söndag, september 25, 2016

Film jag sett...del 6

Nu börjar jag snart vara lite ikapp de filmer jag sett den senaste månaden eller så. Här kommer synpunkter på några till;

The Invasion of the Body Snatchers (1956)
På svenska förärad med det betydligt sämre namnet "Världsrymden anfaller". Ortens läkare, Dr Bennell (Kevin McCarthy), kommer tillbaka från en konferens och får veta av sin sköterska att flera av ortens invånare besökt mottagningen och verkat förvirrade, hävdande att deras anhöriga inte inte är sig själva. En gammal flickvän till Bennell, Becky (Dana Wynter), ber Bennell besöka hennes kusin som menar att hennes pappa inte längre är hennes pappa, så han följer med Becky dit. Långsamt dras de in i en komplicerad historia där ortens medborgare successivt verkar förvandlas till känslomässigt kontrollerade personer vars uppdrag är att få alla andra att ansluta sig till deras grupp.
Med 60 år på nacken är det förstås komiska "effekter", inte minst de utomjordiska kokonger som mest liknar målade frigolitbitar, men faktum är att spänningen ändå byggs upp ganska effektivt och blandat med det engagerade skådespeleriet och charmen blir resultatet riktigt bra. Nu återstår att försöka hitta igen remaken från 1978 med Donald Sutherland i huvudrollen som ska vara än bättre. Men betyget på denna blir 3/5.

Kevin McCarthy
En kärlekshistoria i flera akter, är väl det bästa sättet att beskriva den här berättelsen, skapad 1912 av Hjalmar Söderberg. Arvid Stjernblom (Sverrir Gudnason) är den unga mannen som lämnat glesbygden för att skapa sig ett förhoppningsvis framgångsrikt liv som journalist. Han träffar Lydia Stille (Karin Franz Körlof), en konstnärsdotter och de inleder en relation. En relation som dock inte kan bli något då Arvid inte har råd att gifta sig, en relation fel i tiden, med andra ord. År senare möts de igen, då har båda barn och är gifta på varsitt håll och inser att dragningskraften fortfarande finns kvar.
Söderberg (en favorit från ungdomens ivriga läsperiod) i kombination med Pernilla August som regissör kändes som en lovande kombination. Och det hela började väldigt bra. Men tempot var för långsamt, historien blir för repetitiv och jag lyckades till och med störa mig på musiken (pianoslingan som återkom alldeles för många gånger). Så nej, för min del så blev det inte alls den lyckade film jag hade tänkt mig. Mycket mer än godkänt blir det inte, 2/5. (Bio)


The Drop (2014)
Bob (Tom Hardy) jobbar som bartender på en pub i Bronx tillsammans med den förre ägaren "Cousin Marv" (James Gandolfini, hans sista film tyvärr). Marv ägde tidigare puben själv men tvingades sälja den till nån lokal kriminell ledare som använder puben som "Drop off"-ställe, dvs pengar lämnas bl.a via dolda hål i bardisken och hämtas sen av ägarens anhängare. No questions asked. När puben blir rånad en kväll kräver ägaren tillbaka pengarna från Marv. Bob försöker hålla sig på avstånd från affärerna men ser hur Marv blir alltmer indragen i dåliga saker.
Parallellt hittar Bob en misshandlad hundvalp i en soptunna som ägs av en tillbakadragen och misstänksam kvinna, Nadia, (Noomi Rapace). Han är ovan med hundar medan hon arbetat med dem så han får lite hjälp med sin hittehund och successivt kommer de varandra närmare. Samtidigt dyker även en man som visar sig tillhöra Nadias förflutna upp runt omkring Bob allt mer.
Det här är en lugnt berättad historia utan onödiga musikpålägg eller förskönande omständigheter, ganska mycket i linje med hur andra Dennis Lehane-böcker (den här baseras på en novell kallad Animal Rescue) gestaltas. Inga onödiga känslor, vilket speciellt Tom Hardy är riktigt bra på. Hans ansikte utstrålar just inte mycket i filmen, till en början störde det mig men sen gillade jag det. Det blir framför allt väldigt svårt att veta riktigt vart man har honom. Över lag är The Drop en välspelad film (även Matthias Schoenaerts som Deeds är bra) och den är riktigt spännande och svår att förutse. Men lunken blir kanske lite väl och jag tappar nästan intresset lite mot slutet och börjar sakna bara lite mer känslospel. Allt som allt en helt okej thriller, 3/5.


Inga kommentarer: