofta, men det dras så långt att det blir lite som att släpa sig genom sirap till slut.

Skådespelarna, främst Williams och Rogen, gör bra insatser, det är absolut inte det som är felet. Det största felet är att det blir intressant först den sista halvtimmen. Innan dess känns det mer som att Polley vill göra en snygg film med bildgåtor, vilket inte alls fungerar särskilt bra. 

Hon borde tagit rådet (sitt eget) från den äldre kvinnan i simhallen (i filmen); "New gets old", för det blir verkligen gammalt ganska fort. Betyget på första delen av filmen kändes mestadels som en etta, men slutet är en trea så sammanfattningsvis når den precis upp till godkänt: 2/5.