The return of the bot

Kom plötsligt på den gamla bloggsidan jag skrev (om än väldigt sporadiskt och inte så inspirerande) på en tid före blogger; fd Örebro-nerdarnas felfri.com tidigare idag. Hade glömt inloggningsuppgifterna så jag kom inte in men kunde se att mitt senaste inlägg hade 4012 kommentarer! Måste vara något slags rekord, för mig alltså. Ja alla var väl genererade av spam-botar och handlade om bikinigirls, lesbian porn, viagra viagra viagra samt en och annan ringsignal. Kanske är det precis just de sakerna som fattas i mitt liv och som gör att jag just nu helst vill krypa ur skinnet.

Ja den är fin den sidan egenligen, men jag vet inte vad som kommer att hända med den på sikt riktigt. Den hade iaf genererat ett besök hit, så det var så jag kom på att tänka på den. Kanske den lockade en bot hit bara, who knows.

Intressant. Not.

Jag borde inte...

När jag inte kan sova eller läsa i min true-crime-bok utan att behöva läsa om varje rad sisådär 15 ggr, borde jag inte spela betapet heller. Får bara ihop enstaviga ord och rankingen sjunker. Fast jag har bestämt mig för att inte bry mig tror jag.

Big decision-day idag. Suger hårt. Tror att jag ska återuppta min avskaffa-fucking-jul-kampanj igen.

Känner mig hysteriskt ensam. Samtidigt har jag ingen lust att umgås med någon. Tricky.

I'm back, nästan

Jo jag har varit borta ett tag. Och nej det har inte varit ett nöje. Livet suger hårt just nu och det verkar inte bli bättre. Trodde det nån dag, men så kom denna dagen som en isboll i ansiktet. Vad gör man när livet börjar gå åt helvete? Rakar av sig håret, sveper in tre kissar i orangefärgat tyg och åker till Tibet för pengarna jag borde betala sur-csn med? Hittar man rätt då? Kan saker och ting få en mening då?

Känner mig som ett pucko. Har aldrig känt mig mer värdelös, tjock och sorglig än nu.

Har 129 olästa blogginlägg på min rss-grejs. Ligger efter lite. Har inte direkt någon lust. Har kasserat alla mitt-liv-är-så-fucking-grejt-och-se-vilka-fina-tapeter-jag-valt-till-vår- tvättstuga-bloggar som jag av någon anledning läste tidigare. Jag orkar inte med lyckliga människor just nu. Jag tror inte på dem, that's it. De mest suicida har också fått gå. Och flera politiska ligger på hold, vem orkar egentligen bry sig om glömda Tsunamiband när allt fuckat upp sig på ett oväntat sätt?

Borde prata med mina vänner och människor som kanske fortfarande tycker om mig lite. Men jag är så less på att vara miserabla pucko-Sara att jag inte orkar.

Happy blogg. Sorry.

En god nyhet är att det numer finns julmust i affären. Jag blir beroende varje år. Tänk om man kunde få all sin näring från julmust.