Så sa hon och det tog en stund innan jag förstod vad hon menade. Jag stannade till häromkvällen och pratade med den äldre grannkvinnan som bor i ett fint litet hus snett bakom oss och av någon anledning kom vi in på kattorna som samtalsämne. Jag frågade om de brukade vara uppe hos henne och fick till svar att det var de allt, varje dag. "Den gråa är inne hos mig, men den andra brukar stanna ute." Jag svarade snabbt lite oroligt att hon ju fick mota ut henne om hon var så fräck och går in till henne rent av. Och det var då hon sa det. "Nej då, jag har ju förstört er katt, det är ju jag som gjort det!" Det visade sig alltså att vår mellankatt som är ute så mycket kanske inte alls är på så långa äventyr om dagarna som vi trott. Vi som alltid sagt att hon är ute så märkligt länge till och med om vintern när det är kallt.
"Ja men i vintras låg hon inne hos mig på min säng varje dag", fick jag veta. Såklart. Den lilla gynnaren. Inte undra på att specialkosten inte fungerade i höstas då hon var sjuk, hon gick ju till sitt andra hem och fick gottis förstås. (Nu hade det aldrig funkat ändå, det är jag ganska säker på.)
Det enda tråkiga med den här lite charmiga nyheten är kanske att det egentligen är Mina, den enda katten som inte törs lämna tomten, som skulle haft störst nytta av en "dagmatte" då vi inte är hemma. Den lilla neurotikern skulle förstås haft ett lugnt knä att ligga på hela dagarna så hon inte behövde oroa sig eller känna sig ensam. Men henne visste inte ens grannen om. I övrigt är jag bara glad att vår lilla sötfjomp hjälper till att skapa lite glädje på annat håll. För det verkade finnas väldigt mycket glädje i att hon kommer och hälsar på varje dag. Inte annat än att det gjorde mig lite stolt (även om det är väldigt kattlikt att 'förse sig' på det där viset). Så länge här hemma är huvudsakliga hemmet alltså ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar