Ny-sneakers

Och sneakers-dilemmat då? Jo jag bestämde mig för de lite hårda, men fullt möjliga att gå in, blåa tyg-Sveisarna till sist. Inga skor jag kanske promenerar långt i, men det kan jag ordna ett par andra till. Ett par med lite stötdämpning som kanske inte är lika fina men som duger till det.

De ser lite platå-iga ut men de är mer sluttande faktiskt. Det var oväntat behagligt. Det enda är som sagt att de är lite hårda (främst baktill), och då min högerfot verkar vara lite mindre än storlek 37, som vänstern är, så glappar och skaver de lite lite på den sidan. Jag får se om jag stoppar i ett par sulor eller inte.

Jag började "stå in dem" på jobbet i fredags, som synes på bilden, och det lär jag väl fortsätta med i veckan. Än är det för blött och icke-vårigt ute för att promenera runt i tygskor. Men snart så... Nya sneakers är väl det bästa vårtecknet, eller?

Det var helgen det

Söndag kväll och som vanligt tycker jag att helgen flugit iväg. Det kändes inte som att vi riktigt hunnit ha helg tillsammans då jag såg M lämna Umeå med tåget tidigare ikväll. Kanske för att det varit en ganska fullbokad helg.

Han hade med sig en present som peppning till mitt "lilla projekt"; ett aktivitetetsarmband. Det var gulligt och lite skojigt. Jag har kopplat ihop den med min mobil och kan nu få koll på alla steg jag tar under dagen tex. Det blir spännande! Jag kan göra egna mål och få veta då jag uppnått dem osv.

Jag skulle potentiellt kunna bli en sån som kopplar ihop en massa fakta via mobil, armband, våg etc. Och detsamma gäller M som just gick all in och skaffade sig en apple watch. Men den var riktigt cool, måste jag säga. Han sa att han snudd på kände sig fånig då han visade upp sin QR-kod för tågbiljetterna på armbandet på tåget på väg hit i fredags, men tydligen hade inte konduktören reagerat så jag gissar att det inte var den första teknik-geeken som åkt med... En sån klocka kan ju typ allt annars, långt mycket mer än mitt armband. Utöver sånt som aktiviteter, puls, hur mycket du står på en dag etc så kan du kolla mejl, byta låt, svara på samtal osv. Men ja, lite för dyr för att jag skulle slå till. Åtminstone än så länge.

I övrigt så har vi varit iväg en hel del. Vi var med M:s föräldrar på Avion igår för att fixa till med svärmors mobil och abonnemang och då passade vi på att både fika och sen äta lunch på stan tillsammans. Sen följde Lil'sis och finhunden Solo med oss hem och medan M och svärfar snickrade i lillhuset så gick vi tre på en promenad i det fina vädret.

På kvällen såg vi bio, Logan (2017), vilken jag tänkte skriva om sen, och idag har vi varit iväg med återvinning och haft årsmöte med avloppsföreningen. Sånt kul sysslar vi med på landsbygden... 

Så nu sitter jag nyduschad och trött på sängen framför tv:n med två snarkande kattor och väntar på att tvätten ska bli klar så att jag kan hänga den och lägga mig sen. Saknar M lite och funderar över hur veckan ser ut (jag har inte helt koll, vilket borde betyda att helgen varit bra ändå).

Hoppas att också ni haft en bra helg! Låt oss hoppas på lite vårsol och snösmältning till veckan, inte sant?

Sneakers dilemma

Jag hämtade ut ett paket idag innehållande två par sneakers. Jag fick lite vårfeeling där på söndagskvällen och valde ut två par att testa. Och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med dem. Det ena paret känns lite tråkigare än jag tänkte mig (de är dessutom vita, reebook princess) men helt klart bekväma. De andra är ett par fina men inte supersköna Svea-sneakers. Jag hade basketvarianten av den skon förra året och de var inte heller särskilt sköna i början (jag minns blåsor...). Men sen blev de det ändå. Så vad göra? Jag vill inte ha båda, planen är att köpa några mer "fancy" vårskor också som jag kan ha på jobbet. Några bekväma med lite klack kanske. Så ett par sneakers får räcka för nu.

De sköna/tråkiga eller de kanske-sköna-sen/fina? Hm...

Det går framåt-nedåt del 5

Onsdag morgon kom och jag överlevde det också. Faktum är att jag fixade ett godkänt minus också, hur märkligt det än låter. Jag är tillbaka på banan igen, humörmässigt, vilket känns bra. Igår fick jag lov att inse att min favorit-bh har blivit för stor (det såg för hemskt ut, don't picture it...) och idag gick jag lätt på gåbandet framför The Great British Bake Off på tv:n i en timme (spännande kombination, btw).

Min kvällskompis i suddig presentation

Jag tycker ju fortfarande förstås att det är galet att jag nästan behövde dubblera min motion enbart pga en simpel utekväll, men den protesten lär jag ju inte komma långt med. Nu satsar jag på en bra helg, med lite ätbar njutning nån gång i vart fall. Let's do this!

Det går framåt-nedåt (oh really?) del 4

Tjyvställde mig på vågen igår morse (annars är det onsdagar som gäller) och fick faktiskt lite smått panik när jag insåg att jag plötsligt gått upp i vikt. Ett helt kilo. Hur har det gått till? Kan en enda utemiddag en fredag kväll verkligen fu**a upp allt så fort? Pga migränen iddes jag inte motionera så mycket som jag planerat under min "ensamhelg" men en promenad på bandet på söndag kväll blev det ju. Och visst, jag tog några godisbitar till melodifestivalen på lördagen men vi pratar kanske 10-12 bitar?

Hursom så blev jag superstressad, besviken och irriterad och kände mig så oändligt misslyckad. Precis allt det där jag lovat att jag inte skulle dra ner mig i om bakslaget skulle komma. Så förutom mitt vanliga kaloriräknande så for jag till badhuset och simmade intensivt i 50 minuter, for hem och åt middag och gick sen på bandet i 40 minuter. Och det gick bra förstås och kändes helt okej efteråt. Men ganska så frammanat av besvikelsen.

Idag har jag "bara" simmat. Jag missade lunchlådan hemma eftersom jag inte trodde jag skulle hinna till kontoret mellan mötena och åt till sist ett par hårdbrödmackor med keso, vilket kanske inte riktigt var en bra lunch. Inte heller middagen blev super så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig snurrig och lite konstig ikväll. Jag hade faktiskt tänkt mala en stund på bandet ikväll också, men det finns inte riktigt ork kvar. Nacken är öm, det molar lite i huvudet och jag känner mig rätt slut faktiskt.

Jag vet inte hur jag riktigt ska komma ifrån stresskänslan som kommit allt mer ju långsammare det gått nedåt. Jag fattar ju att det inte är en bra känsla eller metod för den delen. Men jag funderar alldeles för mycket och ofta över varför det går så sakta när jag ändå gjort så pass stora justeringar i mitt liv. Men jag intalar mig att det är värt det. Jag ska ner den här gången, jag vill inte ge mig. Jag har en målbild som är så fastpräntad i huvudet att den ständigt följer mig i allt. Men jag hade kanske hoppats att en kväll ute, en god middag hemma eller några godisbitar framför tv:n skulle funka utan att stjälpa allt.

Imorgon är det onsdag. Ny vecka, nya tag?

Snö... Snö?

Sicket skitväder det plötsligt blev! Jag är så besviken. Vilket är idiotiskt, för jag vet ju att det är såhär i mars. Men det har varit ett par dagar av intensivt smältande, med sol och icke-hala vägbanor. Enda bekymret i morse var att det var ganska pöligt på sina håll, annars definitivt vårkänsla.

Men så kom jag ut från badhuset och så öser det ner med stora blöta snöflingor och vägen hem var bara totalt eländig. Oplogat och dålig sikt med ett tjockt lager av slask som Suzy inte riktigt ville låta sig styras i hela tiden. Läskigt som attan bitvis. Jag hoppas verkligen att det slutar snöa och är plogat imorgon bitti för jag har ett tidigt möte jag inte gärna missar.

Lite besviken bara över att vi typ börjar om igen...

Lumière!

Nu ska jag lägga mig i sängen framför den gamla Beauty and the Beast från 1991, som jag hittade igen på Netflix. Jag tänkte se den lite som uppladdning inför nyfilmatiseringen som kommer ut på fredag. Jag ser fram emot den oväntat mycket, av någon anledning. Jag har inte sett den gamla på evigheter men jag minns det som att jag älskade musiken, detaljerna och humorn. Inte minst den torra "franska" i de talande inredningsdetaljerna. Vi får väl se om jag minns fel. Jag kom på mig själv med att nynna musiken härom veckan och den gjorde mig glad då iallafall. Den och Alladin minns jag av nån anledning som filmer vars speciellt musik jag gnisslade fram återkommande.