Grey's...

En del av helgen har tillbringats med att se ikapp lite Grey's Anatomy. Jag har ju legat efter med de flesta serier ett tag nu och just den var det kanske dessutom länge sedan jag egentligen gillade så där värst mycket. Historierna blir bara allt mer spektakulära. Så pass att jag himlat med ögonen stundvis i min ensamhet då jag sett dem. Men har man sett drygt tio säsonger så är det kanske värt att fortsätta till slutet, när nu det blir. Och 'den stora dramatiken' den här säsongen har jag redan koll på då svensk media skvallrat med stora rubriker i nöjessidorna. Svårt att missa. Men också det har varit lite av en ryck med axlarna för min del. Tror inte jag direkt saknade karaktären under tiden för hens 'inledande straff' i form av tillfällig utskrivning ur serien heller.

Ungefär sådär spektakulära...

Helt ikapp är jag dock inte även om jag sett kanske 7-8 avsnitt. Jag tror jag har kanske fem kvar för att vara helt i fas. Sen är det dags för en ny serie att ses ikapp, lite oklart än vilken dock.

Långhelg

Snart är en skön långhelg till ända. Lite surt bara att jag vaknat tre dagar i rad med en känsla av söndag. Inte hela världen det förstås, men just synd att inte känna den där avkopplingen jag hoppades på. Men det har varit en bra långhelg ändå, jag kan då inte klaga.

Nu är det väl inte kvar några kortveckor under våren? Förutom nån egen som jag tänkte skapa. Vi har ju en ledig dag att ta ut som kompensation för att nationaldagen i år inträffar på en söndag. Hade ingen aning om att det var så tills det kom ett mejl från lönekontoret om det. Alltid trevligt med en extra ledig dag förstås. Så det lär bli en kortvecka till snart, kanske redan under maj. Vi får väl se.

Tystnad

Man borde alltid vara uppmärksam på vad som är hemma. Ikväll har jag varit det lite extra, spenderade en stund ute i den alldeles besynnerligt vackra kvällen, bara jag och katten Rosa. Planen var att jag skulle ta en kvällspromenad, ett återinträtt moment i mitt liv just nu (heja ljuset), men hon ville som inte att jag skulle gå. Hon försökte följa med men modet svek ganska strax utanför gärdsgården. Sedan alla turer med dumkatten har modet och ägandet av reviret inte riktigt fallit åter på plats. Nu är det en orolig nos som bara vill vara ute om personalen följer med. Ledsamt.

Så jag vände just som jag nästan inte längre kunde se henne stå där och spana efter mig. Lite rädd att hon skulle glömma bort att hon nästan var på vägen, och lite av en känsla av att jag måste passa på att hänga lite med henne när hon så gärna vill. Rosa är ju annars lite (mycket) av en hussekatt ser ni. Hon är duktig på att sprida kärlek till båda men det är uppenbart att hussefiguren är lite häftigare. Det må vara jag som låser upp och öppnar ytterdörren när vi kommer hem på kvällarna men det är förbi mig och ut till han som just kört in bilen i garaget hon springer först.

Matteövervakat har hon i vart fall kissat lite på brevlådeställningen på andra sidan vägen samt på ett par andra strategiskt viktiga punkter, allt med en mattefigur inom svanslängds avstånd. Sen inspekterade vi knopparna som ska bli rabarber, de blommande påskliljorna, gödslade jordgubbslandet (vissa av oss), busade med ett kvarglömt snöre och spanade lite på nygrannarna på avstånd.

En jättevacker kväll, lite småkall men frisk och med undantag för fågelläten en alldeles tyst kväll. Jag älskar att bo här, älskar landsbygden, älskar havet. Det står kvar här, tänker jag.