Det går inte direkt i någon rasande fart, mitt lilla 'viktprojekt'. Men det rör på sig. Minus 3 kilo sedan starten för en månad sedan är ju nånting i vart fall. Och igår (vägdag) gjorde det mig oväntat glad och nöjd, trots att det är en så liten siffra än. Jag kände mig bättre och inbillade mig tom att de nytvättade jeansen satt snällare än förut. Inbillning säkert, men det får gärna vara så. jag behöver positiva pushar just nu. Mer än någonsin kanske.
Tveksamt drog jag på mig den nyinköpta klänningen och hade på jobbet, fick snälla komplimanger och lyckades åtminstone vissa stunder känna mig lite fin och rak i ryggen. Det är helt klart en hel del arbete kvar, viktmässigt men även mentalt. Jag kan inte säga varför men jag känner mig mer inriktad än någonsin på det just nu, som att det är ett hanterbart projekt som bara funkar plötsligt.
Jag är fortfarande nöjd med metoden, den passar mig bra. Jag vet att jag inte skulle fixa någon diet, jag har svårt att förbjuda mig saker och jag tror inte heller det håller i längden. Jag tror på att hitta en medvetenhet istället, och det tycker jag sakta att jag gör. Jag kan äta allt, inget är förbjudet, men jag upplever väldigt mycket känslan av att jag väljer vad jag äter nu. Jag kan absolut stoppa ett kex eller en överbliven mötesbulle i munnen i fikarummet på jobbet, men jag väljer att inte göra det för att kunna äta det jag vill senare. Jag fikar fortfarande, men jag väljer mer själv när och hur mycket. Det går inte längre bara per automatik. Och det har nog varit mer som gått per automatik än vad jag tänkt mig.
Men ja, jag har åtminstone 20 kilo kvar till nån form av större delmål så det får gärna hända lite mer lite fortare också. Åtminstone ibland. Bortsett veckan då vi var på resande fot (+0,2kg) så har jag snittat -1kg/vecka. Om jag åtminstone kan hålla det så är kanske vårshoppingen något roligt att se fram emot för en gångs skull?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar