Asymetriska kvinnor får cancer...

Det stod i dagens nätupplaga av en av skvallerblaskorna. Kvinnor med olika stora bröst löper större risk att få cancer. Enligt en studie av 500 kvinnor... Jag blir rent trött.

För det första; är det inte så att (i stort sett iaf) ALLA kvinnor har olika stora bröst? Precis som folk oftast har olika stora fötter etc... Rubriker och (enligt mig) oseriösa studier av detta slag skapar hysteri och oro bland kvinnor, vilket på intet sätt kan bidra till att minska ohälsan bland kvinnor i Sverige och världen. Snart alla olika former och utseenden och mat och annat skapar cancer, så hur ska vi leva? Mammografi sägs öka chansen att upptäcka bröstcancer, samtidigt som andra forskare hävdar att det snarare kan vara en utlösande faktor för cancer. Östrogen skulle nästan så gott som alla kvinnor i övergångsåldern äta, tills man nu upptäckt att många av dessa kvinnor nu dras med allvarlig bröstcancer. P-piller sägs minska risken för bröstcancer, men då får man såklart leva med den ökade risken för blodpropp, samt alla de biverkningar som följer med.

Är det inte märkligt att vi fortfarande 2006 i stort sett bara har hormonpreparat för kvinnor eller kondomer att välja på om vi inte vill bli gravida? Samtidigt som gode Alf Svensson talar om foster som ler (som vi kvinnor sedan "gladeligen" aborterar) och Marie Söderqvist (den andra skvallerblaskan) säger att det är enkelt att undvika graviditet (i själva verket säger hon att det är svårt att faktiskt bli gravid).

Jag blir så trött.

Distans mellan feminister?

Upplevde ett trist uppvaknande idag. I media kritiseras F! sedan starten mer eller mindre hela tiden för att inte ta rätt på "vanliga" kvinnors känslor och tankar och hjärtefrågor. Vi är fula, har bylsiga kläder och pottfrisyr, vi är alla lesbiska och vill leva i polygamiska familjeförhållanden där våra flickebarn heter Bengt och pojkbarnen Gudrun...
Det kan man bli förbannad över, man kan bli sårad om man så vill och man kan faktiskt skita i det. Även om skvallerkvällspressen och numera skvallerpress-wannabee-morgontidningar har stor genomslagskraft så är det ändå ett maktgrepp; ett sätt att oskadliggöra oss som hotar den rådande maktstrukturen.
Vad som är svårare att acceptera, är att vi även inom vissa feministiska kretsar inte är goda nog. I dessa kretsar är jag och många andra fior för vanliga. Jag lever i ett heteroförhållande, arbetar inom vården, har långt hår, klär mig vardagstråkigt etc etc. Jag är helt enkelt inte utmanande nog! Inte minst anses det att vi anpassar oss i leden när vi gör ett parlamentariskt initiativ och därmed anammar den politikermakt som finns i Sverige och större delen av världen idag.

Mycket förvirrande!

För att inte säga frustrerande. Hur man än gör så blir det fel.
Jag förstår och respekterar att alla inte anser eller ens är intresserade av politiskt arbete i form av parlamentariska initiativ. Men att på något sätt förringa/förakta dem/oss som vill arbeta med dessa frågor den vägen är inte det lite kontraproduktivt?
Jag vet inte hur stort det här problemet är, men ibland slås jag av det. Och jag tolkar det som en form av självgodhet. Jag hoppas dock att det ska vara en illusion. Borde inte samtliga feminister försöka förenas på något sätt? Vi har ju åtminstone en minsta gemensam nämnare. Fördelen med F!, som jag ser det, är just att det lyckas förena så många olika feminister med så olika bakgrund och olika hjärtefrågor. Det är just det som är vår styrka, som jag ser det. Om jag arbetar parlamentariskt med feministiska frågor, så gör jag ju åtminstone något åt det jag ser som problemet. För i min värld har politiken en väldigt stor roll i det som sker i våra hem, i vårt privatliv och på vår arbetsplats.

Om alla skulle sträva efter att vara "ovanliga", skulle inte alla bli väldigt vanliga då?

Rådslag i Umeå

Feministiskt initiativs rådslag i Umeå är till ända. Gårdagen var otroligt givande och otroligt utmattande! Så otroligt roligt att få diskutera politik och inte bara behöva lägga ner tid på organisationsfrågor, arrangemang och annat praktiskt.

Gudrun Schyman är verkligen en överlägsen talare. En så otroligt fängslande och kunnig talare så man nästan glömmer allt runtomkring när hon tar till orda. Hoppas den verbala politiken blir lika naturlig för mig en dag. Det är som att hon knappt behöver tänka efter innan hon svarar, allt är så självklart för henne. Det låter som en idoldyrkan och sanningen är kanske inte så väldigt långt ifrån. Om en dryg vecka, den 13 mars, är hon tillbaka igen. Jag hoppas att många tar chansen och kommer och lyssnar på henne då. Feministisk ekonomi kanske låter trist, men är så otroligt viktigt. Allt vi vill genomföra och förändra kostar pengar. Eller iaf nästan allt. För det krävs en genomtänkt ekonomisk politik. Och det har F! snart, var så säker.

Helgens upptäckt: jag brinner tokmycket mer för utbildningsfrågor än vad jag först trodde. Kanske har jag saknat min kårtid och dividerandet med rektorer och sura lektorer mer än jag anat...

Längtar efter att valrörelsen ska ta fart!