Underbara moderatland

Okej, först inget bloggande alls, sen en massa. Måste bara länka till en underbar sekvens från parlamentet, hur ofta känner man inte såhär?

Guy love

Djupt bloggande igår, ska inte ske idag, lovar. Undrar om jag kanske ska sluta se serier med stark känsla av realism (och en massa tragik) som Love my way som uppenbarligen sätter mig i konstiga sinnesstämningar, och istället fokusera mitt tv-seriekonsumerande på Arrested Development och Scrubs. På tal om Scrubs är det inatt dags för ett nytt avsnitt i USA, ett musikalavsnitt. Hittade en liten preview på Zachs sida; hilarious! Ja, jag är en scrubs-junkie, jag vet, men det här kan tydligen vara sista säsongen som görs, så jag tänker fortsätta vara det så länge jag kan...

Idag lyssnar jag på Fountains of Wayne för att bli på happy-humör.

F for Future

Ah, ledig. Äntligen. Nu har jag en veckas ledighet, vilket ska bli väldigt skönt. Vet inte riktigt vad jag ska göra, finns många saker som jag borde ta tag i, många saker som blev liggande förut som borde ha tagits tag i sen länge. Kanske får göra en to-do-lista.

Har precis sett det sista avsnittet av den brittiska dokumentärserien "The convent" (eller Klosterliv, på svenska). Egentligen var väl inte dokumentären i sig så lysande kanske, men den har som ändå dröjt sig kvar i mitt undermedvetna verkar det som. Kanske är det vad jag borde göra - fly undan i 40 dagar i ett kloster. För lugn och stillhet och möjlighet att tänka och meditera som aldrig förr. Inte för att jag bekänner mig till den kristna tron på något sätt, men jag tror egentligen inte att det är själva kärnan. Hm, ja en ofärdig tanke som ingen annan kanske hänger med på än.

Har bakat olivbröd ikväll också. Känner mig lite nöjd med mig själv, som att jag är lite till nytta trots allt, när jag gjort sånt. Vet inte varför. Och så luktar huset gott också.

Satt inatt och funderade lite över vad alla mina gamla kompisar från grundskole/gymnasietiden gör idag. Har ganska bra koll fortfarande, mest tack vare Mia som har überkollen. Hon informerade mig förra veckan om två bebis-tillskott i vänskapskretsen. För varje ny bebis får jag lite mer av någon slags ångest som tycks husera i själen sedan ett tag. För det är ungefär det; bebisar, fullständiga utbildningar alt hyfsade jobb, lyckliga (?) förhållanden och ofta även äktenskap numera som gäller.
Jag var på klassåterträff med nian (eller alla fyra niorna som gick samtidigt) för typ 3 år sen. Då kändes det okej på nåt vis, kanske tom att jag kände mig lite stolt över mina egna val, jag undrar vad som förändrats nu? Vad är det egentligen som förväntas av en när man närmar sig 30? Och vem är det som förväntar sig det? Vad händer om man inte uppfyller förväntningarna och vilka alternativ finns egentligen till dem? Hur vet man på vilket sätt man vill leva sitt liv?
Det verkar i många fall (iaf utifrån) som att de flesta inte tar några egentliga beslut om sånt, utan att det bara händer. Som att det vore en omedvetet självklar utstakad väg man bara följer utan att fundera. Eller kanske som en väldigt välplanerad väg som inte känns särskild konfliktfylld, inte förrän man stöter på bekymmer som står i vägen för planen.
I Mias vänskapskrets tycks det vara självklart att man hittar sin soulmate, gifter sig efter något år, får sitt första barn 9 månader senare, skaffar sitt drömhus och jäser barn nummer två. Under tiden som man har sitt trygga jobb som man studerat 3,5 år på högskolan för att få. Alt jobbar man inom service utan utbildning, (det är egentligen bara viktigt när man hamnar i situationer då man ska jämföras). Utöver det förgyller man sitt liv med trendiga tandborstar och matchande handdukar (vad vet jag??) och ikea-katalog-liknande hem. I andra vänskapskretsar ser det helt annorlunda ut. Och jag säger inte, verkligen inte, att någotdera är något att förakta. Det är bara så det ser ut. Frågan är vad man egentligen väljer aktivt, och vad man påläggs välja utan att tänka på det? Och vad är det till slut som man kommer att bli "lycklig" av? Vad är det som är tänkt för mig?
Samtidigt som det känns som gigantiska funderingar, känns det ganska värdsligt, gör det inte? Men det tar nog upp en del av mitt hjärnutrymme just nu. Alla dessa bb-annonser och befodringar känns som...ja jag vet inte. Lite plågsamma. Jag gläds såklart åt allas lycka och framgångar, men kanske jag önskar att jag samtidigt kunde lyckas med att leva mitt eget liv i nuet, istället för att ständigt fundera över vad som är tänkt och vad jag borde, vad som troligtvis kommer att hända, vem jag ska lyssna på, vad jag ska göra, hur andra ser på mig etc etc.

För att avsluta detta djupa kanske hysteriskt ointressanta blogginlägg ska jag lista några av de yrken/sysselsättningar jag tror att jag skulle gilla, oavsett om jag skulle vara bra på det eller inte.

1. Radiopratare (Hur kul vore det inte att fritt (nja) få filosofera och tycka saker på det sättet?)
2. Författarinna (Jag tror att nästan alla har intressanta historier inom sig, men att vissa även besitter förmågan att förmedla dem, det skulle jag med vilja ha.)
3. Läkare (Den ursprungliga yrkesdrömmen, som jag dock aldrig ens varit i närheten av att kunna förverkliga.)
4. Datahacker (Då skulle jag kanske tom kunna få jobb idag, om jag varit smart och valt den utbildningslinjen. Men förutom det; hur koola är inte computer-geek-girlsen?)
5. Fotograf (Enbart för att jag älskar att se olika livsuttryck genom ett dokumentärfoto)
   
6. Hantverkare av något slag (Så långt ifrån politiker-linjen som möjligt nästan, och det vore kanske inte så dumt egentligen. Man skulle kunna skapa sitt eget hem på ett helt annat sätt än ovan beskrivet, jag kanske tom skulle kunna ha mitt eget hus med ett torn..)

Äntligen vinter

Idag är jag vid ganska gott mod. Vaknade vid fem efter drygt tre timmars sömn av att Mattias höll på med något i köket. Han kunde inte sova utan satt och höll på ed något på datorn. Så jag gick upp av nån anledning så kände jag mig ganska pigg. Hann tom med att klippa honom innan han for till jobbet med grannen vid åtta. Skum morgon. Jag är inte direkt känd för att vara morgonpigg annars.

Har suttit vid min lap-dator i köket och lyssnat på musik och försökt få ordning på alla osorterade mejl. Vid nio-tiden blev hela himlen rosa utanför fönstret, precis innan solen kom upp bakom skäret. Hysteriskt vackert mot den vita snön som äntligen kommit. Satt och bara typ tittade i evighet innan jag fann mig nog att plocka fram kameran och gå ut. Har inte fotat sådär med känsla på evigheter, så det kändes ganska...befriande kanske. Jag vet inte hur det blev riktigt, har nog tappat lite av tekniken jag lärde mig på kurserna som känns så avlägsna nu. Ska nog ta en promenad med canon-vännen om ett tag och se om jag kan få mer av den där sköna känslan igen. Det ser ut att kunna bli en vacker dag i vart fall.

Var på styrelsemöte i byns byaråd igår. Sitter som suppleant där, men har väl inte kunnat vara med så mycket som jag önskat. Det är en ganska liten by, kanske 100 invånare eller så, men det tycks hända en hel del. Trots att vi är så få här verkar jag inte ha koll på vem någon är. Jag känner mina närmaste grannar hyfsat, men sen är det kaos i min hjärna vad gäller namn och ansikten. Så att den och den fått barn, att de flyttat och att den fått amputera nåt, säger mig just inte så mycket, så jag såg nog lite smått förvirrad ut igår. Ja, det är ju inte just sånt som diskuteras på själva mötet såklart, men det kommer ju upp som i förbifarten. Det är en väldigt trivsam by, man skulle ha engagerat sig lite mer. Men det är som det är.

Sitter med några jobbansökningar jag lovat mig själv att skriva under helgen. Av tre möjliga har jag nästan skrivit klart en...och den ska vara inne idag. När det gäller att promota mig själv på ett bra sätt då sviker verkligen förmågan. Man kan tycka att dryga 60 timmar natt förra veckan och en ganska ond rygg borde skynda på det hela, men tydligen inte...

Nä, jag får sätta fart så jag hinner åka och handla, lämna sopsoteringsgrejs och njuta av det vackra snölandskapet innan jag måste sova och ladda för en jobbnatt igen. Bilder kanske kommer senare om de blev hyfsade.

