December, födelsedagarnas månad

Det är av nån anledning många födelsedagar i min omgivning i december. Mattias systerdotter fyllde i tisdags, två syskonbarn fyller snart, Ulrika fyller nästa vecka, lillasyster blir 16 år den tjugonde, Minikissen blir hela 7 år i slutet och så har min finaste Mia-vän sin 30-årsdag på juldagen såklart. Mycket firande blir det.

Och idag fyller Annas Uffe 45 år minsann! Stort grattis!

Bra start på en säkert trevlig myshelg

Hemma. Med hjälp av bil. Så lyxigt har det inte känts på länge. Och jag var minsann lite miljömedveten trots allt, jag tog min kollega som medpassagerare halva vägen båda sträckorna. Sådetså.

Konstig natt, känner mig inte riktigt nedvarvad. Fick bra feedback av dagpersonal på morgonen iaf. Kändes bra. Goda omdömen efter omhändertagandet av dödsfallet igår natt och det känns bra. Det är ändå en sån grej som det är gott med lite beröm efter. Det är ju lite speciellt. Tycker själv att hon såg fin ut när det var klart, men att anhöriga var nöjda känns viktigt. Som nattpersonal har man nästan bara anhörigkontakt vid dödsfall och den här gången fanns det inga så närstående att de var på plats under natten så det blev indirekt. Men jag kunde lämna jobbet nöjd nu på morgonen iaf och det är väl en bra start på helgen (som börjar i eftermiddag för mig eg men förskott är bra).

Lillasyster tycks komma på besök i eftermiddag. Det flaggades för det för nån dag sedan men det var osäkert då. Nu verkar det bli av och jag ser verkligen fram emot det, även om det bara blir ett dygn av intensivt systermysande. Dagens tant-systerfråga är alltså: vad har hon för färg på håret den här gången? =)

En rubrik vore bra

Hm, jag har en dålig dag. Iaf än så länge. Den började lite dåligt imorse när jag skulle hem från jobbet. Mattias har bilen så jag skulle ta bussen. Jag blev sen ut från avdelningen så jag fick börja med att halvspringa (hur väl man nu kan det på blankis med vatten på...) till bussen. Väl framme på Vasaplan där jag skulle ta anslutningsbussen såg jag den åka iväg just när vår buss kom in. Alternativen var att vänta i 30 minuter eller gå hem (vilket skulle ta ungefär lika lång tid). Jag valde det senare.

Åter; det är galet att inte bussarna organiseras bättre. Vad är det för knytpunkt som inte funkar bättre än så? Det känns inte så rimligt att en resa som med bil tar mindre än 15 minuter tar över en timme med buss. När jag bodde i huset och pendlade 5 mil hem på mornarna med bil kom jag hem tidigare än vad jag gör nu när jag bor i stan och åker kollektivt. Det känns nånstans ganska bakvänt.

Jaja, sen har jag faktiskt sovit ganska bra, iaf fram till halv två. Sen började telefonerna ringa. Försökte gömma mig under täcket men vid fjärde samtalet på två timmar svarade jag. Och det visade sig vara om pappas gravsten (nåt om balans i tecknen) så jag fick lite dåligt samvete som inte svarat på en gång.

Ja så nu är jag iaf uppe. Lite sliten. Det var en speciell jobbnatt. Den inleddes med ett dödsfall (inget oväntat dock) och allt vad det innebär så det blev lite annorlunda.

There's a new Cox in town...!

Viss utveckling pågår...

Kom på en sak. Samma dag som jag berättade för Joakim att jag inte skulle ställa upp till omval i Fi berättade jag visst också att jag varit på stan och köpt en concealer, varpå han senare (skämtsamt såklart) frågade om han behövde vara orolig. Nu har jag dessutom blivit halvt beroende av att sticka, pysslat fönster och grejat med gardiner. Det finns en risk att han möter mig i sällskap av en psykolog när jag kommer till Stockholm i nästa vecka... =)

Men hon är mångbottnad den här tjejen. Tydligen...

Pysslo jag

Satan i gatan vad jag är pysslig ändå. Plötslig bygga bo-iver. Den absolut störst utmaningen; att få upp gardinerna i köket är nu iaf avklarad. Tre meter långa gardinlängder skulle bli dryga två meter utan symaskin. Först skulle de klippas av en bit, men trots att jag tyckte att jag mätte så bra med måttband och allt så blev det allt annat än rakt. Till slut ignorerade jag det och hoppas att ingen kollar baksidan på gardinerna. Jag tror att orsaken faktiskt var att de var lite ojämna från början, men kanske inte riktigt så som de blev när jag varit där med saxen.

Lösningen på syproblemet blev påstrykningsband (fliselin vill jag minnas från syslöjden att det hette?). Inte heller enkelt. En jäkligt bred och lång gardin på ett litet köksbord, en del nålar, en del ojämn klippkant, ett hett strykjärn och två nyfikna katter gav en svettig soppa. Men nu sitter de där! Kanske lite kortare än i tanken, men desto längre kan jag vänta mellan dammsugningarna innan dammråttorna når upp till kanten, tänker jag. =)

Med gardiner minskar iaf lite känslan av att stå i ett skyltfönster om kvällarna. Det finns en del nackdelar med bottenplan. Men nu inser jag att jag behöver en duk till kökbordet, nån som diskar och hjälp att få till den omöjliga pappjulstjärnan jag köpte igår. Sen ska det vara klart. För nu.

Bebislycka

Igår fick jag veta att Johan och hans Marie äntligen (!) fått sin bebis och att allt gått bra. Stort grattis!!