Hemma och nerkrupen i sängen bredvid mina två stjärnor efter en jättekul kväll hos Simon & Philip med vänner. Vi var ett lagomt litet gäng på 7 personer som samlades i huset på landet för att se Melodifestivalen tillsammans. Vi hade först en mello-quiz som jag tror att jag och Emil kan ha vunnit (det blev aningens rörigt där på slutet...) och sen satt vi som så många andra svenska ikväll och hade blandade åsikter om det som rörde sig på tv-skärmen.
Lite halvtråkig show, kan jag tycka. Eller i vart fall inte jätterolig. Och kanske tröttsamt att det var så väldigt ungt. Det kändes som att vi såg ett avsnitt av lilla melodifestivalen nästan. Jag tycker att en blandning är det bästa i de flesta fall och så även här. Nu var både artister och programledare knappt (många på riktigt inte) gamla nog för att få lov att rösta. Och då blir förstås även resten lite samma sak. Och det kan jag tycka är trist. När scenarbetare eller låtskrivare syntes så kändes det som att de var förmyndarna i kulisserna...
Nu ska jag inte vara en grinig gammal 37-årig tant, för nog hade jag kul också. Sarah Dawn Finders figur var fantastiskt rolig i vanlig ordning och jag tycker att vår lokalkändis William Spetz skötte sig helt okej (även om han var lite blek i sin framtoning?). Gina Dirawi har gjort det bra de gånger jag sett och Jonas Gardell kändes snudd på gubbrolig men jag skrattade högt!
Och ja, jag tycker nog att rätt låt vann. Inte för att Frans har en fantastisk röst på något sätt men det är en bra om än enkel låt och hans charm gick helt klart hem.
Men kul sällskap och roligt att göra nåt annorlunda, det har varit lite väl många hemmakvällar det sista kanske. Inte undra på att jag håller på att förvandlas till en grinig tant... Men nu ser jag fram emot Eurovision, det är ju ändå höjdpunkten i mellokarusellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar