Det är ju trots allt rätt sällan man öppnar posten med en grimas och högt för sig själv ger utlopp för ett lågt men långdraget "nääää"! Idag var dock en sån dag. Jag har blivit inbjuden till klassåterträff med min högstadieklass.
Visst det finns väl de i gamla klassen som jag skulle kunna tänka mig att träffa igen, men jag vet inte om det här är rätta sättet. Dessutom hade vi väl en sån för fem år sen, vill jag minnas (och det var ju en upplevelse jag fortfarande kan le åt, jösses!). Visserligen med samtliga nior men ändå.
Ja, jag vet inte. Allvarligt, vad är väl klassåterträffar egentligen annat än nåt slags illa dolda tävlingar om vem som lyckats bäst i livet? För om de här människorna ville träffa mig så vet de ju ändå var jag finns, inte sant? Och bara tanken på att gå dit som typ den enda (iaf av de jag har lite koll på) som inte har barn och dessutom har ett sunkigt jobb och inte är gift, det lockar väl sådär. Om jag åtminstone vore självvalt eljest/outsider, men inte ens det är jag ju. Mest bara...ingenting (i brist på synonymer till misslyckad ;). Blä.
Visst det finns väl de i gamla klassen som jag skulle kunna tänka mig att träffa igen, men jag vet inte om det här är rätta sättet. Dessutom hade vi väl en sån för fem år sen, vill jag minnas (och det var ju en upplevelse jag fortfarande kan le åt, jösses!). Visserligen med samtliga nior men ändå.
Ja, jag vet inte. Allvarligt, vad är väl klassåterträffar egentligen annat än nåt slags illa dolda tävlingar om vem som lyckats bäst i livet? För om de här människorna ville träffa mig så vet de ju ändå var jag finns, inte sant? Och bara tanken på att gå dit som typ den enda (iaf av de jag har lite koll på) som inte har barn och dessutom har ett sunkigt jobb och inte är gift, det lockar väl sådär. Om jag åtminstone vore självvalt eljest/outsider, men inte ens det är jag ju. Mest bara...ingenting (i brist på synonymer till misslyckad ;). Blä.
