I tisdags skulle jag med vårt oväntade kattillskott (mer om det senare) till veterinären så jag tog en hemmadag. Lite jobb (mindre än jag först tänkt, men det kändes skönt att plocka lite flex), en post-veterinärbesök-lunchlur med kissen och sen en del slappande framför blandade dokumentärer.
Jag fastnar ju gärna, som bekant. Och det gjorde jag väl lite i tisdags också. Det började med en Ted Talk där mamman till en av pojkarna som utförde den kanske mest kända skolskjutningen i USA; den på Columbine-skolan 1999, berättade om hur hon försökt överleva. Det var väldigt intressant och ett perspektiv som jag ofta saknar annars. Det är ju ofta just så att det faktiskt finns någon form av offer på fler sidor än en. Hon förlorade också sin son men hur sörjer man en massmördare? Hur möter du sörjande föräldrar till barn som din son mördat på den lokala butiken? Väldigt starkt. Och ovanligt; de anhöriga till gärningsmännen finns sällan med i dokumentärerna eller diskussionerna efteråt.
Sen fortsatte jag och sökte efter några dokumentärer med lite perspektiv på det hela. När åren gått och de initiala "sanningarna" om farlig Marilyn Manson-musik, ogrundad kritik mot föräldrarna, teorier kring farliga dataspel, psykosframkallande antidepressiva och nån slags "Trench coat mafia" bytts ut mot mer genomtänkta teorier, analyser och fakta. Jag såg ett par dokumentärer på youtube och därefter lyssnade jag på en podd från P3 Dokumentär från 2018, som kanske var den mest intressanta av alla.
Det är ett så tragiskt och märkligt "fenomen" och det blev som extra sorgligt då jag hörde ett utdrag ur Clintons tal till nationen efter händelsen där han mer eller mindre lovade göra allt han kunde för att motverka att det skulle kunna ske igen. Tjugo år senare är USA mer beväpnat än någonsin och skolskjutningar skapar knappt rubriker längre då de är så vanliga.
Som alltid när det kommer till crime-dokumentärer så försöker jag förstå varför det händer men jag går som nästan alltid bet. Jag lyckas inte förstå. Och det är väl det som är så skrämmande; förstår vi inte så kan vi inte förutse eller kontrollera det.