Och jo, dagens låt är "In the sun" med Joseph Arthur. Så ni vet.

Att mörda en mördare

Saddam Hussein sägs ska hängas inom några timmar. Förstår inte riktigt hur man tänker. Såg ett reportage från ett möte eller liknande med exil-irakier som tyckte att det var bra, varav den ena intervjuade mannen sa att "Ni svenska tycker att det är grymt, men.." ungefär. För min del handlar det inte alls om att det är för grymt, snarare kanske precis tvärtom. Om man dödar Hussein blir han väl just den martyr som han och hans kvarvarande anhängare egentligen redan ser honom som? Att döda honom är det samma som att låta honom komma för enkelt undan, anser jag. Livstid (med dess egentliga betydelse) vore egentligen ett grymmare straff, eller?

Sen återstår förståss den övergripande åsikten från min sida vad gäller dödsstraff, att jag inte anser att det är rätt som stat eller whatever att begå mord. Att straffa mord med mord är så offantligt svårt att finna ett rättfärdigande för, anser jag.

Kräksjuka de luxe

Tung jobbhelg bakom mig, troligen en halvtung julhelg framför mig. En av våra patienter fick vinterkräksjuka natten till söndag och kräktes typ bredvid ansiktet på mig vid ett par tillfällen..skoj. Kräks och diarré i hela rummet. Lovely job. Hon var bättre på söndagen och jag och hon jag jobbar med på avdelningen bredvid trodde vi klarat oss. Fast det var nog lite för optimistiskt. Tanten som var sjuk växlar kraftigt mellan att vara supergullig och att vara totalt skogstokig och spotta folk i ansiktet. Vi hade handsprit i ansiktet tills det sved överallt, men det hjälpte uppenbarligen inte. Både jag och min kollega låg igår i hysterisk kräksjuka... Trivsam ledig-dag-sysselsättning. Idag är det bättre i alla fall. har lyckats få i mig lite soppa och vitt bröd som faktiskt stannat kvar. Imorgon kväll är det jobb igen och enligt min chef som ringde idag är ca hälften nu insjuknade i vinterkräksjuka. Mysigt värre. jag längtar verkligen till jobbet.
Utöver det fick jag på måndag morgon en knytnäve rakt över ansiktet av en hysterisk man som vi förökte förflytta från sin säng till en stol där han kunde spännas fast, med skönt näsblod som följd. Jag skrev en rapport om det där jag ansåg att vi behöver mer personal som åtgärd. Det var därför min chef ringde idag och förklarade att det måste jag väl förstå att det går ju inte. Det jag skulle göra var att akta mig lite bättre bara.... Yeah right. Hon kanske kan komma och försöka förflytta en man på två personer när de under dagtid inte gör något med honom om de inte är fyra eller allra minst tre personer omkring honom.

I övrigt börjar jag väl så smått komma tillbaka på banan igen även om det är en bit kvar. Det varierar mycket från dag till dag och hur saker är runtomkring. Det känns väldigt oklart just nu var jag kommer att vara om några månader, med vem och vad jag kommer att göra. Det fanns en plan en sväng, men självklart har det tillkommit komplikationer utöver det som redan var. Mitt liv är så underbart, alla borde verkligen vilja byta med mig.

Men jag ska sluta gnälla och börja blogga igen kanske. Önskar bara att jag hade någon som kunde säga till mig vad jag ska göra...

Imorgon fyller lillasyster 14 år, my God. Hon börjar bli stor verkligen. Och i lördags blev min brorsdotter Lea 1 år. Jag har bara träffat henne en gång det här året och jag hoppas att det blir mer nästa. Hon växer så det knakar och springer visst runt en massa och drar ner saker just nu, enligt min lillebror. Önskar jag vore närmare.

Har inte ordnat med julklappar till syskonen och deras barn än. Tror att de får nöja sig med sena julklappar i år för jag har helt enkelt inte pengar nog kvar. Det är så mycket födelsedagar och annat den här månaden så det går bara inte ihop. Jag hoppas att 2007 blir ett bättre år rent ekonomiskt.

Något positivt: det har kommit lite snö!!! Inte mycket men lite i alla fall. Det har varit ganska kallt några dagar nu så det var på tiden. Jag vill ha mer snö, det blir som lite ljusare och trivsammare då. Och så kan man åka slalom...

Allt kött är hö?

Aftonbladet webb-tv har ikväll följande rubrik: "Grisbonde kan ha sålt kött med likdelar" Duh?